lördag 30 januari 2010

En historia om en irlandare och en padda

Vi hade fest har igar. Som vi har varje fredag alltsa. Paddy, irlandaren, var har. Han som blev utslangd fran sitt hus. Han och jag satt och pratade om allt mojligt och det var ratt trevligt. Plotsligt pekar han pa en padda pa golvet. Inget konstigt. Det ar alltid paddor pa golvet pa var uteplats. Men sa reste han sig upp, plockade upp den och stoppade ner den i fickan. Jag hoppade upp fran min plats och satte mig pa andra sidan bordet. Elliott fragade vad som hant. Jag ba "Paddy tog upp en padda fran golvet och stoppade den i fickan". Paddy fornekade. "Gjorde jag ju inte alls". Elliott med allvarlig rost: "Paddy, har du en padda i fickan eller inte?". "Nej jag lovar. Det har jag inte". Han stoppade ner en hand i varje ficka och vande ut och in pa dem. Ingen padda. Alla glodde pa mig som om det var jag som var dum i huvet. Och jag visste att han hade den nagonstans. Jag sag att han stoppade ner den. Paddy borjade skratta och holl upp ena handen: "jag hade den i fickan men inte langre. Jag har den har!". Han reste sig upp och satte den pa bordet. Jag blev skitsur. Paddorna har ar skitgifiga. Deras gift kan doda en manniska. Den borjade hoppa at mitt hall och i sista stund hoppade jag upp fran stolen innan den skulle ramlat ner i mitt kna. Paddy tog upp den och sprang efter mig och jag verkligen asradd for paddor och jag hatar att vara den som skriker och springer ivag, men jag blev totalt skrackslagen. Jag hann innanfor dorren och laste. Efter ett tag knackade Paddy och ba: "Forlat. Jag har slappt ut den nu". Jag oppnade men var fortfarande assur. Fy fan vad ackligt. Sa jag satte mig vid datorn en stund. Paddy satte sig i soffan och ba "Snaaaalla var inte arg. Det var dumt, men nu ar den borta". Da ser jag hur paddan hoppar ur hans ficka och ut pa soffan och ner pa golvet. "Ta for fan ut paddan harifran annars kan du sova pa grasmattan inatt". Da gick han ut. Jag laste igen. Han knackade och visade hur han tog upp paddan ur fickan och holl den i bakbenen och slangde ut den pa graset. Jag vagrade prata. Hur kan man vara sa dum i huvudet att man tar upp ett slammigt giftigt djur och stoppar ner den i fickan? Paddy: "Amen va inte sa langsint". Jag: "Man ar val inte langsint om man ar forbannad for nat som hande for fem minuter sen heller?" Paddy: "Fem minuter sen? Det var igar. Igar! Det som hande, det hande forra veckan. Tva ar sen. Hur kan du vara sur for nagot som hande for tva ar sen? Jag trodde vi var vanner". Jag: "Vi var vanner men sen sag jag en padda hoppa ur din ficka och da var den vanskapen over".

torsdag 28 januari 2010

Jag ar inte van vid att bo ihop med snubbar sen innan. Har ju tvingats till det pa alla hostel, men dar lever man inte vardagsliv precis. Man bara sover i samma rum. Har lagar vi mat, glor pa tv, ater frukost och hanger. Det ar helt ok. Har borjat vanja mig vid karlar. Men det finns en sak med snubbar som jag aldrig kan vanja mig vid: De har handen innanfor brallorna jamt och standigt. Helt ogenerat. Ar det normalt eller ar det bara britter som ar ackliga? De ligger och glor pa tv: handen i brallan. De star och lagar mat: handen i brallan. De star mitt emot en och berattar en episod som utspelade sig pa jobbet: handen i brallan. SLUTA!

Igar hande nat med det har handen i brallan-grejen som fick mig och Annie att skratta sa mycket att vi var tvugna att ga ut en stund.

Gary vrickade foten pa jobbet och fick en helt enorm svullnad pa ankeln. Annie som ar fodd i Frankrike men med foraldrar fran Kina hade nagon slags Kinesisk mirakelkram i nassessaren som hon gav till Gary som han kunde smorja in ankeln med. Han var valdigt skeptisk och det luktade skumt om denna kram. Men Annie insisterade pa att den verkligen gor underverk! Sa han tog en klick och kletade pa. En kvart senare kom han ut i koket dar vi stod och lagade mat och var mycket orolig "Annie, Annie. I just scratched my balls with the cream still on my fingers. Do you think it's dangerous?"

Jag skrattar fortfarande. MAN SKA INTE HA HANDEN DAR OVER HUVUD TAGET. Det straffar sig! Hariga handflator, svart tunga och simhud mellan tarna.

onsdag 27 januari 2010

Tre grejer jag inte kan slappa

1. I mandes nar vi jobbade utomhus hela dagen var himlen konstant kolsvart och regnet oste ner (sa har det varit i tva veckor). Man sag inte bergen harikring for all dimma och det var helt morkt och odesdigert. Men nar jag kom hem den dagen fran jobbet hade jag fatt den varsta solbrannan nagonsin. Jag hade som ett oppet sar i nacken och armarna och axlarna var helt knallroda och stekheta. Alla brande sig den dagen. Fatta hur stark uv-stralningen har har. Det ar solfaktor 30+ varje dag nu. Aven om regnet oser ner.

