Är alltså hemma igen. Det var en plågsamt lång flygresa såklart och självklart störtade vi nästan flera gånger. Men jag överlevde. Det firade jag med att gå på kalas hos Jennie och Magnus det första jag gjorde när jag kom hem. Eller nej, allra först tog jag en dusch.
Nu slutar den här bloggen. Jag ska starta en ny snart. Är beroende av att skriva.
Postar en länk härifrån vad det lider.
måndag 10 maj 2010
fredag 7 maj 2010
Inte acceptabelt
Pratade med Hanna igar (det var hennes fodelsedag). Hon var pa vag till jobbet och sa att "fatta att det bara ar tre grader har idag". Sa jag angrar mig. Jag stannar nog har. Tre grader i maj ar inte normalt. Hannas fodelsedag brukar vi fira utomhus iforda finklanning UTAN strumpebrallor under.
Ska ta mig till flygplatsen nu, sen far vi se om jag vander dar eller ej.
Ska ta mig till flygplatsen nu, sen far vi se om jag vander dar eller ej.
torsdag 6 maj 2010
Sista stopp
Ar alltsa i Sydney nu. Atta manader sen jag var har sist. Kan inte fatta att tiden ar inne for att aka hem. I morgon horrni. I morgon ar det jag som satter mig pa planet mot Sverige. Tio timmar till Hongkong, tre timmars vantetid dar, 13 timmar till London och sa tre timmars vantetid dar. Sen ar det bara tva timmars flygresa kvar till kopenhamn och en yttepyttetagresa till Skane och sen tva timmars bilresa och sa ar jag i Sverige (Olofstrom). Latt som en platt.
Idag ska jag fixa ytterligare lite arenden. Och sa kanske kaka en glass vid operahuset. Var dar och drallde igar ocksa, det ar sa harligt dar. Sa chill. Till skillnad fran ovriga stan.
Maste verkligen aktivera mig sa fort jag ar hemma. Annars kommer jag bli uttrakad. Blir ju det sa latt.
Idag ska jag fixa ytterligare lite arenden. Och sa kanske kaka en glass vid operahuset. Var dar och drallde igar ocksa, det ar sa harligt dar. Sa chill. Till skillnad fran ovriga stan.
Maste verkligen aktivera mig sa fort jag ar hemma. Annars kommer jag bli uttrakad. Blir ju det sa latt.
söndag 2 maj 2010
4 viktiga grejer
Det har har kanske inte sa mycket med reseanteckningar att gora. MEN...
Det ar en javla gubbe bakom mig som knuffar med sin stol pa min stol sa att jag ska flytta mig sa att han far mer plats FAST jag haller mig pa min sida av mitten. Jag knuffar sa klart tillbaka. Det ar viktigt det har.
Det finns fyra grejer man maste se efter har i livet:
1. Kroppen. Man maste leva halsosamt och rora pa sig for annars blir man trott och tjock (ja, jag jobbar pa det dar).
2. Sjalen. Ibland maste man dricka och roka och kaka pa McDonalds. Och ga pa bio och konsert och ut och dansa och sant som ar kul. Det ar upp till var och en VAD som ar kul, men sant som gor att man inte bara overlever utan ocksa lever livet. Kanske giftemal och barnafodande passar in har for vissa till exempel. Galler att forsoka kombinera punkt 1 och 2 pa ett bra satt.
3. Pengar. Man maste ha pengar. Vad folk an sager. Jag HATAR nar folk ba "pengar ar inte viktigt har i livet". Det ar det val for fan visst det. Allt som ar kul kostar pengar och man maste bo nanstans och man maste ata varje dag. Och sa kanske man vill unna sig det lilla extra ibland ocksa. Eller varfor inte det STORA extra. Och sa ar det skitviktigt att inte vara beroende av nagon endaste. Foraldrar, karlar vad fan som helst. Mitt storsta mal i livet ar att vara helt ekonomiskt oberoende av andra manniskor. Kom ICKE och sag att pengar inte ar viktigt (alltid folk med bruna klader som sager sant dumt).
4. Nar gubbar knuffar pa en, da maste man knuffa tillbaka.
Det ar en javla gubbe bakom mig som knuffar med sin stol pa min stol sa att jag ska flytta mig sa att han far mer plats FAST jag haller mig pa min sida av mitten. Jag knuffar sa klart tillbaka. Det ar viktigt det har.
Det finns fyra grejer man maste se efter har i livet:
1. Kroppen. Man maste leva halsosamt och rora pa sig for annars blir man trott och tjock (ja, jag jobbar pa det dar).
2. Sjalen. Ibland maste man dricka och roka och kaka pa McDonalds. Och ga pa bio och konsert och ut och dansa och sant som ar kul. Det ar upp till var och en VAD som ar kul, men sant som gor att man inte bara overlever utan ocksa lever livet. Kanske giftemal och barnafodande passar in har for vissa till exempel. Galler att forsoka kombinera punkt 1 och 2 pa ett bra satt.
3. Pengar. Man maste ha pengar. Vad folk an sager. Jag HATAR nar folk ba "pengar ar inte viktigt har i livet". Det ar det val for fan visst det. Allt som ar kul kostar pengar och man maste bo nanstans och man maste ata varje dag. Och sa kanske man vill unna sig det lilla extra ibland ocksa. Eller varfor inte det STORA extra. Och sa ar det skitviktigt att inte vara beroende av nagon endaste. Foraldrar, karlar vad fan som helst. Mitt storsta mal i livet ar att vara helt ekonomiskt oberoende av andra manniskor. Kom ICKE och sag att pengar inte ar viktigt (alltid folk med bruna klader som sager sant dumt).
4. Nar gubbar knuffar pa en, da maste man knuffa tillbaka.
lördag 1 maj 2010
Australienarna ar som besatta av olika forsakringar. Framst livforsakring och begravningsforsakring. Det ar reklam om detta ungefar var sjunde minut pa alla tv-kanaler. Begravningsforsakringarna ar roligast. Da ar det alltid ett aldre par som fornuftigt berattar att de skaffat en sadan forsakring, for man vill ju inte att barnen och barnbarnen ska behova lagga ut tusentals kronor efter ens dod. Sen ar det en man eller kvinna som berattar om villkoren: "om du dor far dina anhoriga ut $ 15 000 for att tacka kostnaderna vid en begravning. Om dodsorsaken ar en olycka sa tredubblas den summan". HAHA. Kan inte sluta skratta at det. Ar det inte att liksom uppmana folk att kuffa farfar ner for trappen. Han var ju anda sa gammal.
$ 45 000 (ca 300 000 kr) kan man gora mycket skoj for.
$ 45 000 (ca 300 000 kr) kan man gora mycket skoj for.
Ar sjuk. Ar inte pa nagot satt doende, men det ar jobbigt anda. Halsont och feber. Igar skulle jag gatt ut med Elliot men det blev inget med det. Lag i sangen och laste ut Stieg Larsson-boken istallet.
Idag kanner jag mig inte lika hangig som igar men ar inte frisk heller. Har jag gatt pa konsthallen har i Perth. Javligt bra faktiskt. Australienarna ar ju inga stjarnor pa konst och kultur, men ibland lyckas de.
Gar evetuellt ut ikvall. Aven om halsen fortfarande gor ont. Och febern liksom slar till da och da. Men inget som inte gar att losa med paracetamol.
En dum grej jag inte reflekterade namvart over nar jag bestallde flygbiljetten fran Perth till Sydney ar att flyget avgar kl 23:55. Och landar kl 06 pa morgonen efter. Jag maste lamna hostelet kl 10 pa morgonen och sen vad ska jag gora till klockan ar sa sent? Och morgonen i Sydney, ar kanske inne i centrum vid 07 och inget hostel i varlden later en flytta in sa tidigt. Ni fattar att jag kommer vara trott sen va? Jag ar for gammal for sant.
Idag kanner jag mig inte lika hangig som igar men ar inte frisk heller. Har jag gatt pa konsthallen har i Perth. Javligt bra faktiskt. Australienarna ar ju inga stjarnor pa konst och kultur, men ibland lyckas de.
Gar evetuellt ut ikvall. Aven om halsen fortfarande gor ont. Och febern liksom slar till da och da. Men inget som inte gar att losa med paracetamol.
En dum grej jag inte reflekterade namvart over nar jag bestallde flygbiljetten fran Perth till Sydney ar att flyget avgar kl 23:55. Och landar kl 06 pa morgonen efter. Jag maste lamna hostelet kl 10 pa morgonen och sen vad ska jag gora till klockan ar sa sent? Och morgonen i Sydney, ar kanske inne i centrum vid 07 och inget hostel i varlden later en flytta in sa tidigt. Ni fattar att jag kommer vara trott sen va? Jag ar for gammal for sant.
torsdag 29 april 2010
Akvarium
Idag har jag varit pa Akvariet har i Perth. Det var ett bra akvarie tycker jag. Australiens storsta tydligen. Allt i det har landet marknadsfors i stort sett pa tva satt: Attraktionen ar alltid det storsta och attraktionens personal ar alltid den trevligaste. "The worlds BIGGEST bla bla with the friendliest staff EVER". Det dar akvariet var alltsa storst i Australien, det stod forst i broshyren. Men sen stod det att det har varldens storsta samling av vastra Australiens fiskar och koraller. Jaha, det ar val inte sa konstigt? Om det ar storst i hela Australien och ligger i vastra Australiens enda stad, da kan man val nastan anta att...
I vilket fall. Rockor, det ett fascinerande djur. Hade det statt i broschyren att detta akvarium har varldens storsta rockor, da hade jag trott dem direkt. Man gick i en san dar tunnel dar det ar vatten runtomkring en och dar simmade enorma rockor over huvudet pa en. Kanske fyra meter langa fran nasa till svanstipp. Och sa ganska stora hajar. Och enorma skoldpaddor. Skoldpattorna var roligast. Det var en dykare i tanken som rengjorde och en av de har skoldpaddorna, storre an dykarensjalv, ville inte sluta javlas. I typ en halvtimme holl den pa att forsoka bita bade dykaren och hennes utrustning och knuffa pa henne och simma runt runt bara for att irritera. Dykaren knuffade bort den gang pa gang, men det hjalpte inte.
Det skrattade jag lite at. Sen gick jag och kopte glass och sa tog jag tunnelbanan tillbaka till stan igen.
I vilket fall. Rockor, det ett fascinerande djur. Hade det statt i broschyren att detta akvarium har varldens storsta rockor, da hade jag trott dem direkt. Man gick i en san dar tunnel dar det ar vatten runtomkring en och dar simmade enorma rockor over huvudet pa en. Kanske fyra meter langa fran nasa till svanstipp. Och sa ganska stora hajar. Och enorma skoldpaddor. Skoldpattorna var roligast. Det var en dykare i tanken som rengjorde och en av de har skoldpaddorna, storre an dykarensjalv, ville inte sluta javlas. I typ en halvtimme holl den pa att forsoka bita bade dykaren och hennes utrustning och knuffa pa henne och simma runt runt bara for att irritera. Dykaren knuffade bort den gang pa gang, men det hjalpte inte.
Det skrattade jag lite at. Sen gick jag och kopte glass och sa tog jag tunnelbanan tillbaka till stan igen.
söndag 25 april 2010
Far val skriva vad jag gjort sen sist da
I fredes gick vi pa klubb. Jag och Kari och Karis kusiner. Och sa traffade jag Elliot fran farmen. Det var kul tycker jag. Han ar sa ljuvlig pa nat satt.
Igar var det lordag och den spenderade jag i sangen med jordens huvudvark. Det var en mix av rodvin och en small i huvudet som jag fick nar jag rakade sta for nara ett slagsmal. Har bula. Gick upp vid 17-tiden, duschade, tog pa finklanning och gick ut igen. Dansade hela natten. Gick och la mig vid 5-tiden.
Idag ar det Karis sista dag har. Vi har gatt pa marknad i Freemantle (vet inte exakt hur det stavas men det ar i alla fall en forort till Perth), kakat middag ute och snart ska vi till flygplatsen och saga hej-da. Sen flyttar jag in pa hostel. 12 natter kvar innan jag aker hem till Sverige.
Och ja just det ja. Glomde det viktigaste. Idag nar vi tog taget till Freemantle akte vi over en bro med hav under. Och nar jag kollade ner dar i havet sag jag tre livs levande och vilda delfiner. Blev sa glad att jag nastan fick tarar i ogonen. For det blir inget av med den dar delfinmatningen i Monkey Mia namligen. Bussresan ar installd av nagon anledning. Vilken besvikelse!
I vilket fall. Gillar Perth.
Igar var det lordag och den spenderade jag i sangen med jordens huvudvark. Det var en mix av rodvin och en small i huvudet som jag fick nar jag rakade sta for nara ett slagsmal. Har bula. Gick upp vid 17-tiden, duschade, tog pa finklanning och gick ut igen. Dansade hela natten. Gick och la mig vid 5-tiden.
Idag ar det Karis sista dag har. Vi har gatt pa marknad i Freemantle (vet inte exakt hur det stavas men det ar i alla fall en forort till Perth), kakat middag ute och snart ska vi till flygplatsen och saga hej-da. Sen flyttar jag in pa hostel. 12 natter kvar innan jag aker hem till Sverige.
Och ja just det ja. Glomde det viktigaste. Idag nar vi tog taget till Freemantle akte vi over en bro med hav under. Och nar jag kollade ner dar i havet sag jag tre livs levande och vilda delfiner. Blev sa glad att jag nastan fick tarar i ogonen. For det blir inget av med den dar delfinmatningen i Monkey Mia namligen. Bussresan ar installd av nagon anledning. Vilken besvikelse!
I vilket fall. Gillar Perth.
torsdag 22 april 2010
Flygkaus
Ar i Perth nu. Det var ett javla meck. Missade bussen till flygplatsen i Hobart. Eller rattare sagt, det kom ingen buss. Ringde nummer som stod pa busshallplatsskylten och ba "hej jag vantar pa en buss har men det kommer ingen buss. Vart ar den?" Mannen i telefonen undrade vilken hallplats jag stod vid och nar jag sa vilken gata jag befann mig pa sa han att det inte var nagon riktig hallplats. Inte langre. Jag ba "Nahe, har star jag vid en skylt dar det star 'hallplats for buss till flygplatsen' men det ar alltsa ingen riktig hallplats. Vad logiskt'". Han bad om ursakt och sa att jag tyvarr inte kan ta nasta buss heller for da skulle jag inte hinna i tid. Panikspringer till uttagsautomat, ringer taxi under tiden, vantar i hundra ar pa att den ska dyka upp, kommer till flygplatsen fem minuter innan incheckning stanger.
Det var dock en mycket rolig taxichauffor som korde. Han hade pluggat i Lund pa 70-talet och pratade lite svenska. Typ "tjenare laget? Hur mar du?". Nar jag berattade att det nu mer finns en bro mellan Sverige och Danmark blev han eld och lagor. Skrattade sa hela taxibilen skakade. Han gav mig sitt nummer och sa att om jag nagonsin kommer tillbaka till Tasmanien, aven om det ar om flera ar, sa maste jag ringa honom sa att han och hans fru kunde bjuda mig pa middag.
Pa flyget mellan Melbourne och Perth var det turbulens. Usch vad jag avskyr det. Nar piloten ba "alla passagerare och alla i besattingen maste omedelbart atervanda till sina platser och ta pa sakerhetsbaltet". Och sa hoppar hela planet i flera minuter. "Nu stortar vi med allra storsta sannolikhet" tankte jag. Men folk runtomkring fortsatte lasa sina tidningar som inget. Helt blase infor doden. Och nej, vi stortade ju inte heller. Men jag ar glad att jag lever nu. Ska fira det pa nagot satt.
Kari och hennes kusin hamtade mig pa flygplatsen och just nu bor jag hemma hos Karis slaktingar. Ska gora det nagra dagar sen far jag se.
Ska upptacka Perth idag. Spannande.
Och forresten. Om jag inte kan komma hem till sverige den 7 maj pa grund av vulkanutbrott. Vad gor jag da? Vore inte det forskrackligt? Jag vill inte bli fast har. Kanske kan ta bat? Mamma betalar (mamma?).
Det var dock en mycket rolig taxichauffor som korde. Han hade pluggat i Lund pa 70-talet och pratade lite svenska. Typ "tjenare laget? Hur mar du?". Nar jag berattade att det nu mer finns en bro mellan Sverige och Danmark blev han eld och lagor. Skrattade sa hela taxibilen skakade. Han gav mig sitt nummer och sa att om jag nagonsin kommer tillbaka till Tasmanien, aven om det ar om flera ar, sa maste jag ringa honom sa att han och hans fru kunde bjuda mig pa middag.
Pa flyget mellan Melbourne och Perth var det turbulens. Usch vad jag avskyr det. Nar piloten ba "alla passagerare och alla i besattingen maste omedelbart atervanda till sina platser och ta pa sakerhetsbaltet". Och sa hoppar hela planet i flera minuter. "Nu stortar vi med allra storsta sannolikhet" tankte jag. Men folk runtomkring fortsatte lasa sina tidningar som inget. Helt blase infor doden. Och nej, vi stortade ju inte heller. Men jag ar glad att jag lever nu. Ska fira det pa nagot satt.
Kari och hennes kusin hamtade mig pa flygplatsen och just nu bor jag hemma hos Karis slaktingar. Ska gora det nagra dagar sen far jag se.
Ska upptacka Perth idag. Spannande.
Och forresten. Om jag inte kan komma hem till sverige den 7 maj pa grund av vulkanutbrott. Vad gor jag da? Vore inte det forskrackligt? Jag vill inte bli fast har. Kanske kan ta bat? Mamma betalar (mamma?).
måndag 19 april 2010
I morgon lamnar jag Tasmanien och jag har gjort nagot nast intill kriminellt. I alla fall om man som jag reser med begransad budget. Jo, jag har bokat in mig pa hotell. Det ar sant. I Melbourne. Raknade lite och kom fram till att en natt pa hotell pa flygplatsen kostar ungefar lika mycket som att ta flygbussen in till stan, taxi till hostel (det ar nastan en nodvandighet i Melbourne om man har stor packning och inte ar expert pa hur sparvagnssystemet fungerar och inte vet precis vilken hallplats som ar narmst gatan dar man ska bo), en natt i en sovsal, tillbaka till stationen med taxi och flygbuss fran stationen tillbaka till flygplatsen. For alltsa jag flyger fran Melbourne till Perth dagen efter.
Men guuud vad skont med hotell. Ett crappigt sadant visserligen, men ett eget rum! Med egen tv! Och egen toa! Ska ligga i sangen och zappa hela kvallen.
Men guuud vad skont med hotell. Ett crappigt sadant visserligen, men ett eget rum! Med egen tv! Och egen toa! Ska ligga i sangen och zappa hela kvallen.
fredag 16 april 2010
Tasmanien del 2
Jag kan inte tro att det ar sant (# 28 typ), men gissa vad jag var tvungen att kopa igar? Jo... hall i er... vantar, halsduk och raggsockor. Det ar sa javla kallt. Eller alltsa inte om man har ratt klader, men en tunn skinnjacka racker inte langt. Och pa hostelet har de dorrar oppna i bada andarna dygnet runt. Och det ar typ 12 grader utomhus. Fryser konstant.
Har pa internetcafeet ar det en spegelvagg precis framfor mig och jag kan nu konstatera att den fantastiska solbranna jag en gang hade ar borta. Jag ar vit som ett lik i ansiktet. Som vanligt da. Skit med. Kommer alltsa inte vara brunast i stan nar jag kommer tillbaka.
Annars da? Jo, tack det ar bra. Tankte promenera over den langa langa bron har i Hobart och se vad som finns pa andra sidan. Kanske idag. Kanske i morgon. Det vet man inte.
Nar jag inte promenerar eller lyssnar pa musik sa laser jag andra boken i Stieg Larsson-triologin. Lanade den av Kari. Eller snarare, hon tvingade mig att lana den av henne. Tva saker som irriterar mig: 1. Jag ar sa javla besviken pa Lisbeth Salander. Brostforstoring? Ar hon inte coolare an sa eller? 2. Mikael Blomkvist och alla hans kvinnor. Det ar sa tradigt att lasa om och sa himla meningslost for historien. En gammal gubbe som ligger runt HELA tiden med allt och alla. Jaha, varfor ska vi behova veta det? Och det ar sa himla orealistiskt att till och med en 17-aring raggar pa honom. Sant hander inte. Bara i medelalders forfatteres snuskiga fantasier. Och om Lisbeth Salander funnits hade hon icke, jag upprepar ICKE legat med Mikael Blomkvist.
