Inledning

Jag kan inte hålla mig. Jag börjar blogga redan nu. Men förberedelser är också en del av resan.

Jag trodde aldrig att jag var en sådan som skulle ut och resa. Resa som i att boka en biljett och se vad som händer när man kommer fram alltså. Backpacka. Aldrig. Jag har alltid sett mig själv som en bekväm person som behöver struktur och listor och alla dagar planerade in i minsta detalj för att kunna fungera. Men så plötsligt började det planteras en liten tanke om att kanske ändå. Jag funderade över om jag verkligen vill bli en sån som ångrar allt det jag inte gjorde.

Dessutom passar det perfekt just nu. Jag är klar med min utbildning. Jag är arbetslös. Jag är singel. Jag har inga barn. Det vore galet att inte utnyttja det. Jag kom på att allt ju ligger öppet (den insikten tog ett tag för mig men plötsligt vändes hela mitt liv från döden till tjoho). Det är bara att dra. Ingen är beroende av mig och jag är inte beroende av någon. Även om jag så klart kommer sakna alla här hemma. Alla vänner och hela familjen.

Tanken är att jag (som så många tusentals andra) ska åka till Australien för att jobba och resa. Kanske funkar det, kanske inte. Funkar det inte får jag väl åka hem igen. Jag har en ombokningsbar hembiljett och kan ta mig tillbaka till Sverige när jag vill. Men då har jag i alla fall gett det en chans. Och då har jag varit i Australien. Jag stannar en månad. Eller ett år. Allt beror på.

Varför det blev just Australien? Det kanske verkar lite töntigt. Alla åker ju dit. Men det känns lockande. Det är ”äventyr under kontroll” som jag läste i någon guidebok. Det är extremt annorlunda djur- och naturliv där. Och väldigt blandat klimat. Största delen av landet består visserligen av öken men det finns också tropiskt klimat med regnskog och skulle man, mot förmodan sakna kylan finns det till och med snö. Men framför allt: värmen och stränderna! Jag älskar havet. Jag hatar den långa, kalla, blaskiga och grå vintern i Sverige. Och tänk djuren sen. Kängurur, koalor, valar, delfiner, papegojor, näbbdjur… Och det är lite häftigt med vithajar.

Det finns visserligen många farliga djur (vithajen är bara en i mängden), men samtidigt är det helt och hållet fritt från krig och konflikter. Folket ska vara extremt gästvänliga och det underlättar ju att man kan kommunicera med varandra. Det är alltså väldigt olikt Sverige men samtidigt säkert. Dessutom ska det vara lätt att resa runt där och det är bra (nödvändigt) för mig eftersom att jag är så väldigt icke-berest.

Allt jag vet om Australien har jag bara läst mig till. Men det jag läst, det älskar jag.

Vi får se när jag kommer hem helt enkelt. Jag åker i alla fall dit den 12 september.