2. Nu ar mina fotter helt ok igen nar jag borjat med gummistovlar. Men istallet har jag fatt javla kliigt exem pa benen fran gummit. Herregud. Det ar bara tontar som far exem. Snart sitter jag val har med tandstallning ocksa.

3. Fraga inte varfor, men jag kan inte sluta tanka pa talesattet "man saknar inte kossan forren baset ar tomt". Varfor skulle man sakna kossan medan den ar kvar? Det ar helt ologiskt. Varfor sager man inte "man uppskattar inte kossan medan den ar i baset, men nar den ar borta, da saknar man den". Eller nat. Eller har jag helt missuppfattat detta talesatt?

tisdag 26 januari 2010

De senaste dagarna

Ah, det blev inget med den dar cyklonen. Den forsvann bakom ett berg, eller hur det nu var.

Vi hade fest i fredes. Det var skoj. Tills alla utom jag somnat. Casey och Tim rumpa mot rumpa i var soffa och resten i olika stolar pa uteplatsen. Lalala... "vad ska jag gora nu da?", tankte jag och kom inte pa nagot utan gick och la mig. Men alltsa, innan dess var det verkligen jatteroligt.

Vi hade fest i lordes. Det var skoj och det var fler an jag som inte somnade. Dock tyckte jag att folket i de andra husen gick hem lite val tidigt. Men innan dess var det verkligen jatteroligt. Till slut var det bara jag och Elliott kvar och han lovade att vi kunde lyssna pa svensk musik men innan jag ens hittat min ipod hade han somnat. Jag forsokte vacka honom genom att halla for nasan pa honom, men det funkade inte. Sa ja, da gick jag och la mig.

Pa sondagsmorgonen klockan 08:15 bankade Frank pa dorren och vralade "shopping time in 30 minutes". Jag steg upp och kladde pa mig i rekordfart och nar en halvtimme gatt kom Frank med pick upen SOM VAR FULLPROPPAD. "I'm sorry, but Jack will pick you up in the afternoon and take you shopping". "JAHA" sa jag och gick och la mig igen. 20 minuter senare bankade Jack pa dorren och vralade "shopping time NOW". Sa jag fick dra pa mig kladerna igen och rusa ut till minibussen och klamma in mig med alla svinbakfulla backpackers och aka till Atherton och IMPROVISERA fram shopping UTAN shoppinglista. Gissa om jag inte kommer ha nagonting att kaka mot slutet av veckan.

Pa mandagen skulle jag ju varit ledig men jag fragade en annan storbonde om jag kunde jobba pa hans farm istallet. Det kunde jag. Jobbet gick ut pa att med foten putta undan gras som vaxte at fel hall langs med raderna av nyplanterade banantrad och sedan trampa pa det sa att det skulle halla sig undan. I atta timmar. Det var trist fram tills dess att Gary trampade pa varldens giftigast orm (alltsa verkligen varldens giftigaste). Han blev inte biten men javligt darrig. Helt forstaeligt sa klart. Blir man biten har man nagon timme pa sig att fa antigift och da kanske man overlever och om man overlever far man ligga pa intensivvard i ett halvar och sen lida av nervskador resten av livet. I alla fall sa vaktade vi ormen sa att den inte skulle smita och ringde storbonden som skickade sin son som kom pa fyrhjuling med en maschete och hogg huvudet av den (som om han inte gjort annat i sitt liv). Sen begravde vi den och atergick till att trampa pa gras.

Pa mandagskvallen var alla backpackers bjudna till Jack och Jennie (paret som skoter om oss) pa Australia day-dinner. Forst var vi tvugna att ata nagot helt vidrigt. Tydligen traditionell australiensisk mat. Namligen kottpaj med potatismos pa med artsoppa pa med ketchup pa. Jag at en tugga for syns skull och kastade alltihopa i en papperskorg nar ingen sag. Sen fick vi grillat som var gott och sen fick vi pavlova till efterratt. Det var en trevlig tillstallning. Alla snubbar hade bestamt sig for att kla ut sig till tjejer (originellt) och sag ut som prostituerade hela hogen. Det roliga var inte att de klatt ut sig, det roliga var att se hur de verkligen alskade att bli sminkade och bli fixade i haret och fa klanningar pa sig stoppa mangos i lanade bh:ar och ja... jag tror de levde drommen for en kvall.