Det var det som irriterat mig hittills. Har bara hunnit en fjardedel, sa det kommer sakert fler saker.
Laser att det ar flygkaus hemma i Sverige. Mamma mailar att det kan halla i sig i TVA AR (!!!). Haha. Min mamma ar den mest dramatiska mamman pa jordklotet. Men jaja, da far jag val stanna har da.
Har pa internetcafeet ar det en spegelvagg precis framfor mig och jag kan nu konstatera att den fantastiska solbranna jag en gang hade ar borta. Jag ar vit som ett lik i ansiktet. Som vanligt da. Skit med. Kommer alltsa inte vara brunast i stan nar jag kommer tillbaka.
Annars da? Jo, tack det ar bra. Tankte promenera over den langa langa bron har i Hobart och se vad som finns pa andra sidan. Kanske idag. Kanske i morgon. Det vet man inte.
Nar jag inte promenerar eller lyssnar pa musik sa laser jag andra boken i Stieg Larsson-triologin. Lanade den av Kari. Eller snarare, hon tvingade mig att lana den av henne. Tva saker som irriterar mig: 1. Jag ar sa javla besviken pa Lisbeth Salander. Brostforstoring? Ar hon inte coolare an sa eller? 2. Mikael Blomkvist och alla hans kvinnor. Det ar sa tradigt att lasa om och sa himla meningslost for historien. En gammal gubbe som ligger runt HELA tiden med allt och alla. Jaha, varfor ska vi behova veta det? Och det ar sa himla orealistiskt att till och med en 17-aring raggar pa honom. Sant hander inte. Bara i medelalders forfatteres snuskiga fantasier. Och om Lisbeth Salander funnits hade hon icke, jag upprepar ICKE legat med Mikael Blomkvist.
Det var det som irriterat mig hittills. Har bara hunnit en fjardedel, sa det kommer sakert fler saker.
Laser att det ar flygkaus hemma i Sverige. Mamma mailar att det kan halla i sig i TVA AR (!!!). Haha. Min mamma ar den mest dramatiska mamman pa jordklotet. Men jaja, da far jag val stanna har da.
tisdag 13 april 2010
Tasmanien ar fint och hostigt och kallt och egentligen vad man onskar efter stekhetta i flera manader. Men samtidigt... det ar ratt tradigt har. Har inga pengar att gora nagra utflykter for sa jag far helt enkelt noja mig med vad man kan gora till fots i Hobart. Men just det hostiga ar helt perfa for jag har haft hostlangtningskanslor i hela kroppen ett tag nu. Sa jag tar pa mig massa klader och jumpaskorna och promenerar med mitt favvohostband, David & the Citizens, i horlurarna hela dagarna. Vadret ar precis som i Vaxjo i borjan av oktober. Kommer bli som att resa i tiden att aka hem i borjan av maj.
onsdag 7 april 2010
Hm hm hm...
De senaste dagarna har jag mest hangt runt och sa. Bott hos Lachlan, flyttat ut fran Lachlan, druckit san shuro (eller hur fan det stavas) i StKilda, kollat Alice In Wonderland i 3d format pa vardens (tredja) storsta 3d-biograf (Johnny Depp het aven som psykopat i rod hatt och clownhar), glott pa folk, druckit frappuchino pa starbucks tre ganger om dagen, kakat sushi till frukost, middag och kvallsmat, glott i affarer, varit pa loppmarknad, gatt ut och in i second handbutiker. Och sa vidare.
Igar kollade vi pa Man som hatar kvinnor pa bio. Jag vet, den gar pa tv hemma nu. Och jag vet, jag har redan sett den. Och jag vet, den ar inte ens sa himla bra. Men nu ar det sa att Kari ar som besatt i Stieg Larsson-bockerna och tvingade med mig. Den har precis kommit hit pa bio. Australienarna ar ocksa som besatta i Stieg Larsson. Men det var kul att hora lite svenska for en gangs skull. Var radd att den skulle vara dubbad, men det var den icke.
Efterat skulle vi ga ut tankte vi. Men det var stangt overallt utom pa ett enda stalle (nu finns det ju tusentals med stallen att ga till har och vi kollade sa klart inte in alla, men vi hittade bara ett som var oppet). Trodde inte att det var sant. Vad ar det for fasoner? Bestallde ett glas rott pa detta enda stalle vi kunde hitta och nar jag druckit halva kom det en vakt och sa att vi var tvugna att ga for att de skulle stanga. Trodde inte att det var sant. Men det var det. Sa jag hallde i mig vinet och sa gick vi tillbaka till hostelet. Kunde inte sova sa jag ringde runt lite. Forst till Hanna som inte svarade. Sen till Agnes som satt i en bil och hade dalig tackning sa vi inte kunde prata alls lange. Sen till mamma som jag faktiskt pratade en stund med (om typ det javliga i hur mycket pengar prinsessorna spenderar pa handvaskor). Och sa ringde jag till Hanna igen som faktiskt svarade den har gangen. Vi pratade i tva timmar. Det ar helt fantastiskt hur lange vi kan prata skit om folk (det ar mest det vi gor nar vi pratar i telefon). Sen var klockan 04:30 och jag gick och la mig. Om det intresserar er alltsa.
De senaste dagarna har jag mest hangt runt och sa. Bott hos Lachlan, flyttat ut fran Lachlan, druckit san shuro (eller hur fan det stavas) i StKilda, kollat Alice In Wonderland i 3d format pa vardens (tredja) storsta 3d-biograf (Johnny Depp het aven som psykopat i rod hatt och clownhar), glott pa folk, druckit frappuchino pa starbucks tre ganger om dagen, kakat sushi till frukost, middag och kvallsmat, glott i affarer, varit pa loppmarknad, gatt ut och in i second handbutiker. Och sa vidare.
Igar kollade vi pa Man som hatar kvinnor pa bio. Jag vet, den gar pa tv hemma nu. Och jag vet, jag har redan sett den. Och jag vet, den ar inte ens sa himla bra. Men nu ar det sa att Kari ar som besatt i Stieg Larsson-bockerna och tvingade med mig. Den har precis kommit hit pa bio. Australienarna ar ocksa som besatta i Stieg Larsson. Men det var kul att hora lite svenska for en gangs skull. Var radd att den skulle vara dubbad, men det var den icke.
Efterat skulle vi ga ut tankte vi. Men det var stangt overallt utom pa ett enda stalle (nu finns det ju tusentals med stallen att ga till har och vi kollade sa klart inte in alla, men vi hittade bara ett som var oppet). Trodde inte att det var sant. Vad ar det for fasoner? Bestallde ett glas rott pa detta enda stalle vi kunde hitta och nar jag druckit halva kom det en vakt och sa att vi var tvugna att ga for att de skulle stanga. Trodde inte att det var sant. Men det var det. Sa jag hallde i mig vinet och sa gick vi tillbaka till hostelet. Kunde inte sova sa jag ringde runt lite. Forst till Hanna som inte svarade. Sen till Agnes som satt i en bil och hade dalig tackning sa vi inte kunde prata alls lange. Sen till mamma som jag faktiskt pratade en stund med (om typ det javliga i hur mycket pengar prinsessorna spenderar pa handvaskor). Och sa ringde jag till Hanna igen som faktiskt svarade den har gangen. Vi pratade i tva timmar. Det ar helt fantastiskt hur lange vi kan prata skit om folk (det ar mest det vi gor nar vi pratar i telefon). Sen var klockan 04:30 och jag gick och la mig. Om det intresserar er alltsa.
fredag 2 april 2010
Ren lyx!
Har flyttat in pa ett nytt stalle nu. Hos en snubbe vid namn Lachlan. Igar akte vi till hans foraldrars sommarstuga vid havet. Eller jag trodde det var en stuga. Jag forvantade mig utedass och avsaknad av rinnande vatten. Nar vi kom dit visade det sig vara en stor villa. Tio sovrum, tre stora badrum, en stor matsal med oppen spis, en stor uteplats med inmurad grill, en tradgard dar det vaxte madariner, passionsfrukt, lime, fikon, pumpor och kryddor av alla de sorter. Ett hypermodernt kok och alla bakvamligheter man kan onska sig.
Lachlan borjade med att laga en "latt" lunch at oss. Grillad kanguru och olika grillade gronsaker som han kryddat med kryddor fran i tradgarden. Kanguru ar outstanding. Alla sager att det ar sa speciellt och svaratet och ganska ackligt men att man ju maste testa nar man ar har. Men det ar inte alls sant. Det smakar som viltkott fast med en konsistens som oxfile. Absolut utsokt. Och i detta fall valdigt blodigt.
Sen kom tva vanner till Lachlan och vi gick till stranden. Forst gick vi en promenad langs med havskanten. Superfint fast kallt. Nar vi promenerat en bit ville alla utom jag och Kari bada. Sa vi tittade pa.
Jag alskar havet. Verkligen.
Nar vi kom tillbaka till huset drack vi vin och spelade spel och diskuterade meningen med livet och sant ni vet. Till middag lagade Lachlan pasta med nagon avancerad pastasas innehallande bland annat pumpa. Och till efterratt mandelpaj eller vad det var. Gott i alla fall. Sen drack vi vodka och rokte vattenpipa.
Sov i en sang vardig en drottning typ. Allt var sa stort och vitt och rent och prydligt och stora fonster som tackte hela vaggar och allt kandes sa lyxigt. Valdigt bekvamt jamfort med hostel och vaningssang och folk som springer omkring en hela tiden. Och jag och Kari tittade oss omkring och undrade "hur hamnade vi har ijenklien?"
Ett problem bara. Bade Lachlan och hans vanner haller pa med massage och gillar att spontanmassera folk hela tiden och ova olika saker pa varandra och jag som har fobi mot nar folk tar pa mig fick liksom gora klart redan fran borjan att jag gillar inte sant. Peta pa mig och jag dodar er (kinesiska massagen i Cairns var forsta gangen jag testade masage over huvud taget och det kandes inte helt bekvamt). Detta var den typen av manniskor som aker till Indien for att meditera och som bara ater narodlat och ekologiskt och som ar sa himla javla oppna och harliga och kramar varandra sa dar helt plotsligt bara. Ni vet, bruna klader-typen. Och jag tror att de tyckte jag var lite... kall. Men samtidigt accepterade de min (i deras ogon) udda personlighet.
Men i alla fall. Det var en bra utflykt. Nu ar vi i Lachlans kollektiv och har har de sin egen kompost och sa dar och dricker morotsjuice var och varannan timme. Men det ar trevligt anda. I morgon ska jag och Kari forsoka vakna lite tidigare an klockan 13 (som vi gjorde idag) och ta oss in till city. Vi ar sa fruktansvart lata de har dagarna. Ar vi utanfor dorren innan solen gar ner ar det en bra dag.
En liten detalj bara. Inatt vaknade jag av en fruktansvard small. Den var helt oronbedovande. Som om nagot sprangdes precis bredvid mig. Jag fick ont i oronen. Ni vet som man kan fa av riktigt riktigt hoga ljud. Sa jag satte mig upp i sangen helt panikslagen. Kollade pa Kari som lag och sov bredvid mig. Lyssnade om nagon mer an jag vaknat. Men det var helt tyst i huset. Da fattade jag att det bara var en drom. Var inte det markligt? Jag kande verkligen i oronen och hela kroppen att det var nagot som small bara sekunder tidigare. Sen fortsatte jag dromma att hela huset var sprangt i bitar.
Lachlan borjade med att laga en "latt" lunch at oss. Grillad kanguru och olika grillade gronsaker som han kryddat med kryddor fran i tradgarden. Kanguru ar outstanding. Alla sager att det ar sa speciellt och svaratet och ganska ackligt men att man ju maste testa nar man ar har. Men det ar inte alls sant. Det smakar som viltkott fast med en konsistens som oxfile. Absolut utsokt. Och i detta fall valdigt blodigt.
Sen kom tva vanner till Lachlan och vi gick till stranden. Forst gick vi en promenad langs med havskanten. Superfint fast kallt. Nar vi promenerat en bit ville alla utom jag och Kari bada. Sa vi tittade pa.
Jag alskar havet. Verkligen.
Nar vi kom tillbaka till huset drack vi vin och spelade spel och diskuterade meningen med livet och sant ni vet. Till middag lagade Lachlan pasta med nagon avancerad pastasas innehallande bland annat pumpa. Och till efterratt mandelpaj eller vad det var. Gott i alla fall. Sen drack vi vodka och rokte vattenpipa.
Sov i en sang vardig en drottning typ. Allt var sa stort och vitt och rent och prydligt och stora fonster som tackte hela vaggar och allt kandes sa lyxigt. Valdigt bekvamt jamfort med hostel och vaningssang och folk som springer omkring en hela tiden. Och jag och Kari tittade oss omkring och undrade "hur hamnade vi har ijenklien?"
Ett problem bara. Bade Lachlan och hans vanner haller pa med massage och gillar att spontanmassera folk hela tiden och ova olika saker pa varandra och jag som har fobi mot nar folk tar pa mig fick liksom gora klart redan fran borjan att jag gillar inte sant. Peta pa mig och jag dodar er (kinesiska massagen i Cairns var forsta gangen jag testade masage over huvud taget och det kandes inte helt bekvamt). Detta var den typen av manniskor som aker till Indien for att meditera och som bara ater narodlat och ekologiskt och som ar sa himla javla oppna och harliga och kramar varandra sa dar helt plotsligt bara. Ni vet, bruna klader-typen. Och jag tror att de tyckte jag var lite... kall. Men samtidigt accepterade de min (i deras ogon) udda personlighet.
Men i alla fall. Det var en bra utflykt. Nu ar vi i Lachlans kollektiv och har har de sin egen kompost och sa dar och dricker morotsjuice var och varannan timme. Men det ar trevligt anda. I morgon ska jag och Kari forsoka vakna lite tidigare an klockan 13 (som vi gjorde idag) och ta oss in till city. Vi ar sa fruktansvart lata de har dagarna. Ar vi utanfor dorren innan solen gar ner ar det en bra dag.
En liten detalj bara. Inatt vaknade jag av en fruktansvard small. Den var helt oronbedovande. Som om nagot sprangdes precis bredvid mig. Jag fick ont i oronen. Ni vet som man kan fa av riktigt riktigt hoga ljud. Sa jag satte mig upp i sangen helt panikslagen. Kollade pa Kari som lag och sov bredvid mig. Lyssnade om nagon mer an jag vaknat. Men det var helt tyst i huset. Da fattade jag att det bara var en drom. Var inte det markligt? Jag kande verkligen i oronen och hela kroppen att det var nagot som small bara sekunder tidigare. Sen fortsatte jag dromma att hela huset var sprangt i bitar.
måndag 29 mars 2010
I Love Melbourne!
Ok. Nu har jag varit har i sex dagar och inte haft tid att skriva. Sa jag tankte att jag skriver en kortis om varje dag (aven om jag hatar den typen av bloggande "idag har jag gjort det och sen det").
Dag 1 Onsdag:
Anlande pa eftermiddagen och motte Kari pa tagstationen (flygresan gick bra men var anda mkt obehaglig). Vi kakade sushi pa varldens minsta lilla sushibar som hade minibord och ministolar men som var valdigt mysig. Sen gick vi till hostelet, gjorde oss i ordning och traffade Tom som vi skulle flytta in hos senare i veckan samt hans vanner och nagra andra coutchsurfers som av en handelse rakade vara gamla klasskamrater till Kari. Vi drack vin och lyssnade pa indie i Toms hus. Sen gick vi pa klubb. Ett bra stalle med bra musik. Och sen gick vi pa ytterligare en klubb. Inte lika bra som den forsta men ok.
Dag 2 Torsdag:
Jag och Kari vaknade ratt sent och gick ut pa stan och gjorde lite shopping. Jag fonsershoppade mest. Sen gick vi hem och gjorde oss i ordning och gick till en bar som liksom var supercool. Vi hittade en trappuppgang och gick uppat uppat uppat kanske 15 trappor. Sen ut pa en brandtrappa och gick uppat uppat uppat utanpa huset. Och dar uppe pa taket fanns en indieklubb mitt bland alla skyskrapor. Snyggt folk. Lite som DeLuxe faktiskt, fast mindre posh. Vi drack rodvin.
Dag 3 Fredag:
Vi traffade Estelle som jag jobbade ihop med i Mareeba. Hon rakade vara i Melbourne samtidigt som jag sa det passade bra. Vi drack bubbel-te och akte till Victoria market. Dar kopte jag en supercool rod skinnjacka. For alltsa jag behovde verkligen en jacka. Det ar lite kyligt har. Sarskilt pa kvallarna. Nu hade kanske en praktisk vindjacka passat battre, men man kan inte halla pa att vara sa praktisk hela tiden. Sen gick jag och Kari till hostelet och gjorde oss i ordning och traffade en van till Kari, en supergullig (typ sa gullig att man far moderskanslor for henne) korreanska. Vi drack passion pops tillsammans med henne och drog ut. Vi traffade Tom och alla hans vanner igen och gick till samma klubb som pa onsdagen. Ganska kul. Sen trottnade jag och Kari pa Tom och hans vanner och drog. Forst traffade vi tva italienska gatumusikanter som sjong latar om oss. De var ganska roliga. Sen traffade vi tre snubbar som sag ut som vampyrer allihop. En sag sarsklit mycket ut som Jasper i Twilight. De var valdigt heta. Och mkt mkt unga. 19. En av dem fragade mig hur gammal jag var. "Gissa" svarade jag. Och da intraffade veckans basta handelse. Han sa "du ser ut som 19 och hon (pekade pa Kari) ser ut som 21". Och det lat inte ens som om han skamtade. Och jag ar ju liksom 25 och Kari ar 19. Vi kom tillbaka till hostelet vid 5 pa morgonen.
Dag 4 Lordag:
Vi var tvugna att stiga upp kl 8 (var mkt trott) for att kecka ut. Vi laste in vart bagage och tog taget till St Kilda (ball stadsdel). Gick i second hand affarer. Sen akte vi tillbaka till centrum och gick till konstgalleriet. Dar gick vi utstallning som jag tyckte mycket om. Ron Mueck. Skulpturer av manniskor i vulgara storlekar. Efter det motte vi Karis klasskamrater och kakade Japanskt. Sen hamtade vi vart bagage och flyttade in hos Tom. Pa kvallen gick vi till en klubb som var ett gammalt mentalsjukhus dar sangar och rullstolar och divarse redskap fortfarande var kvar och utgjorde en del i inredningen. Man drack shots ur sprutor. HAHA. Festligt och bisarrt pa samma gang. Det var ett coolt stalle i alla fall och vi kom in fore alla andra och behovde betala $0 bara for att vi kande ratt folk plus att DJ:n som spelade bor i samma hus som vi. OBS! Kandes bra. Tyvarr var vi ganska trotta och jag orkade inte riktigt ha roligt. Och sa var musiken helt psykotisk (passade ju bra). Vi drog vid 2-tiden och det var da helvetet borjade. Det var omojligt att fa tag pa taxi. Varenda en var upptagen. Vi fick vanta vid vagkanten i tva timmar innan vi antligen kunde aka hem.
Dag 5 sondag:
Vaknade vid 13. Akte till ett cafe dar Tom tydligen jobbar ibland. Sen handlade vi pa second hand. Kopte en scarf. Sen handlade vi kak och akte hem och lagade till tomatsoppa. Och sa gick vi och la oss tidigt men varken jag eller Kari kunde sova for vi var tvugna att dela en 80-sang.
Dag 6 mandag (idag):
Gjorde oss i ordning, kakade frulle och drog till stan. Forsoker leta ny couchsurfer for vi kanner att Tom tagit in lite for manga backpackers i sitt hus sa det ar svart sova ordentligt och sa borjar vi trottna bade pa honom och hans vanner. Sa vi letar i detta nu. Ingen superbradska, men hade varit skont att flytta ut och flytta in nagonstans lite narmre centrum. Har eventuellt en pa G. Annars har vi kakat sushi och shoppat.
Alskar verkligen Melbourne. Stan har allt det som varken Sydney eller Brisbane har. Om jag aker till Australien igen ska jag aka bara hit.
Dag 1 Onsdag:
Anlande pa eftermiddagen och motte Kari pa tagstationen (flygresan gick bra men var anda mkt obehaglig). Vi kakade sushi pa varldens minsta lilla sushibar som hade minibord och ministolar men som var valdigt mysig. Sen gick vi till hostelet, gjorde oss i ordning och traffade Tom som vi skulle flytta in hos senare i veckan samt hans vanner och nagra andra coutchsurfers som av en handelse rakade vara gamla klasskamrater till Kari. Vi drack vin och lyssnade pa indie i Toms hus. Sen gick vi pa klubb. Ett bra stalle med bra musik. Och sen gick vi pa ytterligare en klubb. Inte lika bra som den forsta men ok.
