Ny familjemedlem

Forra veckan fragade jag Frank om det skulle komma nagra nya till vart hus nar folk flyttade ut. "Jo, det kommer folk" sa han. Jag fragade om det var tjejer eller killar och vart de kommer ifan. Det visste han inte men undrade om jag hade nagra onskemal. Jag sa att det vore bra med nagra snygga singelkillar. Han skulle se vad han kunde gora.

I alla fall. Pa eftermiddagen igar kom storbonden och sa att han hort att tre nya tjejer skulle flytta in. Jag var overlycklig (det dar med snygga singelkillar var ett skamt). Sa jag satt pa uteplatsen och vantade i timmar for att jag var sa glad over att fa lite tjejsallskap. Jag vantade och vantade och vantade. Sa kom plotsligt en minibuss och stannade vid vart hus. Frank hoppade ut. "Hej Helena, har kommer jag med din nya pojkvan. Ett problem bara. Han ar fransk".

Tre tjejer byttes ut mot en kille.

Ja sa nu bor jag med fyra snubbar och noll tjejer.

I fredes nar jag och fransmannen (plural) drack ihop forsokte jag inleda lite skvallerprat. Men det ar helt vardelost att skvallra med killar. De ba "hur skulle jag kunna veta vem som ligger med vem har pa farmen?" Och jag ba "man behover inte veta. Det racker med att tro for att ha en skvallerkonversation".

Sen informerade jag dem om allt skvaller jag redan vet som de inte vet for att de inte varit har sa lange. Jag kan halla pa att prata om rykten och sa i timtal. Jag alskar skvaller. Utom nar det skvallras om mig forstas.

Nu har jag ett rum med fyra sangar for mig sjalv. Storbonden vill att det rummet ska vara ett tjejrum namligen och eftersom att jag ar enda tjejen sa... Lite skont anda. Jag har inte sovit ensam i ett rum pa over tre manader.