I morse nar jag steg upp for att ga till jobbet lag det tre snubbar i klanningar och sov pa var soffa. Hur de hamnat har, det kan man undra. Det ar 45 minuters promenad fran dar festen holls.

lördag 23 januari 2010

Yes! Det ar cyklon pa vag in over Mareeba och bananfalten. Vi ar alla lite uppspelta (dock inte storbonden som ager bananerna. Han var har och verkade lite brydd. Bananloven kommer flyga). Cyklon, det har man ju inte upplevt innan liksom.

fredag 22 januari 2010

Gegg

Idag har det osregnat hela dagen. Och da snackar vi riktigt javla regn. Och bananerna, de tog slut for veckan redan kl atta pa morgonen i onsdes. Sa jag har varit ute och skurit bananlov sen dess. Det vill sag klampat runt i lera och blivit helt dygnsur och geggig. Alla har varit helt tackta av lera de senaste dagarna. Men det ar liksom harligt pa nagot vis. Att arbeta och bli skitig och bli skjutsad pa flak mellan de olika plantagen och kanna att man verkligen ar vard de dar pengarna man tjanar.

Och idag blev vi skjutsade in till stan efter jobbet for att kopa vin (vi blir det varje fredag) och gud vad alla glor nar det hoppar ur tolv fran topp till ta skitiga personer fran bakluckan pa en pic up och gar in och koper varsin bag in box och sedan klammer in sig i bagaget igen. De rynkar pa nasan och jag vet att de tanker "loosers".

Jag har investerat i ett par gummistovlar for mina fotter borjar bli riktigt daliga av allt vatten. Skinnet ar helt tunt och sprucket. Som pa en gammal gumma. Och sa kliar det under dem nagot fruktansvart. Jag vaknar pa natterna bara for att jag maste klia. Jag berattade det for Frank som kor oss till och fran jobbet och han menade att sa kunde jag bara inte ha det, sa han tog med mig in i en affar som har allt och dar hittade jag stovlar. Folk har infekterade fotter har i huset och det vill man inte ha. Det ser mycket plagsamt ut.

Nu ar det fredag och helg och party och det kanns bra. Det ar ratt kul med helg anda. Jag var bara sjuk och tjurig och deppig innan nar jag skrev nagot annat. Vi ar lediga mandag ocksa den har veckan, vilket jag daremot inte gillar. Forlorar for mycket pa det. Anledningen till ledigheten ar att det ar Australiens nationaldag pa tisdag och det ar en ledig dag, men alla pa jobbet bestamde att det var battre om vi ar lediga mandag istallet och far langhelg.

tisdag 19 januari 2010

Enough is enough

Idag pa jobbet blev jag arg och fick nog. Man kan saga att jag forvanade mig sjalv lite grann. Jag ar ju inte den som brukar hoja rosten.

Arbetsdagen borjade som vanligt med att Hitler skallde utan anledning och sa till mig att "sta dar istallet, gor sa har, nej sa har, nej sa har". Och sa favoriten "ni maste gora det langsamt for annars skadas bananerna, men se till att gora det fort". Sa kom det ovantat en kontrollant fran det multinationella foretaget som hyr farmen (fattar inte riktigt hur det dar funkar, men skitsamma). Han tyckte att vi skulle sta sa har och sa har nej inte sa utan sa har. Till slut hade de styrt upp mig pa en javla trapall sa att jag fick sta och jobba i 90 graders vinkel och holl pa att bryta av ryggen. Och det var ett stalle dar jag i forra veckan hoppade upp bara for att racka nagra bananer som jag inte kunde fa tag pa annars och det sag Hitler och kom till mig och sa att jag absolut inte kunde sta dar for att da riskerade jag att sprattas upp (jo sprattas upp, huga) av han som skar bort bananerns fran bananstocken. Sa jag idag ba "jaha, sa nu ska jag alltsa sta har? Du sa ju att jag inte skulle gora det?" Och han ba "Ja, jag vet, men nu ska du det". "Jaha, sa jag ska sta har och kanske bli uppsprattad?" fragade jag. "Ja" sa Hitler "men du far inte passera den har gransen" (pekade pa en stolpe). Och om jag inte passerade den gransen kunde jag inte na en enda bananjavel. Hitler holl med om att det var ett problem men det var inte nagot han kunde gora at det. Jag skulle bara se till att jobba snabbt utan att ha nagra bananer att jobba med. Efter typ 15 minuter i den obekvama jobbstallningen hade jag sa extremt ont i ryggen och var skitforbannad och da kom kontrollanten och skulle visa ett annat satt att skara bananerna pa. Ett mycket battre satt sa klart. Da fick jag nog och ba "jag kan INTE sta sa har och arbeta. Jag tanker inte riskera min egen kropp for de har bananerna". Kontrollanten holl med och placerade om mig for 28 gangen den har dagen. Bra. Tankte jag. Gissa vem som kom och flasade mig i nacken da? Hitler sa klart. Han borjade skrika och skalla som vanligt och det var da jag liksom overraskade mig sjalv. Jag kande att jag skiter i det har nu. Det kan komma nagon annan dum javel och skara de har bananerna. Det ar inte vart pengarna. Sa jag sa till Hitler att "jag har inget emot att jobba hart, jag bryr mig inte om att jag har blamarken och sar over hela kroppen, att jag ar smutsig fran topp till ta eller att jag maste vara blot hela dagarna. MEN jag tanker INTE ga till jobbet varenda dag och bli behandlas som skit. Jag gar harifran NU om det ska vara pa det har viset". Jag trodde att han skulle sparka mig all varldens vag. Men nej, se det gjorde han inte. Han sa "forlat, jag ska inte skrika mer, du gor ett bra jobb och jag vill att du stannar. Jag ska forsoka att skarpa mig". Sen hamtade han tre stora karlar som kunde bara ivag den dar tragrejen han ville att jag skulle sta pa och sa sagade de av den till halften sa att jag kunde sta bredvid och anda na bananerna. Och sen pratade han med mild stamma resten av dagen och sa "skulle du vilja bla bla bla tack" istallet for att skrika och peka med hela handen. Helena - gubbjavel 1-0.