Dag 2 Torsdag:
Jag och Kari vaknade ratt sent och gick ut pa stan och gjorde lite shopping. Jag fonsershoppade mest. Sen gick vi hem och gjorde oss i ordning och gick till en bar som liksom var supercool. Vi hittade en trappuppgang och gick uppat uppat uppat kanske 15 trappor. Sen ut pa en brandtrappa och gick uppat uppat uppat utanpa huset. Och dar uppe pa taket fanns en indieklubb mitt bland alla skyskrapor. Snyggt folk. Lite som DeLuxe faktiskt, fast mindre posh. Vi drack rodvin.
Dag 3 Fredag:
Vi traffade Estelle som jag jobbade ihop med i Mareeba. Hon rakade vara i Melbourne samtidigt som jag sa det passade bra. Vi drack bubbel-te och akte till Victoria market. Dar kopte jag en supercool rod skinnjacka. For alltsa jag behovde verkligen en jacka. Det ar lite kyligt har. Sarskilt pa kvallarna. Nu hade kanske en praktisk vindjacka passat battre, men man kan inte halla pa att vara sa praktisk hela tiden. Sen gick jag och Kari till hostelet och gjorde oss i ordning och traffade en van till Kari, en supergullig (typ sa gullig att man far moderskanslor for henne) korreanska. Vi drack passion pops tillsammans med henne och drog ut. Vi traffade Tom och alla hans vanner igen och gick till samma klubb som pa onsdagen. Ganska kul. Sen trottnade jag och Kari pa Tom och hans vanner och drog. Forst traffade vi tva italienska gatumusikanter som sjong latar om oss. De var ganska roliga. Sen traffade vi tre snubbar som sag ut som vampyrer allihop. En sag sarsklit mycket ut som Jasper i Twilight. De var valdigt heta. Och mkt mkt unga. 19. En av dem fragade mig hur gammal jag var. "Gissa" svarade jag. Och da intraffade veckans basta handelse. Han sa "du ser ut som 19 och hon (pekade pa Kari) ser ut som 21". Och det lat inte ens som om han skamtade. Och jag ar ju liksom 25 och Kari ar 19. Vi kom tillbaka till hostelet vid 5 pa morgonen.
Dag 4 Lordag:
Vi var tvugna att stiga upp kl 8 (var mkt trott) for att kecka ut. Vi laste in vart bagage och tog taget till St Kilda (ball stadsdel). Gick i second hand affarer. Sen akte vi tillbaka till centrum och gick till konstgalleriet. Dar gick vi utstallning som jag tyckte mycket om. Ron Mueck. Skulpturer av manniskor i vulgara storlekar. Efter det motte vi Karis klasskamrater och kakade Japanskt. Sen hamtade vi vart bagage och flyttade in hos Tom. Pa kvallen gick vi till en klubb som var ett gammalt mentalsjukhus dar sangar och rullstolar och divarse redskap fortfarande var kvar och utgjorde en del i inredningen. Man drack shots ur sprutor. HAHA. Festligt och bisarrt pa samma gang. Det var ett coolt stalle i alla fall och vi kom in fore alla andra och behovde betala $0 bara for att vi kande ratt folk plus att DJ:n som spelade bor i samma hus som vi. OBS! Kandes bra. Tyvarr var vi ganska trotta och jag orkade inte riktigt ha roligt. Och sa var musiken helt psykotisk (passade ju bra). Vi drog vid 2-tiden och det var da helvetet borjade. Det var omojligt att fa tag pa taxi. Varenda en var upptagen. Vi fick vanta vid vagkanten i tva timmar innan vi antligen kunde aka hem.
Dag 5 sondag:
Vaknade vid 13. Akte till ett cafe dar Tom tydligen jobbar ibland. Sen handlade vi pa second hand. Kopte en scarf. Sen handlade vi kak och akte hem och lagade till tomatsoppa. Och sa gick vi och la oss tidigt men varken jag eller Kari kunde sova for vi var tvugna att dela en 80-sang.
Dag 6 mandag (idag):
Gjorde oss i ordning, kakade frulle och drog till stan. Forsoker leta ny couchsurfer for vi kanner att Tom tagit in lite for manga backpackers i sitt hus sa det ar svart sova ordentligt och sa borjar vi trottna bade pa honom och hans vanner. Sa vi letar i detta nu. Ingen superbradska, men hade varit skont att flytta ut och flytta in nagonstans lite narmre centrum. Har eventuellt en pa G. Annars har vi kakat sushi och shoppat.
Alskar verkligen Melbourne. Stan har allt det som varken Sydney eller Brisbane har. Om jag aker till Australien igen ska jag aka bara hit.
tisdag 23 mars 2010
En natt kvar i Cairns
I morgon flyger jag till Melbourne och jag ser sa himla mycket fram emot det (Melbourne, inte flygresan). Jag har i alla fall fatt for mig att Melbourne ar supercoolt och det mesta i mitt liv gar ut pa jakten pa det som ar coolt.
Jag och Kari ska testa couchsurfing. Jattebra satt att spara pengar. Det finns en sida pa natet dar man lagger ut sin soffa som ledig att sova pa och i utbyte far man sova gratis pa andra manniskors soffor. Om ni fattar. Skitbra ide och det finns over hela varlden. Alla haller pa med detta och jag har velat testa men inte ensam och nu nar vi ar tva passar det perfa. Vi har tre natter pa hostel innan vi flyttar in hos nagon schysst person.
Jag och Kari ska testa couchsurfing. Jattebra satt att spara pengar. Det finns en sida pa natet dar man lagger ut sin soffa som ledig att sova pa och i utbyte far man sova gratis pa andra manniskors soffor. Om ni fattar. Skitbra ide och det finns over hela varlden. Alla haller pa med detta och jag har velat testa men inte ensam och nu nar vi ar tva passar det perfa. Vi har tre natter pa hostel innan vi flyttar in hos nagon schysst person.
måndag 22 mars 2010
Ridturen
Var pa den dar ridturen idag som jag skrivit om. Herregud vilken pers. "Ingen ridvana behovs" stod det klart och tydligt i broschyren. Och "perfekt familjetur da vara hastar ar lugna och snalla". Jag tankte mig att hastarna kommer vara sega och trotta (passar mig perfekt) och att vi kommer rida pa ett rakt och fint spar och att hastarna kommer ga snallt pa led. Men nej nej. Vi red ner for stup, upp for stup, over stockar och stenar, over en a, rakt igenom en sjo, i hogt gras dar varken jag eller hastjaveln sag ett skit. Plotsligt skenade hasten framfor min ivag och tjejen som satt pa flog av och hamnade i en pol med lera. "Om hasten borjar springa sa hall i er hart i sadeln" sa cowboyen som ledde gruppen.
Vi red genom lera rakt ner for branta sluttningar och cowboyen fortsatte sitt "hall i er nu annars flyger ni all varldens vag". Var tvungen att lagga mig bakat, trycka i med fotterna av alla krafter och halla krampaktigt i sadeln. Min hast behovde precis innan ett stup plotsligt kissa (det behovde jag ocksa men holl mig) och vi kom pa efterkalken. Nar hon var klar med vad hon holl pa med sa cowboyen till mig att "nu kommer hon vilja rusa ikapp de andra sa som sagt hall i dig". Och som hon rusade sen, rakt nerfor. Och som jag holl i mig.
Plotsligt stotte vi pa en gris. En vildgris som blivit tam. Den brukar tydligen dyka upp vid de har turerna och den foljde efter oss en lang bit. "Hastarna gillar inte den har grisen. Den retar upp dem sa kommer den nara, hall i er". Grisfan rannde runt min hasts ben hela tiden och vid ett tillfalle blev hon skitarg och sprang ivag. Men jag gjorde som jag blivit tillsagd. Jag holl i mig. Javligt hart. Och overlevde.
Min hast hette Cheeky vilket betyder typ trotsig och nar vi var halvvags sa cowboyen till mig att det finns en anledning till att hon heter sa. Och sa skrattade han. Sen la han till "det brukar vara hon som slanger av folk och inte Donkey (hasten framfor)". "Men oddsen for att tva flyger av pa samma dag kan inte vara hoga?" sa jag. "Jag har aldrig sagt att blixten inte slar ner tva ganger" svarade cowboyen och flinade annu mer. Jag vet inte hur manga ganger jag ville hoppa av och ga tillbaka. Men jag holl ut. Man maste ju gora sant man ar radd for och jag ar egentligen skitradd for hastar. Utom sadana som gar snallt pa led da alltsa.
Nar vi var framme och jag antligen hoppat av kom det nagon och ledde ivag hasten. "Sa du overlevde Cheeky" sa denne nagon och hohoho:ade.
Innan turen fick vi fylla i ett papper dar man bland annat skulle skriva hur mycket ridvana man har. Jag skrev BEGINNER och jag undrar vad i det det var de inte forstod.
Det var en skrackupplevelse.
Men samtidigt hade jag kul. Det var en bra skrackupplevelse.
Vi red genom lera rakt ner for branta sluttningar och cowboyen fortsatte sitt "hall i er nu annars flyger ni all varldens vag". Var tvungen att lagga mig bakat, trycka i med fotterna av alla krafter och halla krampaktigt i sadeln. Min hast behovde precis innan ett stup plotsligt kissa (det behovde jag ocksa men holl mig) och vi kom pa efterkalken. Nar hon var klar med vad hon holl pa med sa cowboyen till mig att "nu kommer hon vilja rusa ikapp de andra sa som sagt hall i dig". Och som hon rusade sen, rakt nerfor. Och som jag holl i mig.
Plotsligt stotte vi pa en gris. En vildgris som blivit tam. Den brukar tydligen dyka upp vid de har turerna och den foljde efter oss en lang bit. "Hastarna gillar inte den har grisen. Den retar upp dem sa kommer den nara, hall i er". Grisfan rannde runt min hasts ben hela tiden och vid ett tillfalle blev hon skitarg och sprang ivag. Men jag gjorde som jag blivit tillsagd. Jag holl i mig. Javligt hart. Och overlevde.
Min hast hette Cheeky vilket betyder typ trotsig och nar vi var halvvags sa cowboyen till mig att det finns en anledning till att hon heter sa. Och sa skrattade han. Sen la han till "det brukar vara hon som slanger av folk och inte Donkey (hasten framfor)". "Men oddsen for att tva flyger av pa samma dag kan inte vara hoga?" sa jag. "Jag har aldrig sagt att blixten inte slar ner tva ganger" svarade cowboyen och flinade annu mer. Jag vet inte hur manga ganger jag ville hoppa av och ga tillbaka. Men jag holl ut. Man maste ju gora sant man ar radd for och jag ar egentligen skitradd for hastar. Utom sadana som gar snallt pa led da alltsa.
Nar vi var framme och jag antligen hoppat av kom det nagon och ledde ivag hasten. "Sa du overlevde Cheeky" sa denne nagon och hohoho:ade.
Innan turen fick vi fylla i ett papper dar man bland annat skulle skriva hur mycket ridvana man har. Jag skrev BEGINNER och jag undrar vad i det det var de inte forstod.
Det var en skrackupplevelse.
Men samtidigt hade jag kul. Det var en bra skrackupplevelse.
söndag 21 mars 2010
Vart ar cyklonen?
Alla svenska nattidningar rapporterar om den oerhorda cyklon som ar pavag in over kusten i Queensland. Men har marks inget av nagon cyklon. Och da befinner jag mig anda typ precis dar den borde vara nu (den skulle komma under sondagen). Lite vindigt emellanat mojligen men that's it.
lördag 20 mars 2010
Min forsta dag i frihet
Borjade dagen med frukost pa cafe. Italiensk toast och latte. Vilken lyx! Sen gick jag till shoppingcentret och kopte ett par jeans, en klanning, smink, rott nagellack och solglasogon. Sen bokade jag en klipptid pa ett skitcoolt stalle som ar inrett i femtiotalsstil med bakdelen pa en bil som disk. Medan jag vantade pa klipptiden drack jag en underbar vattenmelonjordgubbssmoothie.
Pa klippstallet kallades frisorerna for staylister. "Vanta har sa kommer snart din stylist". Det var kul tyckte jag. Klippet blev bra. Sen gick jag till lagunen och chillade lite.
Och efter det gick jag till The Nightmarket for massage. Kinesisk sadan som alla pratat om att de ska gora nar de jobbat klart. Dar blev jag lurad pa pengar men antog mitt stranga jag och fick tillbaka dem igen.
Det skulle kosta 15$. Det tycker jag ar valdigt billigt for helkroppsmassage. Det borjade med fotbad och sa kom en kinesisk pojke och tryckte pa mina fotter och vader. Gjorde skitont. Sen fick jag lagga mig pa en brits och samme pojke borjade trycka pa olika punkter pa min rygg och det gjorde ont sa in i helvete. Kinesisk tortyr borde det kallas. I alla fall. Plotsligt sa pojken att min rygg och mina axlar var sa fruktansvart stela men att han lyckligtvis hade bot for det. Namligen nagra slags plaster. Han ville satta ett pa varje axel, tva i mitten av ryggen och tva nertill pa ryggen. Detta skulle kosta $5 per plaster. Snabb huvudrakning och jag kom fram till att det i sa fall skulle kosta $30. 45 tillsammans med massagen. Jag tankte att det skulle vara vart det om det kan hjalpa mot min onda rygg. Sa han satte pa dessa plaster som luktade tigerbalsam och nar jag skulle betala sa han "det blir $95". "Va?" sa jag. "Jag kom in for en massage for $15 och nu ska jag plotsligt betala 95?". Han forklarade att det var alla plaster han satt pa. Jag fattade inte men jag betalade och gick darifran. Jag tog fram mobilen och raknade ut att for det priset skulle han ha satt 16 plaster pa min rygg. Jag gick in pa en toa och raknade dem (det ar inte latt att rakna nagot som sitter pa ryggen) och dar satt sex stycken. SEX stycken. "Fan heller" tankte jag och gick tillbaka och ba "jag betalade $50 for mycket har alldeles nyligen" och drog upp historien om plastren. Snubben jag pratade med hamtade snubben som satt pa dem och han hade en forklaring till varfor det blivit sa extremt dyrt. Nagot med att det ar flera plaster i ett plaster. Jag ba "nej nej nej. Sa kan det inte ga till. Du kan inte satta saker pa min rygg utan att forst tala om hur mycket det kommer kosta. Det sitter sex stycken dar nu och de kan jag betala for men jag ska ha $50 dollar tillbaka". Och da fick jag det, av snubbe nummer ett som sag skrackslagen ut.
Helena - sluga kineser 1-0.
Men det kanns javligt bra i kroppen efter denna massage i alla fall.
Pa klippstallet kallades frisorerna for staylister. "Vanta har sa kommer snart din stylist". Det var kul tyckte jag. Klippet blev bra. Sen gick jag till lagunen och chillade lite.
Och efter det gick jag till The Nightmarket for massage. Kinesisk sadan som alla pratat om att de ska gora nar de jobbat klart. Dar blev jag lurad pa pengar men antog mitt stranga jag och fick tillbaka dem igen.
Det skulle kosta 15$. Det tycker jag ar valdigt billigt for helkroppsmassage. Det borjade med fotbad och sa kom en kinesisk pojke och tryckte pa mina fotter och vader. Gjorde skitont. Sen fick jag lagga mig pa en brits och samme pojke borjade trycka pa olika punkter pa min rygg och det gjorde ont sa in i helvete. Kinesisk tortyr borde det kallas. I alla fall. Plotsligt sa pojken att min rygg och mina axlar var sa fruktansvart stela men att han lyckligtvis hade bot for det. Namligen nagra slags plaster. Han ville satta ett pa varje axel, tva i mitten av ryggen och tva nertill pa ryggen. Detta skulle kosta $5 per plaster. Snabb huvudrakning och jag kom fram till att det i sa fall skulle kosta $30. 45 tillsammans med massagen. Jag tankte att det skulle vara vart det om det kan hjalpa mot min onda rygg. Sa han satte pa dessa plaster som luktade tigerbalsam och nar jag skulle betala sa han "det blir $95". "Va?" sa jag. "Jag kom in for en massage for $15 och nu ska jag plotsligt betala 95?". Han forklarade att det var alla plaster han satt pa. Jag fattade inte men jag betalade och gick darifran. Jag tog fram mobilen och raknade ut att for det priset skulle han ha satt 16 plaster pa min rygg. Jag gick in pa en toa och raknade dem (det ar inte latt att rakna nagot som sitter pa ryggen) och dar satt sex stycken. SEX stycken. "Fan heller" tankte jag och gick tillbaka och ba "jag betalade $50 for mycket har alldeles nyligen" och drog upp historien om plastren. Snubben jag pratade med hamtade snubben som satt pa dem och han hade en forklaring till varfor det blivit sa extremt dyrt. Nagot med att det ar flera plaster i ett plaster. Jag ba "nej nej nej. Sa kan det inte ga till. Du kan inte satta saker pa min rygg utan att forst tala om hur mycket det kommer kosta. Det sitter sex stycken dar nu och de kan jag betala for men jag ska ha $50 dollar tillbaka". Och da fick jag det, av snubbe nummer ett som sag skrackslagen ut.
Helena - sluga kineser 1-0.
Men det kanns javligt bra i kroppen efter denna massage i alla fall.
fredag 19 mars 2010
I did it!
Yes. Overlevde 11 veckor pa bananfarm. Mycket bra jobbat Helena! Inget kommer nagonsin vara jobbigare an det
Sa. Mina tva sista dygn pa farmen. Lat oss prata om dem.
I onsdes var det Stephs fodelsedag samt St Patriks day (manga Irlandare som ville bli fulla pa den dagen. Det ar sa man firar tydligen) sa vi skulle ha lite fest. Jennie hade forbjudit besokare i de andra husen och alla som kom dit blev portade redan pa uppfarten. Men inte jag. For jag akte dit direkt efter jobbet och Frank korde anda fram till dorren och sa smet jag in och lyckades undkomma. Vi drack "vin" och hade trevlig och jag skulle inte dricka for mycket eftersom det var jobbdag dagen efter. Sa bestamdes det att vi skulle spela fingers (ett drickspel). Alla haller lite av sin drink i en skal och den som forlorar maste dricka upp alltihopa. Jag har spelat detta spel varenda helg sen jag kom till farmen. Och jag har aldrig forlorat. Nagonsin. Tvart om brukar jag aka ut redan i borjan (det galler att aka ut sa fort som mojligt). I onsdes hande det ofattbara. Jag loosade. Var tvungen att dricka nagon halvliter av en blandning av Guiness, ol och vin. Sen var det kort. Vid tiotiden ville jag ga hem. Det var planen redan fran borjan, att jag skulle promenera tillbaka till mitt hus. Jag gick pa dass och horde hur de diskuterade utanfor "vi kan inte lata henne ga hem sjalv. Det gar inte. Vi maste prata med henne. Hon far sova har, varesig hon vill eller inte". Ja, sa da gjorde jag det. Det fanns en ledig sang. Dagen efter var vi tvugna att stiga upp 04:30 och det var ganska tufft.
Torsdagen da. Vi hade fest for att det var min sista kvall. Baryl och Paul (underbart irlandsktyskt par som jag jobbar ihop med men som bor inne i Mareeba och inte tillsammans med ovriga backpackers) kom. Likasa Fieben och Claudia fran andra huset. Storbonden horde om vara planer och kopte stora mangder ol och vodka cruiser till oss. Jag bestamde att inte dricka for mycket eftersom jag skulle jobba dagen efter. Fransoir gjorde lasange till oss alla och allt var trevligt och liksom vuxet. Fram tills vi borjade spela drickspel. ALLA gick ihop mot mig och skulle fa mig att dricka sa mycket det bara gick. Baryl blandade vin i min cruiser (berattade hon idag) och vi spelade och jag drack och blev valdigt pahejjad. "Kom igen. Det ar din sista kvall". Sen minns jag inget mer och i morse vaknade jag en kvart innan jag skulle till jobbet (i gardagens klader). Jag drog pa mig arbetskladerna, tog pa ett par solbrillor och fyllde en flaska vatten och hoppade in i storbondens bil. Oj oj vad han skrattade. Och pa jobbet sa han till alla "ta det forsiktigt med Helena idag. Hon ar extremt bakfull". Och pa rasten lag jag och vilade pa nagra banansackar och da horde jag honom igen. "Vart ar Helena? Ni skulle sett henne nar jag hamtade upp henne i morse. Jag var radd att hon skulle krakas i bilen". Ja det var en fruktansvard dag. Som tur ar behovde jag bara spraya gift och vi har uppfunnit ett nytt satt att spraya som ar mycket mer chill. En kor traktorn och tva sitter ner och aker och sprayar samtidigt. Det var dock stekhett idag och jag kunde inte dricka vatten. Det liksom akte upp samma vag igen. Fruktansvart. Verkligen. Har aldrig varit med om dess like. Kunde heller inte ata pa hela dagen. Forst kl 18 nar jag anlant i Cairns kande jag att jag nog skulle kunna fa ner nagot och gick till McDonalds. Ikvall ska jag lagga mig tidigt och sova sova sova. Det ar med somn jag ska fira min frihet.