måndag 18 januari 2010

Jag har raknat lite

Jo, lat saga att jag stannar har i 65 dagar och gar och lagger mig kl 8 varje kvall istallet for kl 10 som jag gick och la mig forra veckan, da blir det sammanlagt 130 timmar mindre i vaket tillstand pa denna bananfarm. Det ar 5,41 dygn och 16.25 arbetsdagar (om man raknar med 8 h per dag). Jag maste ga och lagga mig skittidigt med andra ord. Da blir det sa mkt kortare tid till semestern. Herregud vad jag ser fram emot semester.

Ar dock lite hoppfull for det ryktas om att bananerna borjar ta slut. Det vore bra, for da far man vara pa faltet och spruta gift och sant. Totalt cancerframkallande, men anda! Man far dock passa sig sa att de inte borjar dra in jobben. Da riskerar man att fa kastrera grisar istallet. Och jag vet inte jag, jag har aldrig gillat grisar. De bits val?

lördag 16 januari 2010

Min helg. Eller: Nar man dricker ihop med britter

Fredagen:

Det skulle bli lugnt. Folken i de andra backpackerhusen var hemma hos sig, sa vi har tankte att vi dricker ett par koppar (finns inga glas) vin under lugna former. Det var Elliott, Gary, Mike och jag. Och sa Casey fran ett annat hus. Casey ar fran Kanada, resten fran England. Vi hade alla varsin bag in box med det ackliga fiskvinet. Efter kanske tva koppar ville nagon spela drickaspel. Vilket, som vanligt, ledde till att alla drack mer an vad som var tankt fran borjan. Casey somnade i sin stol sa nagon baddade at honom pa soffan. Tydligen hander det honom varge helg. Elliott forsokte fa honom att krakas i en gryta istallet for i soffan. Det misslyckades. Casey ville krakas pa soffan. Naste man som somnade var Mike. Da kande Gary for att vara kreativ och gick och hamtade raklodder och olika kryddor och matvaraor fran koket. Han sprayade raklodder i hela ansiktet pa Mike och hallde sen pa chillikrydda, kurry, ris, makaroner etc. Nar han borjade vakna till liv igen gomde vi andra oss pa olika stallen i huset. Mike hittade oss och undrade varfor han hade chili i ogonen. Nar han fick veta att allt var Garys ide' gick han och hamtade en flaska med senap och sprutade ner hela honom. Da hallde Gary lask over Mike. Sen gick de och duschade (en och en) och alla blev vanner igen. Nar det trottnades pa att bara sitta och vara vanner kom Mike pa att det skulle vara kul om vi kunde raka av ogonbrynen pa Casey som var medvetslos. Han gick och hamtade en rakapparat. Elliott tyckte inte det skulle vara kul och holl ett langt foredrag om hur hemskt det ar att vakna upp utan ogonbryn. Han hade namligen sjalv varit med om det en gang nar han var 17. "Det tar tva manader for dem att vaxa ut och det var de tva varsta manaderna i mitt liv". Sa han sprang och drog ur sladden till rakapparaten och Gary satte i den igen. Och sa holl de pa ett tag. Da fragade Gary mig vad jag tyckte. Jag forsokte vara alla till lags och kom med forslaget att de kanske kunde mala nagot pa honom istallet. Det ar ju anda lite mildare liksom. Da sa Mike att jag bara sa det for att halla med Elliott. Och da kom kvallens mest pinsamma. Mike och Gary borjade vrala om att jag och Elliott skulle hangla med varandra. "Om ni gor det, da rakar vi inte bort dem". Jag skruvade pa mig och tankte att om jag ar tillrackligt tyst nu da kommer de slappa det dar. "Hangla hangla hangla" skrek de. Det blev otroligt jobbigt. Elliott bad dem sluta och nagon av dem sa nagot i stil med "sag istallet vad du sa i eftermiddags. Da lat det inte sa precis". Da kunde jag inte sta ut langre utan gick och gomde mig pa dass. Om mina vanner hade gjort sa, da hade jag sagt upp bekantskapen omedelbart (bara sa ni vet). Efter alldeles for lang tid gav de upp och vi fortsatte dricka vin.