Sitter i detta nu pa hostelet och surfar. Klockan ar 19:16 och jag kan knappt halla ogonen oppna. I morgon ska jag utfora lite serios shopping. Alla varma klader jag hade med mig har jag kastat under resans gang. Det har ju varit sa varmt och jag ville inte dra runt pa dessa klader. Men nu ska jag snart till Melbourne och Tasmanien och dar ar det inte shorts och linne-vader alla dygnets timmar. Vintern ar pa vag namligen. Men jag ar vard att fa shoppa. Efter ELVA javla veckor pa en javla BANANFARM. Har inte ett enda par langbrallor och bara en enda langarmad troja. Och ingen jacka och inga strumpor.
Och sa vill jag avsluta med att citera mig sjalv:
Skrivet den 4 januari (om lon och hyra pa da nya arbetet)
"Dessutom ar det betalt per timme. Ungefar samma lon som innan, fast jag maste betala mer i hyra. Tanker kompensera det med att INTE dricka och INTE roka".
Haha. Inte dricka och inte roka. Jag holl inte det loftet riktigt. Men nu, nu ska jag sluta med vardagsrokandet. Nu ar det tillbaka till festrokande som galler och inget annat. Har aldrig haft daligt samvete for det dar eftersom jag inte hallt pa dagligen och inte rokt sa mycket. Men i Mareeba. Herregud. Tva paket i veckan. Det lovar jag verkligen mig sjalv och mina lungor och mamma att sluta med omedelbart. Mina regler hemma ar onsdag kvall (om det ar fest), fredag kvall och hela lordagen. Och verkligen ALDRIG aldrig roka pa jobbet. Det ar sa himla vidrigt med folk som roker nar de arbetar (aven om det ar pa rasten). Jag tycker inte det ar ok faktiskt.
Ja och det ar dessa regler jag ska aterga till nu.
Sa. Mina tva sista dygn pa farmen. Lat oss prata om dem.
I onsdes var det Stephs fodelsedag samt St Patriks day (manga Irlandare som ville bli fulla pa den dagen. Det ar sa man firar tydligen) sa vi skulle ha lite fest. Jennie hade forbjudit besokare i de andra husen och alla som kom dit blev portade redan pa uppfarten. Men inte jag. For jag akte dit direkt efter jobbet och Frank korde anda fram till dorren och sa smet jag in och lyckades undkomma. Vi drack "vin" och hade trevlig och jag skulle inte dricka for mycket eftersom det var jobbdag dagen efter. Sa bestamdes det att vi skulle spela fingers (ett drickspel). Alla haller lite av sin drink i en skal och den som forlorar maste dricka upp alltihopa. Jag har spelat detta spel varenda helg sen jag kom till farmen. Och jag har aldrig forlorat. Nagonsin. Tvart om brukar jag aka ut redan i borjan (det galler att aka ut sa fort som mojligt). I onsdes hande det ofattbara. Jag loosade. Var tvungen att dricka nagon halvliter av en blandning av Guiness, ol och vin. Sen var det kort. Vid tiotiden ville jag ga hem. Det var planen redan fran borjan, att jag skulle promenera tillbaka till mitt hus. Jag gick pa dass och horde hur de diskuterade utanfor "vi kan inte lata henne ga hem sjalv. Det gar inte. Vi maste prata med henne. Hon far sova har, varesig hon vill eller inte". Ja, sa da gjorde jag det. Det fanns en ledig sang. Dagen efter var vi tvugna att stiga upp 04:30 och det var ganska tufft.
Torsdagen da. Vi hade fest for att det var min sista kvall. Baryl och Paul (underbart irlandsktyskt par som jag jobbar ihop med men som bor inne i Mareeba och inte tillsammans med ovriga backpackers) kom. Likasa Fieben och Claudia fran andra huset. Storbonden horde om vara planer och kopte stora mangder ol och vodka cruiser till oss. Jag bestamde att inte dricka for mycket eftersom jag skulle jobba dagen efter. Fransoir gjorde lasange till oss alla och allt var trevligt och liksom vuxet. Fram tills vi borjade spela drickspel. ALLA gick ihop mot mig och skulle fa mig att dricka sa mycket det bara gick. Baryl blandade vin i min cruiser (berattade hon idag) och vi spelade och jag drack och blev valdigt pahejjad. "Kom igen. Det ar din sista kvall". Sen minns jag inget mer och i morse vaknade jag en kvart innan jag skulle till jobbet (i gardagens klader). Jag drog pa mig arbetskladerna, tog pa ett par solbrillor och fyllde en flaska vatten och hoppade in i storbondens bil. Oj oj vad han skrattade. Och pa jobbet sa han till alla "ta det forsiktigt med Helena idag. Hon ar extremt bakfull". Och pa rasten lag jag och vilade pa nagra banansackar och da horde jag honom igen. "Vart ar Helena? Ni skulle sett henne nar jag hamtade upp henne i morse. Jag var radd att hon skulle krakas i bilen". Ja det var en fruktansvard dag. Som tur ar behovde jag bara spraya gift och vi har uppfunnit ett nytt satt att spraya som ar mycket mer chill. En kor traktorn och tva sitter ner och aker och sprayar samtidigt. Det var dock stekhett idag och jag kunde inte dricka vatten. Det liksom akte upp samma vag igen. Fruktansvart. Verkligen. Har aldrig varit med om dess like. Kunde heller inte ata pa hela dagen. Forst kl 18 nar jag anlant i Cairns kande jag att jag nog skulle kunna fa ner nagot och gick till McDonalds. Ikvall ska jag lagga mig tidigt och sova sova sova. Det ar med somn jag ska fira min frihet.
Sitter i detta nu pa hostelet och surfar. Klockan ar 19:16 och jag kan knappt halla ogonen oppna. I morgon ska jag utfora lite serios shopping. Alla varma klader jag hade med mig har jag kastat under resans gang. Det har ju varit sa varmt och jag ville inte dra runt pa dessa klader. Men nu ska jag snart till Melbourne och Tasmanien och dar ar det inte shorts och linne-vader alla dygnets timmar. Vintern ar pa vag namligen. Men jag ar vard att fa shoppa. Efter ELVA javla veckor pa en javla BANANFARM. Har inte ett enda par langbrallor och bara en enda langarmad troja. Och ingen jacka och inga strumpor.
Och sa vill jag avsluta med att citera mig sjalv:
Skrivet den 4 januari (om lon och hyra pa da nya arbetet)
"Dessutom ar det betalt per timme. Ungefar samma lon som innan, fast jag maste betala mer i hyra. Tanker kompensera det med att INTE dricka och INTE roka".
Haha. Inte dricka och inte roka. Jag holl inte det loftet riktigt. Men nu, nu ska jag sluta med vardagsrokandet. Nu ar det tillbaka till festrokande som galler och inget annat. Har aldrig haft daligt samvete for det dar eftersom jag inte hallt pa dagligen och inte rokt sa mycket. Men i Mareeba. Herregud. Tva paket i veckan. Det lovar jag verkligen mig sjalv och mina lungor och mamma att sluta med omedelbart. Mina regler hemma ar onsdag kvall (om det ar fest), fredag kvall och hela lordagen. Och verkligen ALDRIG aldrig roka pa jobbet. Det ar sa himla vidrigt med folk som roker nar de arbetar (aven om det ar pa rasten). Jag tycker inte det ar ok faktiskt.
Ja och det ar dessa regler jag ska aterga till nu.
tisdag 16 mars 2010
Har har ni den
Jag kommer sova sa himla gott i natt. INTE.Storbonden ba "it wont hurt ya". Hur javla manga ganger har jag hort den meningen sen jag kom till det har landet? Orakneliga!
HE.RE.GUD.
Har just haft varsta Australienupplevelsen hittills.
Satt i min sang och laste. Plotsligt borjade alla skrika och vrala. Nagon ropade pa mig. HELENA DU MASTE SE DET HAR. Jag gick ut i uterummet. Och dar pa vaggen satt DEN STORSTA SPINDEL jag NAGONSIN sett. Den for nagra helger sen var ingenting i jamforelse. Denna var i storlek med min hand. Och jag overdriver inte. FY FAN. Vi fotade. Storbonden kom och kollade pa bilden. Han sa att det var en fagelspindel. En riktig fagelspindel. Ahhhhh.
Vart den tog vagen? Det vet vi inte. Den sprang ivag och forsvann nagonstans i uterummet.
Ar sa glad att jag lamnar detta stalle. Sa jag det?
Satt i min sang och laste. Plotsligt borjade alla skrika och vrala. Nagon ropade pa mig. HELENA DU MASTE SE DET HAR. Jag gick ut i uterummet. Och dar pa vaggen satt DEN STORSTA SPINDEL jag NAGONSIN sett. Den for nagra helger sen var ingenting i jamforelse. Denna var i storlek med min hand. Och jag overdriver inte. FY FAN. Vi fotade. Storbonden kom och kollade pa bilden. Han sa att det var en fagelspindel. En riktig fagelspindel. Ahhhhh.
Vart den tog vagen? Det vet vi inte. Den sprang ivag och forsvann nagonstans i uterummet.
Ar sa glad att jag lamnar detta stalle. Sa jag det?
Jag kanner att jag har sjuka i kroppen som bara vantar pa att bryta ut. Det kommer att komma fredag eftermiddag och pa fredag kvall kommer jag ligga nedbaddad i sangen pa mitt hostelrum. Jag vet att det kommer bli sa. Har man inte tid att bli sjuk sa kommer sjukan sa fort man kan slappna av. Det ligger bara och lurar just nu.
Tre natter kvar i detta hus. Herregud. Kommer kannas sa sjukt harligt och tradigt pa samma gang att aka tillbaka till Cairns. Har lite angest. Eller har haft angest sen alla borjade lamna farmen. Men samtidigt langtar jag. Ahhhh. Men mest kul kommer det bli (forutom sjukan som kommer att komma da).
Har varit har tva veckor langre an jag var i Cunnamulla. Och det kanns det inte som. Cunnamulla var en evighet. Mareeba tva sekuner. Typ.
Tre natter kvar i detta hus. Herregud. Kommer kannas sa sjukt harligt och tradigt pa samma gang att aka tillbaka till Cairns. Har lite angest. Eller har haft angest sen alla borjade lamna farmen. Men samtidigt langtar jag. Ahhhh. Men mest kul kommer det bli (forutom sjukan som kommer att komma da).
Har varit har tva veckor langre an jag var i Cunnamulla. Och det kanns det inte som. Cunnamulla var en evighet. Mareeba tva sekuner. Typ.
lördag 13 mars 2010
Inte vara bitch
Det ar sondag morgon och jag vaknade av mig sjalv kl 06:38. Det ar en arbetsskada. Kommer kanske aldrig mer att kunna ta sovmorgon.
Kanns lite konstigt att har sitter jag morgonen efter lordagen medan hemma sa har lordagskvallen precis borjat.
Hela kvallen igar satt fransmannen (plural) och glodde pa dubbade avsnitt av Malcolm in the middle. De fragade om jag ville att de skulle leta upp subs sa jag med kunde titta. Jag vet inte hur manga ganger jag forklarat for detta folk att jag inte kan titta pa dubbat oavsett subs eller ej. Det gar inte. Och det ar samma visa varenda kvall. "Vill du kolla pa film med oss?" och jag tanker att denna gangen har det gatt in. Nu forstar de att jag inte kan glo pa amerikanska filmer med franskt tal. Denna gangen ar det en amerikansk film med originalsprak. Sa satter jag mig i soffan, nagon trycker pa play och dar star Jake Gyllanhall och pratar franska och ser efterbliven ut.
Sa jag fick roa mig med annat hela kvallen. Tv-rummet var ju liksom ockuperat.
Bara en vecka kvar Helena. Bara en vecka. Hoppas hoppas att jag klarar mig utan att vrala "HUR JAVLA SVART KAN DET VA ATT DISKA EFTER SIG NAR MAN LAGAT MAT???" innan jag aker. Vill inte vara en bitch. Ni fattar inte hur mycket jag kampar med att inte en enda gang visa att jag blir irriterad. Det ar bara for att jag ovar mig infor framtiden. Har alltid varit en san himla agressiv och stingslig person, men jag ska sluta med det nu. Det ar darfor Gud sande mig till Mareeba for att bo ihop med skitiga fransman (plural).
Nar Estelle bodde har skallde hon och hade sig varenda dag (inte pa mig, men pa ovriga) och ni ska veta vad det snackades om henne nar hon lamnade farmen. "Javla subba, javla bitch, javla kossa" osv. Jag vill inte vara den personen. Kanske att jag skramlade lite extra nar jag diskade for andra gangen igar, men det ar ju ett lite mer subtilt satt att saga ifran pa.
Och nu nar jag vaknade sa var det fullt med disk igen. Men denna gangen gor jag det bara inte.
Kanns lite konstigt att har sitter jag morgonen efter lordagen medan hemma sa har lordagskvallen precis borjat.
Hela kvallen igar satt fransmannen (plural) och glodde pa dubbade avsnitt av Malcolm in the middle. De fragade om jag ville att de skulle leta upp subs sa jag med kunde titta. Jag vet inte hur manga ganger jag forklarat for detta folk att jag inte kan titta pa dubbat oavsett subs eller ej. Det gar inte. Och det ar samma visa varenda kvall. "Vill du kolla pa film med oss?" och jag tanker att denna gangen har det gatt in. Nu forstar de att jag inte kan glo pa amerikanska filmer med franskt tal. Denna gangen ar det en amerikansk film med originalsprak. Sa satter jag mig i soffan, nagon trycker pa play och dar star Jake Gyllanhall och pratar franska och ser efterbliven ut.
Sa jag fick roa mig med annat hela kvallen. Tv-rummet var ju liksom ockuperat.
Bara en vecka kvar Helena. Bara en vecka. Hoppas hoppas att jag klarar mig utan att vrala "HUR JAVLA SVART KAN DET VA ATT DISKA EFTER SIG NAR MAN LAGAT MAT???" innan jag aker. Vill inte vara en bitch. Ni fattar inte hur mycket jag kampar med att inte en enda gang visa att jag blir irriterad. Det ar bara for att jag ovar mig infor framtiden. Har alltid varit en san himla agressiv och stingslig person, men jag ska sluta med det nu. Det ar darfor Gud sande mig till Mareeba for att bo ihop med skitiga fransman (plural).
Nar Estelle bodde har skallde hon och hade sig varenda dag (inte pa mig, men pa ovriga) och ni ska veta vad det snackades om henne nar hon lamnade farmen. "Javla subba, javla bitch, javla kossa" osv. Jag vill inte vara den personen. Kanske att jag skramlade lite extra nar jag diskade for andra gangen igar, men det ar ju ett lite mer subtilt satt att saga ifran pa.
Och nu nar jag vaknade sa var det fullt med disk igen. Men denna gangen gor jag det bara inte.
I fredes nar jag handlat klart satte jag mig pa en bank jamte kvinna och vantade pa att storbonden skulle dricka klart sitt kaffe. Plotsligt tittade en kanguru ut ur kvinnans vaska. Jag ba "herregud, ar det en kanguru du har dar?" Hon berattade att det var en wallabyunge vars mamma blivit pakord och dodad. Hon hade passat denna unge sen november forra aret och matat den sex ganger om dygnet (natt som dag) och tog den med sig vart hon an gick. Ett himla jobb helt enkelt.
Jag berattade for storbonden. Han ba "det finns idioter overallt i den har varlden". HAHA.
Jag berattade for storbonden. Han ba "det finns idioter overallt i den har varlden". HAHA.
Min sista helg
Var och varannan helg har det varit nagon som haft sin sista helg. Den har helgen ar det jag. Tjohoo!
Det var en JAVLA fest har igar. 35 pers och rena fylleslaget. Nar jag vaknade i morse (bakis) hade jag ett helvete att ta tag i. Fransmannen (plural) de satt och degade och glodde pa film medan jag stadade upp hela huset. Slangde ett ton med sopor, diskade en megadisk, sopade upp all skit fran golvet, torkade alla golv, torkade alla andra ytor, satte tillbaka var sak pa sin plats, letade olflaskor i alla husets vrar samt hela tradgarden. Hittade dem pa de mest ovantade platser. Men det ar ok. Jag drar ju om nagra dagar och da kan de stada sin egen skit. Tycker bara att det skulle vara sa himla pinsamt om storbonden kom hit och vi inte stadat efter oss. Sarskilt som Jennie ringt honom och forsokt overtala honom till att forbjuda denna fest och att han sa till henne att han inte tanker forbjuda nagonting och att vi far gora vad vi vill (eftersom vi alla ar vuxna) bara vi inte sabbar stallet och bara vi stadar efterat. Och sa kom han in med ett flak ol till oss alla och hjalpte oss fixa grillen. Och da tycker jag att man inte ska bryta det fortroendet. Eller hur? Det marks sa himla mycket att jag ar 25 och ovriga familjemedlemmar ar 20.
Det var lyckat i gar i alla fall. Men det var sa himla mycket nytt folk. Jag och Steph stod och kollade pa alla och konstaterade att "shit, det har ar inte vart stalle langre. Det har tagits over helt och hallet". Verkligen dags att dra nu.
Sex dagar kvar tills jag lamnar Mareeba.
144 timmar. 8640 minuter. 518400 sekunder.
Sen SEMESTER!
Bavar bara lite for att jag har sex olika flygresor (inklusive hemresan) framfor mig de kommande veckorna. Alskar och hatar att flyga pa samma gang. Alskar att vara pa vag nagonstans och alskar stamningen pa flygplatser. Men hatar att lyfta och landa pga stortningsrisken och illamaende.
Det var en JAVLA fest har igar. 35 pers och rena fylleslaget. Nar jag vaknade i morse (bakis) hade jag ett helvete att ta tag i. Fransmannen (plural) de satt och degade och glodde pa film medan jag stadade upp hela huset. Slangde ett ton med sopor, diskade en megadisk, sopade upp all skit fran golvet, torkade alla golv, torkade alla andra ytor, satte tillbaka var sak pa sin plats, letade olflaskor i alla husets vrar samt hela tradgarden. Hittade dem pa de mest ovantade platser. Men det ar ok. Jag drar ju om nagra dagar och da kan de stada sin egen skit. Tycker bara att det skulle vara sa himla pinsamt om storbonden kom hit och vi inte stadat efter oss. Sarskilt som Jennie ringt honom och forsokt overtala honom till att forbjuda denna fest och att han sa till henne att han inte tanker forbjuda nagonting och att vi far gora vad vi vill (eftersom vi alla ar vuxna) bara vi inte sabbar stallet och bara vi stadar efterat. Och sa kom han in med ett flak ol till oss alla och hjalpte oss fixa grillen. Och da tycker jag att man inte ska bryta det fortroendet. Eller hur? Det marks sa himla mycket att jag ar 25 och ovriga familjemedlemmar ar 20.
Det var lyckat i gar i alla fall. Men det var sa himla mycket nytt folk. Jag och Steph stod och kollade pa alla och konstaterade att "shit, det har ar inte vart stalle langre. Det har tagits over helt och hallet". Verkligen dags att dra nu.
Sex dagar kvar tills jag lamnar Mareeba.
144 timmar. 8640 minuter. 518400 sekunder.
Sen SEMESTER!
Bavar bara lite for att jag har sex olika flygresor (inklusive hemresan) framfor mig de kommande veckorna. Alskar och hatar att flyga pa samma gang. Alskar att vara pa vag nagonstans och alskar stamningen pa flygplatser. Men hatar att lyfta och landa pga stortningsrisken och illamaende.
fredag 12 mars 2010
Min dumhet. Samt om folk fran Estland.