Lordagen:

Pa lordagen hade vi grillparty tillsammans med alla andra fruktjobbare. Det var kanske 35 pers har. Alla hade varsin bag in box. Alla utom Katarina (tyska) som skulle agera fyllechaffis at alla i de andra husen som behovde aka hem. Forst ut att somna var irlandaren John. Kl var 19:00 och han lag medvetlos pa var soffa. Tre pers bar ut honom i Katarinas van och hon korde hem honom. Kl 19:30 var det fransyskan Crystals tur. Hennes kille fick bara ut henne till vanen och Katarina korde. Vid 21-tiden somnade Engelsmannen Tim ute pa grasmattan (efter att ha spytt i handfatet pa toan). Katarina korde hem honom. Sen somnade Casey pa ungefar samma plats som Tim tidigare legat och sovit. Katarina korde hem honom. Sist ut var Irlandaren Paddy. Han somnade pa var soffa och dar fick han ligga kvar. Han har ingenstans att bo namligen for han har blivit utslangd av paret som har hand om dessa backpackerhus. Tydligen sabbade han julafton som de ordnat at allihopa genom att dyka upp full och hog och skrika och ha sig och sen somna pa golvet.

Och jag da? Nej jag gillar inte att somna pa grasmattor sa jag lat bli att dricka mig medvetslos. Men jag hade kul anda.

fredag 15 januari 2010

Basta dagen pa jobbet

Gissa vad jag har gjort idag da? Jo, jag har kort traktor! Eller hur att det ar en typisk sadan sak man tankte att jag aldrig skulle gora i livet?

Idag fick jag vara pa faltet tillsammans med de som planterar nya banantrad. En person kor traktor med ett slap med bananplantor pa jamte de som planterar. Sen byter man av efter nagra rader. Att vara ute pa faltet (som man sager i bananbranchen), det ar super. Mycket, mycket roligare jobb. Och att kora traktor, vilket glidarjobb. Man bara sitter ner.

Om jag fick jobba ute skulle jag allvarligt kunna stanna tre manader istallet for tva och sen leva rikt sista tiden i Australien. Forutom att plantera far man skara bananlov fran traden (har testat det och det ar ett bra jobb!) och spraya gift. Och har man alltsa riktig tur har far man kora traktorn. Har behover man tydligen inte korkort for det.

torsdag 14 januari 2010

I morse hande det!

Jag kande mig battre i morse, sa det var bara att pallra sig ivag till jobbet. En halv arbetsdag kvar och sen ar det helg. Det ar ju traktigt i sig, men samtidigt skont att fa vila upp min utarbetade kropp.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Varje morgon nar jag ska ta pa mig mina ackliga illaluktande jumpaskor som fortfarande ar dyngsura sen dagen innan skakar jag dem och bankar dem i golvet for att forsakra mig om att det inte ar nagot labbigt i dem. I morse skramlade det runt dar inne. Jag fick kalla karar genom hela kroppen. Det var en padda. En skitstor, acklig. Jag skrek och slangde ivag jumpaskon och paddan flog all varldens vag. Jag klarar inte det har. Jag HATAR paddor.

Den har veckan har de dodat tva av de dar skitfarliga attackerande ormarna precis dar jag arbetar. Och jag har med kniv dodat hundratals med spindlar, kackarlackor, grashoppor etc i bananbadet. Det har varit mycket sadant helt enkelt. Men inget av det var varre an paddan i skon.

onsdag 13 januari 2010

Testar att mobilblogga lite kort. Ville bara säga det att (ursäkta franskan) FAN SATAN JÄVLAR: jag är sjuk igen. MAGJÄVLARSJUKA. Jobbade i alla fall idag och det var den längsta dagen i mitt liv. Är det inte bättre i morgon tänker jag stanna hemma och banangubbarna kan ta sig i röven. Detta var inget fint inlägg, det håller jag med om, men det är inte magsjuka heller.

tisdag 12 januari 2010

En gammal arbetsskada och tre nya

Har sa javla ont i handleden. Nar jag bojer den upp och ner knakar det i hela armen. Vad gor man at det da?

Och sa har jag fatt ont i pekfingret. Liksom i kottet under fingeravtrycket, om ni fattar. Ingen aning om vad som hant. Men det kanns som om jag har elektrisk strom i det. Skitkonstig kansla. Bli inte battre med plaster heller.

Och i formiddes, da satte tjejen som jobbar jamte mig en kniv i handen pa mig. Samma tjej som skvatte fratande vatska harromdagen. Inte med meningen, bara det att hon ar sa himla klumpig. Hon rakar kasta bananer pa folk hela tiden. Och sager "I'm so sorry, I'm so sorry" ideligen. Och jag tycker synd om henne sa jag sager alltid bara "det ar ok". Det blev inte sa djupt med kniven, men ont gjorde det.

Och pa eftermiddagen fick jag en bananstock i huvudet. Det var en snubbe som missade skrapbandet och traffade mig istallet. Ni vet stocken som bananerna vaxer pa. Den ar ganska tung och nu har jag ett blamarke och ett rivmarke pa ena sidan av ansiktet.

Javla jobb!

lördag 9 januari 2010

Sjukt och jobbigt

Usch vad jag ar forkyld. Fan och satan! Ar helt hangig och de dar pillren jag kopte innehaller bara orter. Laste inte innehallet nar jag var i affaren. Orter har val aldrig gjort nagon frisk heller? Jag vill ha tabletter som vid overstigen dos ger allvarliga leverskador.

I ovrigt ar det helt dodstrakigt att vara ledig tva dagar i rad pa detta stallet. Just nu behover jag verkligen vila, men efter denna helgen maste jag se till att fa jobb. Annars kommer jag avlida. Jag vill inte ga omkring har och dralla. Ga omkring och dralla, det gor man pa semestern, men detta ar verkligen ingen semester. Semestern kommer om tva manader.

Det finns absolut inget att gora alls! Och sa regnar det hela tiden.

Och sa ar det tva personer i detta kollektiv som hatar mig. Av nagon anledning. Inte precis som att jag flyttade in har och borjade med att vara skitjobbig. De bara ogillade mig forsta gangen de sag mig. Kollade skitkonsigt nar jag gick fram och tog i hand och presenterade mig och efter det har de inte sagt ett knyst. Som i morse. Forst kom tjejen (skottska) ut fran sitt rum och jag sa god morgon. Som man brukar pa morgonen. Da glodde hon pa mig och sa inget tillbaka. Sen kom killen (britt) ut fran sitt rum. Jag sa god morgon till honom ocksa, han kollade inte ens. Herregud. Jag orkar inte ens ta at mig eftersom jag verkligen inte gjort nagonting. Jag har till och med forsokt smaprata med dem och vara snall och trevlig fast de inte anstrangt sig alls. Om det inte var for att vi maste bo ihop hade jag inte brytt mig, men nu maste vi ju det och da blir det bara jobbigt.

Dar hade ni dagens gnall.

fredag 8 januari 2010

Min dag

Vid frukostrasten upptackte jag att nagon varit i min vaska och stulit min macka och min troja. Jag fann det lite konstigt att planboken och klockan lag kvar. Maste vara nagon valdigt hungrig och frusen som gjorde det dar, tankte jag och kande att jag kunde bjuda pa det, aven om jag sjalv ocksa var skithungrig. Jag berattade for en av tjejerna som jobbat langre an jag. Hon forklarade att det ar den stora hemska hunden som ranner omkring pa garden som gar runt i vaskorna och stjal mat. Senare hittade jag trojan. Den lag skitig och acklig pa marken. Fick en macka av en vanlig sjal.

Sista timmen idag stadade vi. Man gor det pa fredagar. Jag och en annan tjej skulle tvatta bandet med en slags kemikalie. "Far ni detta pa huden sa branns den sonder och ni far arr for livet" sa kvinnan som skulle visa oss hur det gar till. De enda skyddsklader som fanns var langa handskar och forklade. Undefar det forsta som hande var att den andra tjejen doppade sin svamp i denna kemikalie och liksom skvatte upp pa mig sa hala min arm tacktes. Stort antiklimax dock. INGET HANDE. Jag som tankte att nar jag en gang far barn och de inte vill stada sina rum, da ska jag saga till dem att "nar er mamma var ung var hon sa fattig att hon fick aka till Australien och jobba med bananer. Det yrket var sa farligt att hon fick sta ut med sant har (drar upp trojan och visar mitt hemska arr) Och ni kan inte ens stada era egna rum". Tror jag var for snabb med att skolja med vatten.


Men det mest spannande som hande var att vi hittade en stor fet pythonorm. Den lag och sov pa en hylla i ett skjul. En av gubbarna visade den for oss efter arbetsdagens slut. Sadana kan man tydligen hitta bland bananerna da och da. Men de ar inte farliga. Det finns dock en annan orm som man ocksa kan hitta, som ar svinfarlig. Som attackerar manniskor medvetet och utraknande. Det var vad de sa i alla fall. Har hort om den ormen innan. Ska akta mig for den, tankte jag. Spindlar stora och feta hittar man hela tiden.

Annars har jag blivit sjuk. Jag visste det. Ont i halsen och snorig och ont i lederna och hangig. Men det ar bara att bita ihop. En riktig farmarbetare arbetar under alla omstandigheter.

torsdag 7 januari 2010

Jobbskit

Ahhh vad det ar tradigt att vara arbetare. Jag tyar inte! Ni vet mannagrynsgrot, sa ser mina hander och fotter ut nar jag slutar arbeta for dagen. Fattar ni hur jobbigt det ar att vara blot fran topp till ta en hel arbetsdag? Och sa har jag fatt bett av oidentiferbar art over hela kroppen. Formodligen spindlar. Alla har spindelbett. Och sa har jag ont i handlederna. Och i ogonen. For jag ar nog lite allergisk mot bananer.