Igar skrev jag ett inlagg ang folk fran Estland. Bland annat. Sa vaknade jag kallsvettig mitt i natten och kom pa att jag skrivit fel och var tvungen att ta bort inlagget. Jag kallade namligen folket for estonier. HAHA. Sa heter det val inte? Heter det inte ester? Eller ar det estlanningar? Pa engelska heter det estonians, darav min felskrivning. Ni fattar att jag maste borja prata svenska snart, annars kommer jag forvandlas till Viktoria Silvstedt. Mentalt alltsa. I alla fall. Jag publicerar det dar inlagget nedan. Med felskrivning. Kan inte bestamma mig for om det ar ester eller estlanningar.
Inlagget var:
"Nar jag kom till Mareeba var det Jennie som hamtade mig pa busshallplatsen. Bland det forsta hon sa var 'just nu letar vi efter estonier som kan komma och job'Varfor estonier?' fragade jag. 'Darfor att vi haft nagra och de ar absolut underbara manniskor. Och helt fantastiska arbetare'.
Problemet ar att det inte finns sa manga estniska backpackers har. Men Jennie hon tog saken i egna hander och letade upp nagra pa natet som befann sig i Melbourne (istallet for i Cairns dar alla andra har hittat jobbet) och betalade deras flygbiljett hit.
Darfor ar jag extra glad att alla dessa estonier fatt sparken, placerats om och fatt sparken igen fran farmerna harikring. Nu ar de val inne pa tredje stallet allihop.
Nar vi var i Atherton och festade var dessa estonier med. De var sa otroligt fulla och odragliga (aven med backpacker-matt matt). Och hoga som hus. Ar det verkligen detta Jennie vill ha? Undrade jag. Forra helgen nar vi har i huset satt pa uteplatsen och drack vin kom de igen, estonerna. Med tighta ljusa jeans, vita skjortor uppknappta till naveln och stora guldkors runt halsen gjorde de entre. Och med en flaska hembrand vodka. Jag smakade denna vodka och lat mig saga att det var det vidrigaste jag nagonsin smakat. Det var liksom inte vodka, det var mer decinfektionsmedel. Typ 80ig sprit. Och Jennie som ar allergisk mot nar folk (utom hon sjalv) dricker alkohol over huvud taget. Hur staller hon sig till detta?
Och gissa vart folk far marijuanan ifran? Estonierna sa klart.
Jack har kastat ut en av dem. Resten ar kvar pa en nader och ar helt vardelosa pa att arbeta. Jag jobbade ihop med en av dem en dag och jag tror jag var dubbelt sa snabb som han. Dagen efter var han borta fran min farm. Och da i lordes nar de var har pratade jag en stund med den har killen och fragade vart han skulle aka nast:
Nu citerar jag denna underbara och fantastiska manniska rakt av: 'Till Thailand. Du vet, det ar sa billigt dar. Med sex och droger alltsa.
Jag menar inte att estonier skulle vara samre an andra. Vad jag menar ar att Jennie ar sa javla dum i huvudet. Hur kan hon forutsatta att en nationalitet ar battre an en annan? Alla vi andra har gatt genom en resebyra och blivit studerade och utfragade. Hur kan hon tro att de har manniskorna ar bra bara for att de ar fran Estland och tar hit dem utan minsta aning om hur de egentligen ar?
Jennies senaste grej? Bara killar! Hon vill inte ha fler tjejer till farmen darfor att vi ar for 'problemskapande'. Fast den gick inte hem hos bonderna. Bonderna vill ha bade tjejer och killar namligen".
Inlagget var:
"Nar jag kom till Mareeba var det Jennie som hamtade mig pa busshallplatsen. Bland det forsta hon sa var 'just nu letar vi efter estonier som kan komma och job'Varfor estonier?' fragade jag. 'Darfor att vi haft nagra och de ar absolut underbara manniskor. Och helt fantastiska arbetare'.
Problemet ar att det inte finns sa manga estniska backpackers har. Men Jennie hon tog saken i egna hander och letade upp nagra pa natet som befann sig i Melbourne (istallet for i Cairns dar alla andra har hittat jobbet) och betalade deras flygbiljett hit.
Darfor ar jag extra glad att alla dessa estonier fatt sparken, placerats om och fatt sparken igen fran farmerna harikring. Nu ar de val inne pa tredje stallet allihop.
Nar vi var i Atherton och festade var dessa estonier med. De var sa otroligt fulla och odragliga (aven med backpacker-matt matt). Och hoga som hus. Ar det verkligen detta Jennie vill ha? Undrade jag. Forra helgen nar vi har i huset satt pa uteplatsen och drack vin kom de igen, estonerna. Med tighta ljusa jeans, vita skjortor uppknappta till naveln och stora guldkors runt halsen gjorde de entre. Och med en flaska hembrand vodka. Jag smakade denna vodka och lat mig saga att det var det vidrigaste jag nagonsin smakat. Det var liksom inte vodka, det var mer decinfektionsmedel. Typ 80ig sprit. Och Jennie som ar allergisk mot nar folk (utom hon sjalv) dricker alkohol over huvud taget. Hur staller hon sig till detta?
Och gissa vart folk far marijuanan ifran? Estonierna sa klart.
Jack har kastat ut en av dem. Resten ar kvar pa en nader och ar helt vardelosa pa att arbeta. Jag jobbade ihop med en av dem en dag och jag tror jag var dubbelt sa snabb som han. Dagen efter var han borta fran min farm. Och da i lordes nar de var har pratade jag en stund med den har killen och fragade vart han skulle aka nast:
Nu citerar jag denna underbara och fantastiska manniska rakt av: 'Till Thailand. Du vet, det ar sa billigt dar. Med sex och droger alltsa.
Jag menar inte att estonier skulle vara samre an andra. Vad jag menar ar att Jennie ar sa javla dum i huvudet. Hur kan hon forutsatta att en nationalitet ar battre an en annan? Alla vi andra har gatt genom en resebyra och blivit studerade och utfragade. Hur kan hon tro att de har manniskorna ar bra bara for att de ar fran Estland och tar hit dem utan minsta aning om hur de egentligen ar?
Jennies senaste grej? Bara killar! Hon vill inte ha fler tjejer till farmen darfor att vi ar for 'problemskapande'. Fast den gick inte hem hos bonderna. Bonderna vill ha bade tjejer och killar namligen".
torsdag 11 mars 2010
Vi ska ha grillparty har i morgon. Den dar festen har vaxt fran att vara "vi grillar nagra stycken" till att ALLA kommer. Storbonden kom nyss och ba "ska ni ha fest har i helgen eller?" Jag ba "ja, vi ska grilla". Han: "alltsa jag bryr mig verkligen inte om ni har fest eller inte, ni gor vad ni vill men jag horde fran Jack att nagon sagt att det kommer folk fran lokalbefolkningen. Och om det kommer australienare hit sa maste ni vara valdigt forsiktiga".
Vet inte riktigt vad han menade med det och jag har inte hort nagot om att det ska komma nagra fran lokalbefolkningen alls.
Lat oss se vad som hander!
Vet inte riktigt vad han menade med det och jag har inte hort nagot om att det ska komma nagra fran lokalbefolkningen alls.
Lat oss se vad som hander!
onsdag 10 mars 2010
Det ar sa bra har nu. Forr bodde det bara folk har som jobbade med bananer och da hade vi huset fullt av den varan. Men nu ar det forutom bananfolk aven mangofolk, avokadofolk och ananasfolk har. Sa nu kan man typ gora fruktsallad varenda dag. Man far ju liksom ta hem hur mycket man vill av frukten man jobbar med. Det ar sa mycket som ar odugligt for forsaljning pga fel form eller helt ofarliga flackar men som ar totalt dugligt att kaka.
Perfa!
Perfa!
Jag alskar min nya blaslagna rygg. Nu ar det ju inte direkt nan som ser den men jag hoppas verkligen det haller i sig till slutet av nasta vecka. Dar ar jag tillbaka i Cairns och kan ga till lagunen och bada och DA kan jag visa upp mina tuffa blamarken. Ser ut ungefar som pa obduktionsbilderna i pa nat offer i en Beck-film.
tisdag 9 mars 2010
Hemma
Ar hemma fran jobbet for forsta gangen i mitt yrkesverksamma liv (mitt yrkesverksamma liv ma vara oimponerande kort men har faktiskt jobbat extra sen jag var 17) pa grund av javligt om rygg. Men det ar ok. Mamma went mental och tror nu att jag har bestaende men. HAHA. Ibland skadar man sig. Sa ar det har i livet. Helt enkelt.
måndag 8 mars 2010
Olycka pa jobbet!
Jag har liksom klarat mig relativt olycksfri. Forutom det dar med fingrarna och vark lite har och dar och sma blamarken och smasar och revor pa ben och armar. Men idag nar jag gick bakom traktorn och sprutade gift sa ba PANG och jag flog framlanges och landade mellan tva banantrad. Fattade ingenting.
Men. Bak pa traktorn sitter tva langa metallgrejer liksom uppfallda. Man faller ut dem och anvander dem nar man sprayar direkt fran traktorn istallet for att handspraya som vi gor. En av dem rakade dock fallas ut nar Baryl som korde traktorn bromsade in. Och den traffade mig i ryggen. Liksom upp pa skuldran. Gjorde FETT ont och nu har jag tva stora illroda marken pa ryggen och forvantar mig ett STORT blamarke i morgon (far jag inget blamarke kommer jag bli djupt besviken). Kanner mig yr och illamaende. Och forbannad. Sa kan man val inte ha det? Tre meter langa metallgrejer som kan flyga ut precis nar som helst. Och tank om den traffat mig i huvudet? Kunde vatt dod. Herregud. Vet ni vad det kostar att frakta en kropp fran Australien till Sverige? Det kostar skjortan!
Men. Bak pa traktorn sitter tva langa metallgrejer liksom uppfallda. Man faller ut dem och anvander dem nar man sprayar direkt fran traktorn istallet for att handspraya som vi gor. En av dem rakade dock fallas ut nar Baryl som korde traktorn bromsade in. Och den traffade mig i ryggen. Liksom upp pa skuldran. Gjorde FETT ont och nu har jag tva stora illroda marken pa ryggen och forvantar mig ett STORT blamarke i morgon (far jag inget blamarke kommer jag bli djupt besviken). Kanner mig yr och illamaende. Och forbannad. Sa kan man val inte ha det? Tre meter langa metallgrejer som kan flyga ut precis nar som helst. Och tank om den traffat mig i huvudet? Kunde vatt dod. Herregud. Vet ni vad det kostar att frakta en kropp fran Australien till Sverige? Det kostar skjortan!
lördag 6 mars 2010
Varning for depp och kursiv skrift.
Var i Cairns igar. Gick ut pa klubb och sa. Det var smartsamt. Alltsa det var tillsammans med en massa som skulle lamna farmen och dra vidare och idag sa alla hej da och alla grinade och var deppiga och jag kande mig supernere och bolade bakom mina solbrillor hela vagen pa bussen tillbaka till Mareeba. Allt kandes sa hemskt. Att saga hej da ar inte kul och det var inte kul (med risk att bli for personlig) att en person jag liksom rakat ha en grej med har pa farmen var skitsur och laste in sig pa sitt rum pa hostelet vi bodde och vagrade saga nagonting (eller ens kolla mig i ogonen en enda gang pa hela helgen) nar jag drog och ja... han ar ett asshole (forsta klassens) men man kan val for fan saga hej da anda val? Ar det for mycket begart? Va? Va? Va? Vi kommer ju liksom aldrig mer att ses nu. Och aldrig ar en javligt lang tid. Vi har visserligen brakat 90% av tiden vi umgatts (bra jobbat Helena) men ar anda deppig over detta nu. Ge mig en dag eller tva och jag ar over det. Javla fransman (singular). Herregud vilket folk.
En ny generation backpackers haller pa att ta over och vi ar inte manga kvar av min generation och allt kanns som slutet. Dessutom i slangde Jennie ut kanske 20 pers fran husen hon och Jack ager for att hon kande lukten av Marijuana. De som skulle stanna manga veckor till fick komma tillbaka sen nar hon nyktrat till och lugnat ner sig. Men de som skulle lamna husen den kvallen blev satta pa en buss till Cairns kl 9 pa morgonen for att hon ville ha bort dem.
Deppigt? Ja!
Man kommer ju inte bry sig sa mycket om det dar och den har varlden nar man lamnar Mareeba men just nu ar jag en av de fa som maste stanna kvar ett tag till och jag vill inte det. Vill aka till Melbourne och traffa Kari i morgon dag. Fast det gar ju inte.
Men...
13 dagar kvar. 312 timmar. 18720 minuter. 1123200 sekunder.
En ny generation backpackers haller pa att ta over och vi ar inte manga kvar av min generation och allt kanns som slutet. Dessutom i slangde Jennie ut kanske 20 pers fran husen hon och Jack ager for att hon kande lukten av Marijuana. De som skulle stanna manga veckor till fick komma tillbaka sen nar hon nyktrat till och lugnat ner sig. Men de som skulle lamna husen den kvallen blev satta pa en buss till Cairns kl 9 pa morgonen for att hon ville ha bort dem.
Deppigt? Ja!
Man kommer ju inte bry sig sa mycket om det dar och den har varlden nar man lamnar Mareeba men just nu ar jag en av de fa som maste stanna kvar ett tag till och jag vill inte det. Vill aka till Melbourne och traffa Kari i morgon dag. Fast det gar ju inte.
Men...
13 dagar kvar. 312 timmar. 18720 minuter. 1123200 sekunder.
onsdag 3 mars 2010
Idag i bilen pa vag hem fran arbete tog storbonden en titt pa mina hander och sa "jag placerar dig ute pa faltet ett tag sa far vi se om det dar blir battre". Hurra! Inte nat ont som inte for nat gott med sig.
Eller jo, jag vet en massa onda saker som inte for gott med sig. Men i det har fallet stammer det gamla ordspraket.
Eller jo, jag vet en massa onda saker som inte for gott med sig. Men i det har fallet stammer det gamla ordspraket.
tisdag 2 mars 2010
Tre saker
Mina fingrar ar inte fina just nu. Har tappat allt skinn pa fingertopparna och det gor sa himla ont. Bara att skriva detta ar smartsamt sa las med vordnad. Gick in pa ett apotek (shoppingdag idag) och pratade med en tant som var snall som en angel. Hon sa att "det dar ser inte bra ut. Snart kommer huden att spricka och da kommer det bli infekterat och det ar inte kul". Hon rekomenderade att jag hade bomullsvantar under gummihandskarna nar jag jobbade. Sen gav hon gav mig en salva. Gratis! Den ska jag smorja pa tre ggr om dagen och sa ska det forhoppningsvis bli battre. Och sa kopte jag tva par bommullsvantar att vaxla mellan. Det ar allt vatten som gor det. Ni vet om man ligger i badkaret nan timme sa sliter det pa handerna. Tank da att ha handerna i vatten atta timmar om dagen varenda dag (eller i alla fall tre fyra dagar i veckan) i flera veckor.
Bonden kom hit idag och pratade med backpackers pa backpackers vis. Han lovade snubbarna har att varje vecka som de haller rent efter sig sa kommer han att komma hit med ett flak ol. De blev eld och lagor. Jag stadade upp en sista gang efter dem for att liksom ge dem en enklare start. Tanker att det ar lattare att halla stadat om det ar stadat fran borjan. Sen gav jag mig sjalv en small pa kaften. Jag ar inte bekvam med att stada upp efter karlar! Det ar inte min grej.
Tva tjejer har flyttat in! Fransyskor visserligen men det gor inget. Jag har vant mig. Jag gillar det folket nu. Ar kanske innerst inne lite fransk sjalv?
Bonden kom hit idag och pratade med backpackers pa backpackers vis. Han lovade snubbarna har att varje vecka som de haller rent efter sig sa kommer han att komma hit med ett flak ol. De blev eld och lagor. Jag stadade upp en sista gang efter dem for att liksom ge dem en enklare start. Tanker att det ar lattare att halla stadat om det ar stadat fran borjan. Sen gav jag mig sjalv en small pa kaften. Jag ar inte bekvam med att stada upp efter karlar! Det ar inte min grej.
Tva tjejer har flyttat in! Fransyskor visserligen men det gor inget. Jag har vant mig. Jag gillar det folket nu. Ar kanske innerst inne lite fransk sjalv?
måndag 1 mars 2010
Ny familjemedlem
Forra veckan fragade jag Frank om det skulle komma nagra nya till vart hus nar folk flyttade ut. "Jo, det kommer folk" sa han. Jag fragade om det var tjejer eller killar och vart de kommer ifan. Det visste han inte men undrade om jag hade nagra onskemal. Jag sa att det vore bra med nagra snygga singelkillar. Han skulle se vad han kunde gora.
I alla fall. Pa eftermiddagen igar kom storbonden och sa att han hort att tre nya tjejer skulle flytta in. Jag var overlycklig (det dar med snygga singelkillar var ett skamt). Sa jag satt pa uteplatsen och vantade i timmar for att jag var sa glad over att fa lite tjejsallskap. Jag vantade och vantade och vantade. Sa kom plotsligt en minibuss och stannade vid vart hus. Frank hoppade ut. "Hej Helena, har kommer jag med din nya pojkvan. Ett problem bara. Han ar fransk".
Tre tjejer byttes ut mot en kille.
Ja sa nu bor jag med fyra snubbar och noll tjejer.
I fredes nar jag och fransmannen (plural) drack ihop forsokte jag inleda lite skvallerprat. Men det ar helt vardelost att skvallra med killar. De ba "hur skulle jag kunna veta vem som ligger med vem har pa farmen?" Och jag ba "man behover inte veta. Det racker med att tro for att ha en skvallerkonversation".
Sen informerade jag dem om allt skvaller jag redan vet som de inte vet for att de inte varit har sa lange. Jag kan halla pa att prata om rykten och sa i timtal. Jag alskar skvaller. Utom nar det skvallras om mig forstas.
Nu har jag ett rum med fyra sangar for mig sjalv. Storbonden vill att det rummet ska vara ett tjejrum namligen och eftersom att jag ar enda tjejen sa... Lite skont anda. Jag har inte sovit ensam i ett rum pa over tre manader.
I alla fall. Pa eftermiddagen igar kom storbonden och sa att han hort att tre nya tjejer skulle flytta in. Jag var overlycklig (det dar med snygga singelkillar var ett skamt). Sa jag satt pa uteplatsen och vantade i timmar for att jag var sa glad over att fa lite tjejsallskap. Jag vantade och vantade och vantade. Sa kom plotsligt en minibuss och stannade vid vart hus. Frank hoppade ut. "Hej Helena, har kommer jag med din nya pojkvan. Ett problem bara. Han ar fransk".
Tre tjejer byttes ut mot en kille.
Ja sa nu bor jag med fyra snubbar och noll tjejer.
I fredes nar jag och fransmannen (plural) drack ihop forsokte jag inleda lite skvallerprat. Men det ar helt vardelost att skvallra med killar. De ba "hur skulle jag kunna veta vem som ligger med vem har pa farmen?" Och jag ba "man behover inte veta. Det racker med att tro for att ha en skvallerkonversation".
Sen informerade jag dem om allt skvaller jag redan vet som de inte vet for att de inte varit har sa lange. Jag kan halla pa att prata om rykten och sa i timtal. Jag alskar skvaller. Utom nar det skvallras om mig forstas.
Nu har jag ett rum med fyra sangar for mig sjalv. Storbonden vill att det rummet ska vara ett tjejrum namligen och eftersom att jag ar enda tjejen sa... Lite skont anda. Jag har inte sovit ensam i ett rum pa over tre manader.
Spindel
Jo, det glomde jag skriva. Nar jag pa lordagen skulle aka till campingplatsen sa hjalpte jag forst Jennie med att lasta in lite ved i picupen som vi skulle ta med. Plotsligt hoppade hon tva meter bak och ba "dar sitter det en jattestor spindel". Jag blev nyfiken och gick fram for att titta. Och JAVLAR det var en stor spindel. Ni vet i storlek med sadana som sjuka manniskor hemma i Sverige har som husdjur. Jag har aldrig sett dess like ute i vilda naturen.
Jack kom och trampade pa den och det som kom ur dess kropp... jag onskar jag aldrig behovt se det.
Har i norra Queensland dar jag befinner mig ar fagel-atar-spindlar ratt vanliga. Fattar inte att jag frivilligt sover pa marken ute i naturen.
Jack kom och trampade pa den och det som kom ur dess kropp... jag onskar jag aldrig behovt se det.
Har i norra Queensland dar jag befinner mig ar fagel-atar-spindlar ratt vanliga. Fattar inte att jag frivilligt sover pa marken ute i naturen.
söndag 28 februari 2010
Jag vill sla ett slag for var storbonde!
En dag forra veckan i bilen pa vag till jobbet gnallde jag och Estelle lite over att de nya snubbarna i vart hus ar sa stokiga. Plus att en av dem alltid sov i soffan pa natterna istallet for i sin sang. Och han fixade aldrig soffan pa morgonen sa vi hade ingenstans att sitta. Den kvallen kom storbonden hit for att hamta vara veckohyror. Han ba "vem ar det som sover i soffan? Det funkar inte. Ni ar atta pers som bor har och da ar det inte rattvist att du har soffan for dig sjalv. Fixa det NU. Och sa stadar ni upp har for det ser forjavligt ut sen ni flyttade in". Jag skrattade sa mycket inombords. For deras stok holl pa att knacka mig. Alltsa jag vet att jag inte ar den mest organiserade och ordningssamma manniskan. Men har skulle jag aldrig dromma om att sprida ut mina saker, att inte diska efter mig eller att lamna uteplatsen i en enda rora. Eftersom att vi delar det har huset. Men de har killarna tanker inte sa. Och de sager inte ens tack nar jag diskar upp i koket. Men nu, nu ar det mycket fraschare har. Och i alla fall. Sen viskade storbonden till mig och Estelle att vi slipper betala var sista veckorhyra har bara for att vi alltid ar i tid med hyran, ar ordningssamma samt kommer till jobbet varje dag. Hur jag alskar nar det lonar sig att vara snall och bra. Det tjanade jag en tusenlapp pa ungefar.
OCH sa har han skjutsat mig, Annie och Estelle till Mareeba tva ganger i veckan for handling i flera veckor nu bara for att han tycker att vi borde fa mer tid an 20 minuter i affaren som vi far om vi aker med Frank. Vad han gor medan vi handlar? Han sitter pa cafeet jamte och dricker kaffe och vantar. Och detta trots att han har typ 35 anstallda. Vi ar lite forfordelade av nagon anledning.
Nar nagon har sin sista dag har i huset kommer han alltid in kvallen innan med ett flak ol eller vin eller cider eller vad den som aker nu gillar att dricka. Och han har inget emot att vi har fest har pa helgerna. De i de andra husen (som ags av Jack och Jennie) far aldrig ha fest. Citat av Jennie "this is not a drinking farm, this is a working farm". De far inte ens ha ac:n pa hela dygnet for att det tar for mycket el. Men alltsa vi betalar 4500 spann i manaden for att bo har och det borde val tacka elkostnaderna kan man tanka?
Plus sa ar han snygg som en filmstjarna, intelligent, berest (han berattar alltid om sina resor till Europa) och sa pratar han mycket om sina barn (han har tvillingar som ar tre ar gamla) och sin fru vilket jag tycker om nar karlar gor. Han ar inte som man forvantar sig att en bonde ska vara. Om man ar fordomsfull som jag vill saga.
Organisationen har ser ut som foljer (kanske ar lite forvirrande nar jag skriver om alla hus och alla manniskor):
Jack och Jennies buisness gar ut pa att hitta arbetare till farmerna harikring. De har vissa krav pa de som jobbar vilket gor att bonderna har gillar att ta de arbetare som de hittat. Jobbet far man pa en resebyra i Cairns och dar far man gora en liten intervju plus att de studerar en fran topp till ta typ. Sen ringer de Jack och Jennie och sa far man en tid nar bussen gar till Mareeba och sa blir man upphamtad av nagon av dem. Sen bestammer de vem som jobbar var. De bistar med arbetare till tre olika bananfarmer, mangofarmer, avokadofarmer, ananasfarmer etc. Jag jobbar for Ashley (storbonden) som ager tre farmer men ar manager pa just den farm jag arbetar pa. Ashley har ett hus som han hyr ut (mitt hus). Men man maste inte arbeta for honom bara for att man bor har. En massa som bor i ett av Jacks och Jennies hus arbetar for Ashley och nagra som bor i detta huset arbetar at andra bonder. Det ar liksom en buisness for sig. Frank och Vicky arbetar at jack och Jennie med att kora alla backpackers till och fran arbete pa de olika farmerna plus kor till och fran affaren nar det ar shoppingdag och till akuten sa fort nagon klant satt en mashete i benet eller armen eller valfri annan kroppsdel. Och sa lite annat praktiskt arbete som behovs. Alla ar valdigt snalla forutom Jennie. Hon ar en riktig ragata. Katarina sa att nar hon flyttade in viskade Jack till henne "Om ni behover nagot eller far problem med nagot, kom till mig da och inte min fru. Hon kan vara en riktig bitch ibland".
Ja det var det. Inte sa intressant kanske.
OCH sa har han skjutsat mig, Annie och Estelle till Mareeba tva ganger i veckan for handling i flera veckor nu bara for att han tycker att vi borde fa mer tid an 20 minuter i affaren som vi far om vi aker med Frank. Vad han gor medan vi handlar? Han sitter pa cafeet jamte och dricker kaffe och vantar. Och detta trots att han har typ 35 anstallda. Vi ar lite forfordelade av nagon anledning.
Nar nagon har sin sista dag har i huset kommer han alltid in kvallen innan med ett flak ol eller vin eller cider eller vad den som aker nu gillar att dricka. Och han har inget emot att vi har fest har pa helgerna. De i de andra husen (som ags av Jack och Jennie) far aldrig ha fest. Citat av Jennie "this is not a drinking farm, this is a working farm". De far inte ens ha ac:n pa hela dygnet for att det tar for mycket el. Men alltsa vi betalar 4500 spann i manaden for att bo har och det borde val tacka elkostnaderna kan man tanka?
Plus sa ar han snygg som en filmstjarna, intelligent, berest (han berattar alltid om sina resor till Europa) och sa pratar han mycket om sina barn (han har tvillingar som ar tre ar gamla) och sin fru vilket jag tycker om nar karlar gor. Han ar inte som man forvantar sig att en bonde ska vara. Om man ar fordomsfull som jag vill saga.
Organisationen har ser ut som foljer (kanske ar lite forvirrande nar jag skriver om alla hus och alla manniskor):
Jack och Jennies buisness gar ut pa att hitta arbetare till farmerna harikring. De har vissa krav pa de som jobbar vilket gor att bonderna har gillar att ta de arbetare som de hittat. Jobbet far man pa en resebyra i Cairns och dar far man gora en liten intervju plus att de studerar en fran topp till ta typ. Sen ringer de Jack och Jennie och sa far man en tid nar bussen gar till Mareeba och sa blir man upphamtad av nagon av dem. Sen bestammer de vem som jobbar var. De bistar med arbetare till tre olika bananfarmer, mangofarmer, avokadofarmer, ananasfarmer etc. Jag jobbar for Ashley (storbonden) som ager tre farmer men ar manager pa just den farm jag arbetar pa. Ashley har ett hus som han hyr ut (mitt hus). Men man maste inte arbeta for honom bara for att man bor har. En massa som bor i ett av Jacks och Jennies hus arbetar for Ashley och nagra som bor i detta huset arbetar at andra bonder. Det ar liksom en buisness for sig. Frank och Vicky arbetar at jack och Jennie med att kora alla backpackers till och fran arbete pa de olika farmerna plus kor till och fran affaren nar det ar shoppingdag och till akuten sa fort nagon klant satt en mashete i benet eller armen eller valfri annan kroppsdel. Och sa lite annat praktiskt arbete som behovs. Alla ar valdigt snalla forutom Jennie. Hon ar en riktig ragata. Katarina sa att nar hon flyttade in viskade Jack till henne "Om ni behover nagot eller far problem med nagot, kom till mig da och inte min fru. Hon kan vara en riktig bitch ibland".
Ja det var det. Inte sa intressant kanske.
Hemma igen!
Det var en riktigt bra camping. Vi holl till vid en sjo och badade och solade och grillade och spelade spel och drack ol och vin. Om det inte vore for att skogen runtikring var regnskog och for att faglarna i traden var papegojjor skulle man kunna tro att det var en svensk sommaridyll.
Tva minus bara:
1. Flugorna. De var enorma. Alltsa de sag ut som vanliga flugor fast skitstora. Har aldrig sett dess like. Och de bets nagot fruktansvart. Sa det borjade bloda. De var precis overallt och det var lite laskigt nastan.
2. Det fanns inte tillrackligt manga talt. Sa jag och ett par till sov pa marken under en pressanning som vi spant upp mellan nagra eucalyptustrad. Det var kallt som satan och hart och blott. Idag ar jag otroligt trott och kommer nog ga och lagga mig senast kl 19.
Men annars har jag haft en superhelg.
Alla var sa hungriga nar vi blev upphamtade att vi tjatade oss till att fa aka till McDonalds. Det fick vi. Det kandes som att det raddade livet pa oss alla. Ingen tog med tillrackligt med mat namligen. Jag kakade lite nudlar pa kvallen, det var allt. At inte ens frulle innan jag drog for jag kunde inte fa ner nagot.
Har tre veckor kvar pa farmen nu. 19 dagar, 456 timmar, 27360 minuter, 1641600 sekunder.
Langtar efter lite frihet men samtidigt kommer jag sakna farmen. Det trodde jag ju inte direkt min forsta vecka har. Da hatade jag det. Laser vad jag skrev i min dagbok de forsta dagarna. Typ "jag hatar det har stallet och jag hatar alla manniskor och jag langtar sa jag kan do efter att fa aka harifran. Tror inte jag kommer sta ut". Men nu, nu gillar jag det. Inte jobbet, men resten. Och jag alskar att aldrig behova vara ensam. Det finns alltid nagon runt omkring en och det ar sa himla bra for jag far ensamhetspanik nar jag maste spendera for mycket tid med mig sjalv. Nar man ar pa resande fot traffar man ju sa klart folk hela tiden men ingen stannar pa samma stalle tillrackligt lange for att man ska hinna lara kanna varandra. Man hanger ett par dagar och sa ar det hej da. Det ar bara att vanja sig. Har pa farmen ar det skitjobbigt varje gang man sager hej da till nagon for da har man hunnit lara kanna varandra och man vet att man med storsta sannolikhet aldrig kommer ses igen.
Tva minus bara:
1. Flugorna. De var enorma. Alltsa de sag ut som vanliga flugor fast skitstora. Har aldrig sett dess like. Och de bets nagot fruktansvart. Sa det borjade bloda. De var precis overallt och det var lite laskigt nastan.
2. Det fanns inte tillrackligt manga talt. Sa jag och ett par till sov pa marken under en pressanning som vi spant upp mellan nagra eucalyptustrad. Det var kallt som satan och hart och blott. Idag ar jag otroligt trott och kommer nog ga och lagga mig senast kl 19.
Men annars har jag haft en superhelg.
Alla var sa hungriga nar vi blev upphamtade att vi tjatade oss till att fa aka till McDonalds. Det fick vi. Det kandes som att det raddade livet pa oss alla. Ingen tog med tillrackligt med mat namligen. Jag kakade lite nudlar pa kvallen, det var allt. At inte ens frulle innan jag drog for jag kunde inte fa ner nagot.
Har tre veckor kvar pa farmen nu. 19 dagar, 456 timmar, 27360 minuter, 1641600 sekunder.
Langtar efter lite frihet men samtidigt kommer jag sakna farmen. Det trodde jag ju inte direkt min forsta vecka har. Da hatade jag det. Laser vad jag skrev i min dagbok de forsta dagarna. Typ "jag hatar det har stallet och jag hatar alla manniskor och jag langtar sa jag kan do efter att fa aka harifran. Tror inte jag kommer sta ut". Men nu, nu gillar jag det. Inte jobbet, men resten. Och jag alskar att aldrig behova vara ensam. Det finns alltid nagon runt omkring en och det ar sa himla bra for jag far ensamhetspanik nar jag maste spendera for mycket tid med mig sjalv. Nar man ar pa resande fot traffar man ju sa klart folk hela tiden men ingen stannar pa samma stalle tillrackligt lange for att man ska hinna lara kanna varandra. Man hanger ett par dagar och sa ar det hej da. Det ar bara att vanja sig. Har pa farmen ar det skitjobbigt varje gang man sager hej da till nagon for da har man hunnit lara kanna varandra och man vet att man med storsta sannolikhet aldrig kommer ses igen.
fredag 26 februari 2010
Antiklimax nar det ar som varst
Jaha. Nu undrar kanske ni varfor jag skriver? Jag skulle ju ut och campa. Jo, det ska jag tala om for er. Fick ett sms igar om att nagon skulle hamta upp mig efter fem nagongang (jag var enda fran mitt hus som ville hanga pa). Klockan blev fem. Fick ett nytt sms om att de kommer vid sex istallet. Klockan blev sex. Ingen kommer. Klockan blir sju. Ingen kommer. Klockan halv atta borjar jag fa sms som "var ar du?" "varfor kommer du inte?" "har det hant nat?". Men jag har inga pengar pa mitt kort sa jag kunde inte svara. Till slut ringer Katarina. Da visade det sig att Frank trodde att Jack skulle hamta mig och Jack trodde att Frank skulle hamta mig. Vilket resulterade i att ingen hamtade mig. Katarina sa att hon skulle ringa Jack och be honom komma och plocka upp mig mig idag istallet. Jag halsade alla sa mycket att jag hoppas det regnar pa dem hela natten.
Sa jag oppnade en vinflaska och drack, spelade kort (de tva varsta sakerna man kan gora om man inte vill hamna i helvetet) och hade djupa samtal (eller ja, de kandes djupa i alla fall) tillsammans med de tre kvarvarande fransmanen. Vi hade ganska kul faktiskt. Sent fick jag nytt sms om att Jack kommer vid 9 pa morgonen. Hurra. Sa har sitter jag nu och ar superbakis och vantar pa att fa campa.
Skulle inte forvana mig om ingen kommer.
(Ps: tre pers flyttade ut igar ((Estelle, Fabien och Emma)) och det sags att tre nya kommer i morgon. Ar mkt mkt forvantansfull)
Sa jag oppnade en vinflaska och drack, spelade kort (de tva varsta sakerna man kan gora om man inte vill hamna i helvetet) och hade djupa samtal (eller ja, de kandes djupa i alla fall) tillsammans med de tre kvarvarande fransmanen. Vi hade ganska kul faktiskt. Sent fick jag nytt sms om att Jack kommer vid 9 pa morgonen. Hurra. Sa har sitter jag nu och ar superbakis och vantar pa att fa campa.
Skulle inte forvana mig om ingen kommer.
(Ps: tre pers flyttade ut igar ((Estelle, Fabien och Emma)) och det sags att tre nya kommer i morgon. Ar mkt mkt forvantansfull)
Vi ar ett gang pa 20 pers som ska campa hela helgen. Det kan ga precis hur som helst. Att slappa los 20 backpackers pa det dar viset... det skulle vara sakrare att slappa los 20 dagisbarn utan froknar. Forutom att dagisbarn for det mesta haller sig nyktra och sa.
Oj oj vad lilla mamma blev orolig nu. Men du kan vara lugn. Jag skriver pa sondag.
Om jag overlever.
Muhahaha.
Oj oj vad lilla mamma blev orolig nu. Men du kan vara lugn. Jag skriver pa sondag.
Om jag overlever.
Muhahaha.
onsdag 24 februari 2010
Somnsvarigheter
Fransmannen (singularis) som sover i vart rum ar nagot jobbig om natterna. I natt vaknade jag forst av att nagon babblade. Det var han. Sen vaknade jag av att nagon stod upp vid sidan av min sang och forsokte tanda lampan. Han igen. Sen vaknade jag av nagot som dunkade. Det var han som satt upp i sin sang (med Estelle i sangen ovanfor, han har bytt till Annies gamla sang sen hon flyttade ut) och holl i sangstolparna och gungade fram och tillbaka sa hela sangen dunkade i vaggen. Allt detta gor han i somnen. Herregud. Det ar skitlaskigt. Jag hatar nar folk gor annat an bara ligger tyst och stilla nar de sover. Harromnatten sa han enligt Estelle foljande i somnen "lagg undan motorsagen". Det var nar de glott pa skrackfilm har innan de gick och la sig.
lördag 20 februari 2010
Ute minsann!
Igar var jag ute pa nattklubb! Sant sant. Vi var ett gang backpackers som akte till Atherton. Det var riktigt kul och varsta omvaxlingen fran allt jag varit van vid i sju javla veckor. Det var dansgolv, barer och massa folk. Liv helt enkelt. Jag dansade och drack rodvin. Frank korde oss dit och sa tog vi taxi hem. Taxin slappte bara av vid det andra backpackerstallet sa jag lanade en sang i Katarinas och Fredrikes rum och sov over. Pa morgonen ville jag promenera de 45 minuterna hem. "Ar du saker pa att du hittar nu da?" fragade nagon. "Ja ja" svarade jag. Jag promenerade i 40 minuter innan jag insag att jag vandrat i totalt fel rikting. Torstig var jag och varmt var det och huvudvark hade jag. Jag vande om gick och gick och gick och var helt forvirrad och hade inte en aning om vart jag var. Jag stannade vid en gard, hittade en bonde och fragade om han visste vart min bananfarm lag. Han informerade om att det finns valdigt manga bananfarmer harikring. Jag forsokte beskriva min farm men han hade ingen aning. Tyvarr hade jag helt glomt bort namnet pa vagen. Men sa sa jag namnet pa var storbonde da visste han precis! Han pekade ut vagen och jag borjade ga igen. Men efter ett par minuter kom han korande och fragade om jag ville ha lift. Han hade tagit med sin dotter (typ jamnarig med mig) sa att jag inte skulle tro att han var mordare eller nat. Sa en och en halv timmes promenad och en bilresa senare var jag hemma. Valdigt valdigt typiskt mig. Fy fan vad jag hatar mig sjalv vid sadana tillfallen.
Ps: Hanna! Jag mailar dig den ocencurerade versionen av gardagskvallen lite senare nar jag sovit nagra timmar.
Ps: Hanna! Jag mailar dig den ocencurerade versionen av gardagskvallen lite senare nar jag sovit nagra timmar.
fredag 19 februari 2010
Idag pa jobbet fick jag hora foljande: "Du ar en av de basta arbetarna (tack sa hemskt mycket for komplimangen) men du har attitydproblem (tack sa inte hemskt mycket for okomplimangen)"
Det var nat nytt. Har jag aldrig hort forr. Och mina problem blev inte battre kan jag saga. Vi diskuterade och diskuterade detta tills vi bada kom overrens om att det ar han som har attitydproblem och inte jag.
Det var nat nytt. Har jag aldrig hort forr. Och mina problem blev inte battre kan jag saga. Vi diskuterade och diskuterade detta tills vi bada kom overrens om att det ar han som har attitydproblem och inte jag.
onsdag 17 februari 2010
Lite till om paddor
Jo, paddorna har, de tillhor inte Australien egentligen. Pa 30-talet hade man problem med skalbaggar pa sockerfalten. Da kom nat ljushuvud pa att man kunde slappa ut ett gang paddor och lata dem ata upp skalbaggarna. Sagt och gjort. Man impoterade ett hundratal giftiga agapaddor (cain toads pa engelska) fran Sydamerika och slappte dem losa. Problemet var bara att paddorna at inte skalbaggarna. Inte en enda. De tyckte de smakade ackligt helt enkelt. Vad paddorna daremot gillade var att gora nya paddor. Sa nu far man dras med miljoner och ater miljoner av dessa ackliga fula djur. Och det mest skrammande ar deras storlek. De kan vaga upp till 2 kg.
Efter det modknat har vi alltid en fyra fem sex atta paddor pa var uteplats. En kvall satt jag och pratade med Kari telefon och under tiden studerade jag deras beteende. Det star en cykel i ett horn. En av paddorna hoppade upp pa bakdacket, klattrade upp pa sadeln, vidare ner pa ramen, upp pa styret, ut pa handbromsen och ramlade ner pa golvet. Sen samma sak igen. Och igen. Skitlabbigt. Som om de vore lite manskliga. Kanske fortrollade prinsar allihop. Och aldrig kommer de bli kysta.
Efter det modknat har vi alltid en fyra fem sex atta paddor pa var uteplats. En kvall satt jag och pratade med Kari telefon och under tiden studerade jag deras beteende. Det star en cykel i ett horn. En av paddorna hoppade upp pa bakdacket, klattrade upp pa sadeln, vidare ner pa ramen, upp pa styret, ut pa handbromsen och ramlade ner pa golvet. Sen samma sak igen. Och igen. Skitlabbigt. Som om de vore lite manskliga. Kanske fortrollade prinsar allihop. Och aldrig kommer de bli kysta.
måndag 15 februari 2010
Bokat!