Har fatt tre andra jobberbjudanden sen jag borjade har. Jobb som jag sokte nar jag var i jobbsokningsperioden efter nyar. Som vore betydligt enklare att utfora. Men det skulle vara lite val mesigt va, att bara aka harifran och borja stada hotellrum istallet? Har tackat nej till alla som ringt. Jag ska gora det har nu. Bananer for life!

Det ar ju egentligen bara jag som ar gnallig. Hur manga miljoner manniskor jobbar inte med tradiga och tunga och monotona arbeten hela livet? For mig ar det bara tva manader.

I morgon jobbar vi bara halvdag. Ar tydligen sa alla fredagar. Pa helgkvallarna (har jag fatt veta) dricker vi i bananfolket vin tillsammans med annanasfolket och mangofolket.

"There is nothing else to do than get pissed" sa en av britterna nar jag fragade vad man gor pa helgerna har.

Det finns ett vin som ar legendariskt bland backpackers. Det heter Goon och ar det billigaste man kan fa tag pa. Det smakar skit natusrligtvis. Pa baksidan av bag in boxen star det att man ska vara uppmarksam pa att detta vin innehaller rester av agg och fisk. Jag kanner ju rent subjektivt att det smakar illa nar jag dricker det. Men egentligen gillar jag det. For det smakar som det jag brukar dricka hemma. Akesson pa tetra. Typ.

onsdag 6 januari 2010

Jag har tankt lite

Man kan ju se denna nya situation med bananer och det som valdigt negativt. Liksom jobbet suger det finns INGET att gora nar man inte jobbar mer an tv och dator. Har ont precis overrallt efter forsta dagen. Plus att mina hander och fotter ar helt vita och rynkiga av allt vatten jag jobbat i. Men det ar bara att gilla laget. Jag ska gora detta nu. Jag ska inte ger upp! Da ar det lika bra att forsoka vara positiv. Och att forsoka fa jobb aven pa helgerna. Ar man en bra arbetare kan man namligen fa plocka succini (eller hur det nu stavas. Ni vet de dar grona som till utseendet paminner om gurka) da. Och pa helgen tjanar man mer.

Men jag menar det possitiva ar foljande:

Jag kommer bli fysiskt stark. Det ar TUNGT att jobba med bananer. Det ar ju inte som att jag nar de har manaderna ar over kommer kanna att jag angrar mina nyvunna muskler.

Det ar skitlatt att banta och uppfylla nyarsloften. Eftersom man bara handlar en gang i veckan och det ar en omojlighet att ta sig nagonstans och kopa skit nar blodsockret ar lagt och man ba maste ha godis.

Jag kommer kanske att bli en mindre morgontrott manniska? Maste stiga upp kl 04:30 varenda vardag.

Jag kommer bli mindre radd for grodor, spindlar och skalbaggar. Baljan med bananer ar full av dessa djur. Djur som om de skulle hittades pa ica hemma skulle bli upphov tilllopsedlar, de bara viftar man bort har.

Jag har mycket tid till att skriva pa viktiga saker. Som exempelvis ett personligt brev. Sant man kommer behova senare. Onskar bara jag hade en egen laptop har med svenskt tangentbord. Men att skriva for hand funkar! Ska ju inte anvanda det dar just nu anda.

Sa fort jag bara lart mig exakt hur jag ska arbeta har jag massa tid att tanka pa annat. Jag alskar ju att tanka pa saker och ting. Typ fundera ut saker. Kan inte just nu bara, for man maste arbeta sa himla snabbt, annars far man kicken direkt pa platsen, sa just nu maste jag koncentrera mig pa arbetet. Sen kan jag tanka pa mitt eget liv och vad jag vill och det var ju det som lite var meningen med att resa.

Framfor allt. Nar jag ar klar har kan jag vid varje jobbig uppgift jag kommer stallas infor att tanka att jag en gang overlevde tva manader pa en bananfarm. "Foda barn. Ingen big deal. Alls. Inte jamfort med bananarbete".

Ja det var det. Mycket positivt.

Om jag nu inte far sparken. Det racker med att man behover ga pa dass mitt i ett arbetspass namligen.

Annars ar mitt mal att overleva har till och med den 7 mars. Om jag inte tjanar mer an jag beraknar. Har en viss summa jag vill komma upp i innan jag drar. ALLT handlar om pengar med den har typen av arbete.

Ps: lutar jag mig lite at hoger har dar jag sitter vid datorn ser jag tre feta grodor. Mkt bra ovning. Mkt bra. HATAR grodor.
Jobba med bananer alltsa, vilket javla skitjobb. Tungt, smutsigt och hogljutt. Jobbade attaoenhalv timme och jag trottnade efter en kvart. Men det blir ju sa nar man satter oss lata 80-talister som bara "typ vill jobba me media eller nat" pa att kroppsarbeta.

Man star vid ett rullande band med navarna i vatten och skar bananer i klasar. I OVER ATTA TIMMAR! Och formannen pa det har stallet ar som rakt uppstigen ur helvetet. Typ Hitler, Stalin eller annan valfri diktator.