Nu har jag bokat alla biljetter for resterande Australienresa. Det ar ju pa ett satt dumt att boka allt nu, man vet ju inte hur lange man kommer vilja stanna pa varje stalle innan man varit dar. Men det ar extremt mycket billigare att boka langt i forvag. Sa det vager over. Och sa ar det ratt skont att inte behova tanka pa att leta upp internetcafe och boka biljetter sen nar man ar runt och draller.
Flyger fran Cairns till Melbourne den 24 mars (innan dess ska jag hinna med lite grejer i Cairns).
Flyger fran Melbourne till Hobart (Tazmanien) den 10 april.
Flyger tillbaka till Melbourne den 20 april.
Flyger fran Melbourne till Perth den 21 april.
Aker buss fran Perth till Monkey Mia den 28 april (tolv javla timmar tar den resan. Men det ar bara ett bolag som flyger den strackan vilket innebar noll konkurrens vilket gor att priserna ar svinhoga)
Aker buss tillbaka till Perth den 3 maj.
Flyger fran Perth till Sydney natten mellan 3 och 4 maj.
Flyger fran Sydney tillbaka till Sverige den 7 maj.
Puh!
Flyger fran Cairns till Melbourne den 24 mars (innan dess ska jag hinna med lite grejer i Cairns).
Flyger fran Melbourne till Hobart (Tazmanien) den 10 april.
Flyger tillbaka till Melbourne den 20 april.
Flyger fran Melbourne till Perth den 21 april.
Aker buss fran Perth till Monkey Mia den 28 april (tolv javla timmar tar den resan. Men det ar bara ett bolag som flyger den strackan vilket innebar noll konkurrens vilket gor att priserna ar svinhoga)
Aker buss tillbaka till Perth den 3 maj.
Flyger fran Perth till Sydney natten mellan 3 och 4 maj.
Flyger fran Sydney tillbaka till Sverige den 7 maj.
Puh!
söndag 14 februari 2010
Jaha, sa kom det, det stora ANTIKLIMAXET
Jag kan inte tro att det ar sant. DET VAR EN FRANSMAN.
Jag gjorde mitt basta for att fa honom att kanna sig valkommen. Han klev in genom dorren tillsammans med Frank. Frank sa "har kommer jag med en ny fransman". Det forsta jag sa var "NI MASTE SKAMTA MED MIG?? EN FRANSMAN TILL? VARFOR GOR NI SA HAR MOT MIG???"
Ovriga fransman blev ocksa tjuriga.
Jag rokte sju cigg pa raken.
Det ar inte det att jag har nagot emot dem egentligen. Det ar bara det att man vill ha lite variation. Och det ar inte sa himla kul att man inte fattar vad folk sager nar de pratar med varandra.
Annars da? Det kom nagra fran ett annat backpackerhus och vi firade det kinesiska nyaret. Annie bjod pa lite kinesiska delikatesser och det var ju trevligt. Men ar fortfarande sur.
Jag gjorde mitt basta for att fa honom att kanna sig valkommen. Han klev in genom dorren tillsammans med Frank. Frank sa "har kommer jag med en ny fransman". Det forsta jag sa var "NI MASTE SKAMTA MED MIG?? EN FRANSMAN TILL? VARFOR GOR NI SA HAR MOT MIG???"
Ovriga fransman blev ocksa tjuriga.
Jag rokte sju cigg pa raken.
Det ar inte det att jag har nagot emot dem egentligen. Det ar bara det att man vill ha lite variation. Och det ar inte sa himla kul att man inte fattar vad folk sager nar de pratar med varandra.
Annars da? Det kom nagra fran ett annat backpackerhus och vi firade det kinesiska nyaret. Annie bjod pa lite kinesiska delikatesser och det var ju trevligt. Men ar fortfarande sur.
Ar sa uppspelt over att det ska komma en ny manniska hit att jag knappt kan sitta still. Antiklimax nu om det inte kommer nan. Eller om denne nagon kommer fran Frankrike da.
Annars kanner jag depp idag. Vet inte varfor. Eller jo, det ar nog det har med fodelsedagen. Ahhhh!
Egentligen borde jag inte ha angest det har aret, for det har alltid handlat om att jag kanner att jag inte astakommit nat sen forra aret. Att jag bara blivit ett ar aldre men inte kommit nan vart. Men sen forra fodelsedagen har jag bade sett till att fa ut min examen samt akt utomlands en langre tid. Och bada de sakerna ar bra saker. Typ det enda bra jag nagonsin gjort.
Men anda, kanner bara depp.
Annars kanner jag depp idag. Vet inte varfor. Eller jo, det ar nog det har med fodelsedagen. Ahhhh!
Egentligen borde jag inte ha angest det har aret, for det har alltid handlat om att jag kanner att jag inte astakommit nat sen forra aret. Att jag bara blivit ett ar aldre men inte kommit nan vart. Men sen forra fodelsedagen har jag bade sett till att fa ut min examen samt akt utomlands en langre tid. Och bada de sakerna ar bra saker. Typ det enda bra jag nagonsin gjort.
Men anda, kanner bara depp.
Ett rykte
Ryktet sager att en ny person ska flytta in har idag. Jag ber till Gud att det inte ar en fransman.
Personen kommer att sova ovanfor mig for det ar enda sangen som ar ledig, sa jag hoppas aven att den inte snarkar, pratar i somnen, vander och vrider for mycket, har dalig hygien eller liknande.
En trevlig svensk eller svenska hade val varit kul?
Eller egentligen spelar det ingen roll sa lange personen inte pratar franska och ar hyffsad pa engelska.
Personen kommer att sova ovanfor mig for det ar enda sangen som ar ledig, sa jag hoppas aven att den inte snarkar, pratar i somnen, vander och vrider for mycket, har dalig hygien eller liknande.
En trevlig svensk eller svenska hade val varit kul?
Eller egentligen spelar det ingen roll sa lange personen inte pratar franska och ar hyffsad pa engelska.
25
Jaha. Idag fyller jag 25. PANIK. Har haft angest varenda fodelsedag sen 19 och nu ar det liksom kulmen. 25. Halvvags till 50. En fjardedel av 100. Herregud.
Och hur ska jag nu hantera detta?
Jo, jag maste bli battre pa att ta hand om hyn. Ska skaffa mig en sista solbranna har i Australien sen ar det slut med det. Vet ni hur otroligt gamla alla Australienare ser ut? Praktiskt taget alla ser tio ar aldre ut an de ar. Och det ar solen som gor det. Det ar jag helt saker pa. Rokandet och alkoholen gor val sitt till men jag har faktiskt traffat Australienare som varken roker eller dricker (jo, det ar sant) och de ser skitgamla ut anda. Varan storbonde till exempel. Jag var saker pa att han var nat pa 40. Men han ar 32. TRETTIOTVA! Bara sju ar aldre an mig. Och minns ni Vicky och Ken fran Cunnamulla? De ser ut som ett par i 65:arsaldern men ar i sjalva verket 52 respektive 47!
Sa ja. Nar jag slutat jobba har ska jag se till att bli brun och snygg infor Svenska sommaren. Sen ska jag for resten av mitt liv skydda hyn fran sol. Den ar ungdomens fiende nr 1. Och sa ar det peeling och antirynkkram som galler (Hanna, du skrev och undrade vad jag onskar mig. En antirynkkram vill jag ha. En som enligt kliniska tester verkligen fungerar. Vill du med ha det i 25:arspresent eller? Vi kan bara utbyta kramer nar jag kommer hem. Bra ide?)
I ovrigt hade jag en fantastisk fodelsedagsfest har i gar. Folk kom hit och vi drack vin och hade kul och nar klockan passerat tolv och det faktiskt var min fodelsedag pa riktigt forsvann alla in och nagra minuter senare kom de ut med en stor tarta med 25 ljus och tomtebloss och sjong happy birthday. Och sa fick jag en present. En cowboyhatt. Alla gnaller om att jag inte har huvudbonad nar jag jobbar utomhus namligen.
Blev fantastiskt glad bade for tarta och hatt!
Och hur ska jag nu hantera detta?
Jo, jag maste bli battre pa att ta hand om hyn. Ska skaffa mig en sista solbranna har i Australien sen ar det slut med det. Vet ni hur otroligt gamla alla Australienare ser ut? Praktiskt taget alla ser tio ar aldre ut an de ar. Och det ar solen som gor det. Det ar jag helt saker pa. Rokandet och alkoholen gor val sitt till men jag har faktiskt traffat Australienare som varken roker eller dricker (jo, det ar sant) och de ser skitgamla ut anda. Varan storbonde till exempel. Jag var saker pa att han var nat pa 40. Men han ar 32. TRETTIOTVA! Bara sju ar aldre an mig. Och minns ni Vicky och Ken fran Cunnamulla? De ser ut som ett par i 65:arsaldern men ar i sjalva verket 52 respektive 47!
Sa ja. Nar jag slutat jobba har ska jag se till att bli brun och snygg infor Svenska sommaren. Sen ska jag for resten av mitt liv skydda hyn fran sol. Den ar ungdomens fiende nr 1. Och sa ar det peeling och antirynkkram som galler (Hanna, du skrev och undrade vad jag onskar mig. En antirynkkram vill jag ha. En som enligt kliniska tester verkligen fungerar. Vill du med ha det i 25:arspresent eller? Vi kan bara utbyta kramer nar jag kommer hem. Bra ide?)
I ovrigt hade jag en fantastisk fodelsedagsfest har i gar. Folk kom hit och vi drack vin och hade kul och nar klockan passerat tolv och det faktiskt var min fodelsedag pa riktigt forsvann alla in och nagra minuter senare kom de ut med en stor tarta med 25 ljus och tomtebloss och sjong happy birthday. Och sa fick jag en present. En cowboyhatt. Alla gnaller om att jag inte har huvudbonad nar jag jobbar utomhus namligen.
Blev fantastiskt glad bade for tarta och hatt!
fredag 12 februari 2010
Traktor
De tva senaste dagarna har jag kort traktor. Jag ar helt fascinerad av detta fordon. Kanner att det kanske ar det jag ska halla pa med har i livet. Kanske ar det som ar mitt kall? Har varit ute pa faltet och sprayat gift namligen. Da kor en person en traktor och tva gar bakom med en slags grej som sprutar sjalva giftet. Tanken till detta gift sitter alltsa pa traktorn och sa kor man sakt sa att de andra hinner med att ga bakom. Men det basta kommer nar man natt slutet av raden med banantrad och man maste kora over ett djupt vattenfyllt dike och man gasar pa och sedan svanger runt hela traktorn och sa ner i ett nytt djupt dike och man och hoppas hoppas hoppas att man inte ska kora fast och leran flyger at alla hall och man gasar ytterligare for nu ar det nara och man lyckas och liksom kanner makten over den enorma maskin man sitter i. Det ar en otroligt harlig kansla. Jag ar som en trearig pojke.
En gang korde vi fast idag (inte jag som satt bakom ratten da. Thank god). Da hamtade vi en kedja och ytterligare en traktor och drog upp den som satt fast. Poff sa lossnade den. Tractor power!
Ja, traktor, det ar the shit. Testa sjalva far ni se!
En gang korde vi fast idag (inte jag som satt bakom ratten da. Thank god). Da hamtade vi en kedja och ytterligare en traktor och drog upp den som satt fast. Poff sa lossnade den. Tractor power!
Ja, traktor, det ar the shit. Testa sjalva far ni se!
onsdag 10 februari 2010
Vanlig dag pa kontoret
Vi hittade en orm bland bananerna idag igen. Men jag vet inte, ar inte det lite old news nu? Kanns inte lika spannande langra. Man drar bort pasen som bananerna vaxer inuti (bananer vaxer alltid inuti plastpasar och plockas fran tradet med pasen pa och sen drar vi vack dem medan de hanger i kedjor i taket i skjulet) och ut trillar en orm. Och man ba "jaha IGEN".
Nat annat som hande var att jag blev attackerad av en groda. Den hoppade upp ur bananbadet, satte sig i min uringning och ramlade in innanfor trojan. Herregud som jag skrek. Allt arbete stannades upp och alla kom springande och jag hoppade och fladdrade med i trojan och sa ramlade grodan ner pa mina fotter och alla suckade och skakade pa huvudet.
Men stoppa en groda innanfor trojan sjalva sa far ni se hur javla kul det ar!
Hade fight pa idag ocksa. En fight som var pa samma niva som de fighter jag hade pa dagis: Det har kommit en hagga till farmen. Hon har jobbat dar ett tag men varit sjukskriven fram till forra veckan da hon borjade arbeta halvtid igen. I typ en timme holl hon pa att kasta bananer mitt framfor mig sa vattnet skvatte upp i nyllet pa mig. VI FAR INTE KASTA MED BANANERNA. De far blamarken da. Men det skiter jag i. Det var vattnet i nyllet det hangde pa. Sa sa hon till mig med bitchin' ton "kan du se till att de bananer som inte blivit skurna ligger pa den har sidan och de som blivit skurna pa den har sidan?" Alltsa ni skulle ha hort tonen. Och det ar inte som att jag lagger bananerna pa fel sida medvetet, de simmar dit av sig sjalva. Och det har aldrig varit nat problem forren hon kom och demonstrativt kastade tillbaka dem pa ratt sida. Da tappade jag fattningen och ba "OCH KAN DU SLUTA KASTA BANANER I ANSIKTET PA MIG??" Da sa haggan ngt i stil med "ursakta mig, men hur lange har du jobbat har? Jag har i alla fall jobat har i tva ar". "JAG BEKLAGAR" svarade jag och sen pratade hon inte mer med mig pa hela dan. Men varje gang hon plockade ner en pase skakade hon den jamte mig sa att det skvatte vatten at mitt hall. Jag holla mig i skinnet. Jag sanker mig inte till den nivan, jag sanker mig inte till den nivan, jag sanker mig inte till den nivan upprepade jag tyst for mig sjalv.
I ovrigt fragade storbonden oss en dag nar han korde hem oss vem som ar storsta problemet i skjulet. Han sa att han vill gora det till ett trevligt stalle att jobba pa. Bill (hitler) svarade jag. Da berattade storbonden att han bestamt sig for att placera om honom. "Jag skiter i vad han gor, han kan ligga och sova under ett trad om han sa vill. Men jag vill inte ha honom i narheten av mina backpackers. Helst skulle jag avskeda honom men jag har inte tillrackligt for att kunna gora det an". Mohahaha. Sa nu har vi en ny manager i skjulet. Och storbonden fragar oss varenda dag i bilen hur det funkar for han vill ha utomstaendes asikter. Kanns som om jag och Annie got the power och I love it!
Nat annat som hande var att jag blev attackerad av en groda. Den hoppade upp ur bananbadet, satte sig i min uringning och ramlade in innanfor trojan. Herregud som jag skrek. Allt arbete stannades upp och alla kom springande och jag hoppade och fladdrade med i trojan och sa ramlade grodan ner pa mina fotter och alla suckade och skakade pa huvudet.
Men stoppa en groda innanfor trojan sjalva sa far ni se hur javla kul det ar!
Hade fight pa idag ocksa. En fight som var pa samma niva som de fighter jag hade pa dagis: Det har kommit en hagga till farmen. Hon har jobbat dar ett tag men varit sjukskriven fram till forra veckan da hon borjade arbeta halvtid igen. I typ en timme holl hon pa att kasta bananer mitt framfor mig sa vattnet skvatte upp i nyllet pa mig. VI FAR INTE KASTA MED BANANERNA. De far blamarken da. Men det skiter jag i. Det var vattnet i nyllet det hangde pa. Sa sa hon till mig med bitchin' ton "kan du se till att de bananer som inte blivit skurna ligger pa den har sidan och de som blivit skurna pa den har sidan?" Alltsa ni skulle ha hort tonen. Och det ar inte som att jag lagger bananerna pa fel sida medvetet, de simmar dit av sig sjalva. Och det har aldrig varit nat problem forren hon kom och demonstrativt kastade tillbaka dem pa ratt sida. Da tappade jag fattningen och ba "OCH KAN DU SLUTA KASTA BANANER I ANSIKTET PA MIG??" Da sa haggan ngt i stil med "ursakta mig, men hur lange har du jobbat har? Jag har i alla fall jobat har i tva ar". "JAG BEKLAGAR" svarade jag och sen pratade hon inte mer med mig pa hela dan. Men varje gang hon plockade ner en pase skakade hon den jamte mig sa att det skvatte vatten at mitt hall. Jag holla mig i skinnet. Jag sanker mig inte till den nivan, jag sanker mig inte till den nivan, jag sanker mig inte till den nivan upprepade jag tyst for mig sjalv.
I ovrigt fragade storbonden oss en dag nar han korde hem oss vem som ar storsta problemet i skjulet. Han sa att han vill gora det till ett trevligt stalle att jobba pa. Bill (hitler) svarade jag. Da berattade storbonden att han bestamt sig for att placera om honom. "Jag skiter i vad han gor, han kan ligga och sova under ett trad om han sa vill. Men jag vill inte ha honom i narheten av mina backpackers. Helst skulle jag avskeda honom men jag har inte tillrackligt for att kunna gora det an". Mohahaha. Sa nu har vi en ny manager i skjulet. Och storbonden fragar oss varenda dag i bilen hur det funkar for han vill ha utomstaendes asikter. Kanns som om jag och Annie got the power och I love it!
tisdag 9 februari 2010
Larver
Idag nar vi kom hem fran jobbet fick vi se en rolig overraskning. Det va vita spyflugelarver over golvet i hela huset. En imponerande samling hade klackts i soptunnan och under dagen smitit och spridit ut sig. Alla tyckte sa klart att det var skitackligt och borjade direkt arbetet med att fa ut dem. Alla utom Estelle. Estelle sprang in i duschen och nar hon var klar klattrade hon upp i sin sang och sag chockad ut. Jag fragade hur det var med henne. "Inte sa bra" svarade hon. Sen sag hon en larv nedanfor sangen och borjade storgrata. Sen berattade hon att hon har en stor fobi i livet och det ar larver och maskar. Spindlar, ormar, rattor ar helt ok. Men larver och maskar, NEJ. Tydligen kan hon inte sitta pa marken for hon vet att det finns daggmaskar under henne.
Sen berattade hon en hjartskarande historia om en gang da hon fann en larv i ett plommon.
Tva timmar senare vagade hon sig ner fran sangen. Men hon sitter fortfarande valdigt tyst.
Och vi har val bestamt det att nu gar vi ut med soporna varje dag istallet for varje vecka. Det dar var nagot av det vidrigaste jag varit med om. Och da har jag inte ens fobi.
Annars hittade vi en orm bland bananerna idag igen. Den lag och sov. Storbonden vackte den med en pinne och slog ihjal den.
Det var det.
Sen berattade hon en hjartskarande historia om en gang da hon fann en larv i ett plommon.
Tva timmar senare vagade hon sig ner fran sangen. Men hon sitter fortfarande valdigt tyst.
Och vi har val bestamt det att nu gar vi ut med soporna varje dag istallet for varje vecka. Det dar var nagot av det vidrigaste jag varit med om. Och da har jag inte ens fobi.
Annars hittade vi en orm bland bananerna idag igen. Den lag och sov. Storbonden vackte den med en pinne och slog ihjal den.
Det var det.
söndag 7 februari 2010
Vattenfall och fransman
Den har helgen har varit sa fruktansvart tyst. Det franska paret alltsa, jag har aldrig traffat pa tystare manniskor. De viskar med mig, de viskar med varandra, de viskar till och med nar de brakar. Men sa plotsligt idag fragade de om jag ville folja med till vattenfallet som ligger har i narheten. Det ville jag sa klart. Sa vi begav oss mot bergen. Och jag ska saga er att jag ar glad att jag inte ligger pa sjukhus med brutna ben just nu. Herregud vilket helvete det var att ta sig dit. Jag har ju aldrig varit en stjarna pa att klattra och det var halt och javligt och stenar som borjade rulla nar man trampade pa dem och kvicksand pa vissa stallen och vatten som forsade och flugor som bets sa det borjade bloda. De fick vanta pa mig hela tiden och om fransman kunde skratta sa hade de skrattat at mig dar och da. Jag var helt darrig och liksom klangde fast mig sjalv med nabbar och klor langs med bergvaggarna. Pa ett stalle fick den manliga parten av paret lyfta ner mig for jag fastnade pa en klippa och vagrade hoppa. Det var pinsamt. Och vi hade bara flipflops pa oss sa pa vissa stallen fick vi klattra barfota for att det var for halt. Men nar vi sen nadde malet kande jag att det var vart det. Det var ett hogt vattenfall med en liten, liten sjo under, liksom inklamt i berget. Och vi badade dar under vattenfallet och det var sa harligt! Har inte anvant bikinin sen jag kom hit. Varmt var det i vattnet. Som en svensk insjo i slutet av juli. Typ. Tydligen finns det skoldpaddor dar. Men tyvarr sag vi inga. Men bara kanslan av att det finns skoldpaddor under en dar man simmar ar ju helt fantastisk.
Nar vi kom hem igen var Annie och Estelle tillbaka. Och sa hade tva nya manniskor flyttat in. Jag sag pa hundra meters hall att det var fransman. Herregud. Nu ar det jag och sex franska personer har. Kul. Verkligen. Och de ba "vi ska forsoka prata engelska hela tiden". Det tog 30 sekunder sen borjade de prata franska igen.
Den ena heter Fransoir, eller nat liknande. Den andra heter nagot helt outtalbart.
Jag tog lite bilder dar vid vattenfallet, men jag pallar inte lagga upp dem nu. Gor det inom en snar framtid. Det var mycket vackert namligen!
Nar vi kom hem igen var Annie och Estelle tillbaka. Och sa hade tva nya manniskor flyttat in. Jag sag pa hundra meters hall att det var fransman. Herregud. Nu ar det jag och sex franska personer har. Kul. Verkligen. Och de ba "vi ska forsoka prata engelska hela tiden". Det tog 30 sekunder sen borjade de prata franska igen.
Den ena heter Fransoir, eller nat liknande. Den andra heter nagot helt outtalbart.
Jag tog lite bilder dar vid vattenfallet, men jag pallar inte lagga upp dem nu. Gor det inom en snar framtid. Det var mycket vackert namligen!
lördag 6 februari 2010
The Plan
Haller pa att planera vad jag ska gora nar jag jobbat klart har. Just nu ser planen ut sahar:
Jag stannar och jobbar har till den 20 mars. Jag vet, det ar langre an jag planerat men det hade varit sa himla himla bra for ekonomin om jag star ut sa lange. Och nu nar jag vant mig vid det har livet och det blivit vardag har sa gar tiden skitsnabbt. Har jobbat fem veckor nu och det kans det inte som.
Sen aker jag tillbaka till Cairns. Sist jag var dar hann jag inte uppleva regnskogen namligen. I Cairns gor man tva saker, det ar dyka vid barriarrevet (done) och aka pa utflykt i regnskog. Ska gora en endagarstur pa hast tankte jag. Alskar ju att rida men far aldrig mojlighet. Pratade med en tjej som gjort det och hon sa att det var super!
Sen ska jag flyga till Melbourne och traffa Kari. Saknar henne som fan. Vill stanna dar ett par veckor eftersom jag hort att Melbourne ar coolt och det ar dar Australiens kulturutbud finns och alla klubbar och allt som ar kul. Jens Lekman bor ju dar, maste finnas en anledning till det.
Sen ska jag till Tazmanien. Antingen med bat eller flyg. Enligt manga ar det Australiens basta stalle. Vill se stranderna och sa vill jag aka till nagon nationalpark och kanse se en tazmansk djavul. Det hade val varit kul?
Sen ska jag flyga till Perth och uppleva den stan.
Darifran till Denham (helst med flyg, vill fan inte aka en enda 100-timmarsresa med obekvam buss till) och darifran aka till Monki Mia dar man kan mata vilda delfiner. Jag har dromt om dessa delviner sen jag forst planerade att aka till Australien.
Det var nagon gang pa 1800-talet som fiskarfruarna gick ut i vattnet och slangde fiskrens till delfinerna. De gjorde det vid samma tid pa dygnet under flera ar. Och sen dess ar vagen via Monki Mia en naturlig vag for delfinerna att passera dagligen. Man gar ut i vattnet och matar dem direkt ur handen.
Sen flyger jag tillbaka till Sydney dar jag borjade en gang for tusen ar sen, hamtar lite bagage som jag lamnat dar, kanske drar till hamnen igen och kanske aker till Sydney zoo och glor pa de djur jag inte lyckats se i det vilda (koala, nabbdjur etc). Sen, sen aker jag hem till Sverige igen.
Skiter i Nya Zeeland. Alltsa skulle valdigt garna vilja och jag skulle kanske kunna, men da skulle jag fa leva extremt snalt och inte ha rad med nagonting. Sa jag tanker att jag gor Nya Zeeland en annan gang. Nar jag har rad att hitta pa nat ocksa.
Jag stannar och jobbar har till den 20 mars. Jag vet, det ar langre an jag planerat men det hade varit sa himla himla bra for ekonomin om jag star ut sa lange. Och nu nar jag vant mig vid det har livet och det blivit vardag har sa gar tiden skitsnabbt. Har jobbat fem veckor nu och det kans det inte som.
Sen aker jag tillbaka till Cairns. Sist jag var dar hann jag inte uppleva regnskogen namligen. I Cairns gor man tva saker, det ar dyka vid barriarrevet (done) och aka pa utflykt i regnskog. Ska gora en endagarstur pa hast tankte jag. Alskar ju att rida men far aldrig mojlighet. Pratade med en tjej som gjort det och hon sa att det var super!
Sen ska jag flyga till Melbourne och traffa Kari. Saknar henne som fan. Vill stanna dar ett par veckor eftersom jag hort att Melbourne ar coolt och det ar dar Australiens kulturutbud finns och alla klubbar och allt som ar kul. Jens Lekman bor ju dar, maste finnas en anledning till det.
Sen ska jag till Tazmanien. Antingen med bat eller flyg. Enligt manga ar det Australiens basta stalle. Vill se stranderna och sa vill jag aka till nagon nationalpark och kanse se en tazmansk djavul. Det hade val varit kul?
Sen ska jag flyga till Perth och uppleva den stan.
Darifran till Denham (helst med flyg, vill fan inte aka en enda 100-timmarsresa med obekvam buss till) och darifran aka till Monki Mia dar man kan mata vilda delfiner. Jag har dromt om dessa delviner sen jag forst planerade att aka till Australien.
Det var nagon gang pa 1800-talet som fiskarfruarna gick ut i vattnet och slangde fiskrens till delfinerna. De gjorde det vid samma tid pa dygnet under flera ar. Och sen dess ar vagen via Monki Mia en naturlig vag for delfinerna att passera dagligen. Man gar ut i vattnet och matar dem direkt ur handen.
Sen flyger jag tillbaka till Sydney dar jag borjade en gang for tusen ar sen, hamtar lite bagage som jag lamnat dar, kanske drar till hamnen igen och kanske aker till Sydney zoo och glor pa de djur jag inte lyckats se i det vilda (koala, nabbdjur etc). Sen, sen aker jag hem till Sverige igen.
Skiter i Nya Zeeland. Alltsa skulle valdigt garna vilja och jag skulle kanske kunna, men da skulle jag fa leva extremt snalt och inte ha rad med nagonting. Sa jag tanker att jag gor Nya Zeeland en annan gang. Nar jag har rad att hitta pa nat ocksa.
fredag 5 februari 2010
Igar hittade jag en orm bland bananerna. Det var ju spannande. Ingen farlig dock. Den hade klattrat in i en bananklase och ramlade ur nar jag rensade bort bananblommor och de ormar som klattrar ar aldrig farliga. Men det blev ett javla liv. Alla skrek och sprang omkring och hade sig.
Britterna flyttade ut idag. Det har jobbat har i fyra manader och ska resa vidare nu. Kanns mycket tomt. Jag gillade tva av tre. Vi hade lite fest igar. Jag var mycket bakis nar jag gick till jobbet idag. Men det var det val vart antar jag. Jobbade bara till tio pga nan ny lag som kommit om att ingen far jobba mer an 38 timmar per vecka. Skitlag!
Denna helgen kommer bli trakig. Inga britter som sagt och Annie och Estelle har hyrt en bil och akt till Cairns. Jag ar ensam med det franska paret som bor har och de ar sa tysta och blyga och daliga pa engelska att det praktiskt taget ar omojligt att prata med dem.
Nastan alla backpackers i alla hus ar i Cairns. Ingen fest med andra ord. Klockan ar bara 16:20 och det ar fredag och jag ar fruktansvart uttrakad. Kopte en flarra rodvin (riktigt vin och inte fiskvin) och ett paket cigg for att inte avlida. Vill inte aka till Cairns for jag vet att jag kommer gora av med for mycket pengar om jag gor det. Ska stanna har och spara tills dess att jag slutar i mars nan gang.
Ja, nej det var val bara det jag ville saga.
Britterna flyttade ut idag. Det har jobbat har i fyra manader och ska resa vidare nu. Kanns mycket tomt. Jag gillade tva av tre. Vi hade lite fest igar. Jag var mycket bakis nar jag gick till jobbet idag. Men det var det val vart antar jag. Jobbade bara till tio pga nan ny lag som kommit om att ingen far jobba mer an 38 timmar per vecka. Skitlag!
Denna helgen kommer bli trakig. Inga britter som sagt och Annie och Estelle har hyrt en bil och akt till Cairns. Jag ar ensam med det franska paret som bor har och de ar sa tysta och blyga och daliga pa engelska att det praktiskt taget ar omojligt att prata med dem.
Nastan alla backpackers i alla hus ar i Cairns. Ingen fest med andra ord. Klockan ar bara 16:20 och det ar fredag och jag ar fruktansvart uttrakad. Kopte en flarra rodvin (riktigt vin och inte fiskvin) och ett paket cigg for att inte avlida. Vill inte aka till Cairns for jag vet att jag kommer gora av med for mycket pengar om jag gor det. Ska stanna har och spara tills dess att jag slutar i mars nan gang.
Ja, nej det var val bara det jag ville saga.
måndag 1 februari 2010
Rutiner
Manniskan mar bra av rutiner. Sa fort man bara vant sig vid att nu ar det sa har det ar, da ar det riktigt bra. Jag vet att kl 04:30 da ska jag stiga upp. Kl 05:50 kommer storbonden och hamtar oss (han tycker inte att jag och Annie och Estelle ska behova aka i den obekvama pic upen utan hamtar oss i sin bil nu mer istallet). Kl 06:30 borjar arbetet. Vid 09:30 ar det rast. Vid 12:30 ar det lunch. Vid 15:30 ar arbetsdagen slut och vi blir hemkorda. Da ar det dusch, matlagning, forberedelse av lunch och mellanmal till dagen efter. Sen ar det tv- och dator-tid. Laggdags ar mellan 20:00 och 21:00. Ar det tisdag, da vet man att det ar storshopping efter jobbet. Ar det fredag, ja, da ar det liten shopping plus spritaffaren. Fredag och lordag kvall = party. Sondag ar vilodagen. Som en sann kristen. Typ. Ja, det var det. Inget mer. Inget kan rubba den rutinen. Ganska trivsamt. Och jag kan inte fatta att jag redan varit har i fyra veckor. Tiden gar kvickt.
Men framfor allt. Jag gillar verkligen alla backpackers har. Alla jag bor ihop med (utom ett par undantag, men de har blivit battre), alla jag jobbar med, alla som bor i de andra husen och som jag traffar pa helgerna. ALLA ar sa himla roliga, snalla, harliga och gulliga.
Och pa jobbet ar alla snalla utom tre. Och vi som ar snalla, vi hatar det vi gor, men vi har samtidigt liksom kul for att vi pratar mycket. Bland annat om vara hemlander och hur det ar dar och vilket land som ar bast och sa vidare. Dar jag star och arbetar ar det forutom jag, en tjej fran Tyskland, en snubbe fran Colombia, ett gift par fran Indien och en Fransyska. Det ar nyttigt.
Av alla backpackers ar jag den enda svensken. Pa gott och ont. Bra att jag kan ova min engelska och lara kanna folk fran precis hela varlden. Daligt for att jag saknar mitt eget sprak. Kanner att jag kan uttrycka mig och engelskan ar mycket battre an innan, men det ar alltid nagot som saknas. Vissa saker som helt enkelt bara gar att uttrycka pa svenska.
Forresten, jag har hort att ni har det kallt dar hemma? Jag forstar er, har har det ocksa varit lite kyligt de senaste dagarna. Idag till exempel hade vi bara 33 grader.
Men framfor allt. Jag gillar verkligen alla backpackers har. Alla jag bor ihop med (utom ett par undantag, men de har blivit battre), alla jag jobbar med, alla som bor i de andra husen och som jag traffar pa helgerna. ALLA ar sa himla roliga, snalla, harliga och gulliga.
Och pa jobbet ar alla snalla utom tre. Och vi som ar snalla, vi hatar det vi gor, men vi har samtidigt liksom kul for att vi pratar mycket. Bland annat om vara hemlander och hur det ar dar och vilket land som ar bast och sa vidare. Dar jag star och arbetar ar det forutom jag, en tjej fran Tyskland, en snubbe fran Colombia, ett gift par fran Indien och en Fransyska. Det ar nyttigt.
Av alla backpackers ar jag den enda svensken. Pa gott och ont. Bra att jag kan ova min engelska och lara kanna folk fran precis hela varlden. Daligt for att jag saknar mitt eget sprak. Kanner att jag kan uttrycka mig och engelskan ar mycket battre an innan, men det ar alltid nagot som saknas. Vissa saker som helt enkelt bara gar att uttrycka pa svenska.
Forresten, jag har hort att ni har det kallt dar hemma? Jag forstar er, har har det ocksa varit lite kyligt de senaste dagarna. Idag till exempel hade vi bara 33 grader.
lördag 30 januari 2010
En historia om en irlandare och en padda
Vi hade fest har igar. Som vi har varje fredag alltsa. Paddy, irlandaren, var har. Han som blev utslangd fran sitt hus. Han och jag satt och pratade om allt mojligt och det var ratt trevligt. Plotsligt pekar han pa en padda pa golvet. Inget konstigt. Det ar alltid paddor pa golvet pa var uteplats. Men sa reste han sig upp, plockade upp den och stoppade ner den i fickan. Jag hoppade upp fran min plats och satte mig pa andra sidan bordet. Elliott fragade vad som hant. Jag ba "Paddy tog upp en padda fran golvet och stoppade den i fickan". Paddy fornekade. "Gjorde jag ju inte alls". Elliott med allvarlig rost: "Paddy, har du en padda i fickan eller inte?". "Nej jag lovar. Det har jag inte". Han stoppade ner en hand i varje ficka och vande ut och in pa dem. Ingen padda. Alla glodde pa mig som om det var jag som var dum i huvet. Och jag visste att han hade den nagonstans. Jag sag att han stoppade ner den. Paddy borjade skratta och holl upp ena handen: "jag hade den i fickan men inte langre. Jag har den har!". Han reste sig upp och satte den pa bordet. Jag blev skitsur. Paddorna har ar skitgifiga. Deras gift kan doda en manniska. Den borjade hoppa at mitt hall och i sista stund hoppade jag upp fran stolen innan den skulle ramlat ner i mitt kna. Paddy tog upp den och sprang efter mig och jag verkligen asradd for paddor och jag hatar att vara den som skriker och springer ivag, men jag blev totalt skrackslagen. Jag hann innanfor dorren och laste. Efter ett tag knackade Paddy och ba: "Forlat. Jag har slappt ut den nu". Jag oppnade men var fortfarande assur. Fy fan vad ackligt. Sa jag satte mig vid datorn en stund. Paddy satte sig i soffan och ba "Snaaaalla var inte arg. Det var dumt, men nu ar den borta". Da ser jag hur paddan hoppar ur hans ficka och ut pa soffan och ner pa golvet. "Ta for fan ut paddan harifran annars kan du sova pa grasmattan inatt". Da gick han ut. Jag laste igen. Han knackade och visade hur han tog upp paddan ur fickan och holl den i bakbenen och slangde ut den pa graset. Jag vagrade prata. Hur kan man vara sa dum i huvudet att man tar upp ett slammigt giftigt djur och stoppar ner den i fickan? Paddy: "Amen va inte sa langsint". Jag: "Man ar val inte langsint om man ar forbannad for nat som hande for fem minuter sen heller?" Paddy: "Fem minuter sen? Det var igar. Igar! Det som hande, det hande forra veckan. Tva ar sen. Hur kan du vara sur for nagot som hande for tva ar sen? Jag trodde vi var vanner". Jag: "Vi var vanner men sen sag jag en padda hoppa ur din ficka och da var den vanskapen over".
torsdag 28 januari 2010
Jag ar inte van vid att bo ihop med snubbar sen innan. Har ju tvingats till det pa alla hostel, men dar lever man inte vardagsliv precis. Man bara sover i samma rum. Har lagar vi mat, glor pa tv, ater frukost och hanger. Det ar helt ok. Har borjat vanja mig vid karlar. Men det finns en sak med snubbar som jag aldrig kan vanja mig vid: De har handen innanfor brallorna jamt och standigt. Helt ogenerat. Ar det normalt eller ar det bara britter som ar ackliga? De ligger och glor pa tv: handen i brallan. De star och lagar mat: handen i brallan. De star mitt emot en och berattar en episod som utspelade sig pa jobbet: handen i brallan. SLUTA!
Igar hande nat med det har handen i brallan-grejen som fick mig och Annie att skratta sa mycket att vi var tvugna att ga ut en stund.
Gary vrickade foten pa jobbet och fick en helt enorm svullnad pa ankeln. Annie som ar fodd i Frankrike men med foraldrar fran Kina hade nagon slags Kinesisk mirakelkram i nassessaren som hon gav till Gary som han kunde smorja in ankeln med. Han var valdigt skeptisk och det luktade skumt om denna kram. Men Annie insisterade pa att den verkligen gor underverk! Sa han tog en klick och kletade pa. En kvart senare kom han ut i koket dar vi stod och lagade mat och var mycket orolig "Annie, Annie. I just scratched my balls with the cream still on my fingers. Do you think it's dangerous?"
Jag skrattar fortfarande. MAN SKA INTE HA HANDEN DAR OVER HUVUD TAGET. Det straffar sig! Hariga handflator, svart tunga och simhud mellan tarna.
Igar hande nat med det har handen i brallan-grejen som fick mig och Annie att skratta sa mycket att vi var tvugna att ga ut en stund.
Gary vrickade foten pa jobbet och fick en helt enorm svullnad pa ankeln. Annie som ar fodd i Frankrike men med foraldrar fran Kina hade nagon slags Kinesisk mirakelkram i nassessaren som hon gav till Gary som han kunde smorja in ankeln med. Han var valdigt skeptisk och det luktade skumt om denna kram. Men Annie insisterade pa att den verkligen gor underverk! Sa han tog en klick och kletade pa. En kvart senare kom han ut i koket dar vi stod och lagade mat och var mycket orolig "Annie, Annie. I just scratched my balls with the cream still on my fingers. Do you think it's dangerous?"
Jag skrattar fortfarande. MAN SKA INTE HA HANDEN DAR OVER HUVUD TAGET. Det straffar sig! Hariga handflator, svart tunga och simhud mellan tarna.
onsdag 27 januari 2010
Tre grejer jag inte kan slappa
1. I mandes nar vi jobbade utomhus hela dagen var himlen konstant kolsvart och regnet oste ner (sa har det varit i tva veckor). Man sag inte bergen harikring for all dimma och det var helt morkt och odesdigert. Men nar jag kom hem den dagen fran jobbet hade jag fatt den varsta solbrannan nagonsin. Jag hade som ett oppet sar i nacken och armarna och axlarna var helt knallroda och stekheta. Alla brande sig den dagen. Fatta hur stark uv-stralningen har har. Det ar solfaktor 30+ varje dag nu. Aven om regnet oser ner.
2. Nu ar mina fotter helt ok igen nar jag borjat med gummistovlar. Men istallet har jag fatt javla kliigt exem pa benen fran gummit. Herregud. Det ar bara tontar som far exem. Snart sitter jag val har med tandstallning ocksa.
3. Fraga inte varfor, men jag kan inte sluta tanka pa talesattet "man saknar inte kossan forren baset ar tomt". Varfor skulle man sakna kossan medan den ar kvar? Det ar helt ologiskt. Varfor sager man inte "man uppskattar inte kossan medan den ar i baset, men nar den ar borta, da saknar man den". Eller nat. Eller har jag helt missuppfattat detta talesatt?
2. Nu ar mina fotter helt ok igen nar jag borjat med gummistovlar. Men istallet har jag fatt javla kliigt exem pa benen fran gummit. Herregud. Det ar bara tontar som far exem. Snart sitter jag val har med tandstallning ocksa.
3. Fraga inte varfor, men jag kan inte sluta tanka pa talesattet "man saknar inte kossan forren baset ar tomt". Varfor skulle man sakna kossan medan den ar kvar? Det ar helt ologiskt. Varfor sager man inte "man uppskattar inte kossan medan den ar i baset, men nar den ar borta, da saknar man den". Eller nat. Eller har jag helt missuppfattat detta talesatt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