Doden. Absolut doden.

tisdag 5 januari 2010

Hej jag heter Helena och jag jobbar med bananer

Har anlant pa bananfarmen. Cheferna verkar trevliga faktiskt. Har inte traffat alla, men det verkar vara trevlig stamning i alla fall. Jag forvantade mig nagot annat. Typ en skitig gammal bonde som skriker pa en och som man bara far tilltala om han tilltalar en forst. Nu har jag ju inte borjat jobba an, sa man vet ju aldrig. Det ar ett forsta intryck bara. Fast att bo sa har i tva manader. Det blir tufft.

Bor i ett stort hus tillsammans med en massa backpackers. En Tjeck, tva fransyskor och fyra engelsman, och en tjej till som jag inte minns vart hon kom ifran. Alla trevliga. Annars brukar fransman vara dumma i huvet och engelsman skitjobbiga.

Man far anvanda dator nar man vill. Det ar faktiskt viktigt.

Ska jobba fem dagar i veckan. Atta timmar. Borjar redan kl 05:30. Gode Gud i himelen gor sa att jag star ut med det har! TVA MANADER. Med bananer. Jag som hatar lukten av bananer.

Jag minns nar jag var liten och kollade pa jordgubsfalten hemikring och sag alla polacker som arbetade dar. Da tankte jag alltid "stackars dem som ar sa fattiga att de maste aka till ett annat land och plocka bar for att overleva. Och bo sadar trangt, tillsammans med en massa andra i ett hus. FY VAD HEMSKT!" Nu ar jag en av dem. Typ.

Horde just att Engelsmannen spelade Cure ute pa verandan. Jag alskar Cure. Det ar ett positivt tecken i alla fall.

måndag 4 januari 2010

24 punkter

Innan jag akte till Australien gjorde jag en lista pa saker jag ville gora och uppleva har. Det blev 24 stycken (ett par har tillkommit pa vagen). Nu har jag kunnat pricka av exakt halften och det passar ju bra. For nu har jag halva tiden kvar till planerad hemfard.

De punkter jag redan har gjort ar:

Aka till Sydney
Gora utflykt i Blue Mountains
Aka till Brisbane
Aka till Darwin
Se vilda krokodiler
Aka till Alice Springs
Se Uluru
Campa i bushen
Aka till Cairns
Dyka och snorkla vid barriarrevet
Uppleva countrytown (och som jag upplevde det sen)
Se vilda kangurus

Jag skriver inte vilka resten av de har punkterna ar. Skriver det efterat. Bast sa, annars hander det aldrig.

Nu kanns det bra igen

Nar jag precis slutat i Cunnamulla kande jag det att jag aker hellre hem an plockar javla bananer. Nu kanner jag att jag hellre plockar javla bananer an aker hem. Januari, februari, mars ar ju de varsta manaderna i Sverige. Sa ja, nu ska jag jobba med just bananer. Inte plocka dock, det maste man tydligen vara jattestor karl for att klara av. Jag ska daremot plocka ner dem i lador. Det ar nog ok. Behover inte vara mitt i solen och behover inte halla pa att klattra pa stegar och bara tunga saker. Dessutom ar det betalt per timme. Ungefar samma lon som innan, fast jag maste betala mer i hyra. Tanker kompensera det med att INTE dricka och INTE roka. PLUS banta och bli smal. Sa att nar jag kommer hem sen till varen da ska jag vara fit for bikini direkt. Brun och smal brun och smal.

Hoppas nu att jag fixar det har. Tydligen ar det mitt i inget och det finns inte ens ett supermarket. Man far aka och handla det man behover en gang veckan. MEN det ar inte en 13-timmarsbusstur rakt ut i odemarken. Det ar bara en timme fran Cairns. Det kanns bra. Man kanske nastan kan kanna lukten fran havet darifran. Hoppas pa att kunna jobba i alla fall tva manader. Da behover jag inte jobba mer sen. Och hoppas hoppas att jag inte blir sjuk. Jag ar alltid sa radd over att inte kunna jobba pga sjukdom. Kopte piller som tar bort alla symptom pa influensa och forkylning, ifall ifall. Sant kan man kop har namligen. I vanlig mataffar.

Och till mamma: det finns enligt uppgift en dator sa jag kan kanske maila. Men du behover inte direkt vara orolig. Jag ska alltsa packa bananer. Det kan inte bli mer ofarligt an sa.

Jag hade lite panik har under julhelgen for det fanns inga jobb att soka och allt var dott och tradigt och nar jag ringde det dar stallet jag hade kontakt med innan jul sa sa de att de skulle ringa upp nar de behovde nan. Men jag ville ju jobba NU och inte sen. Och jag ar trott pa Cairns. Har inte haft nagot att gora senaste tiden och det kandes som om jag legat och drallt i poolen en gang for mycket.

lördag 2 januari 2010

Det kliar

Jag har myggbett over precis hela kroppen. Och det kliar nat FRUKTANSVART. Jag har kliat sa mycket att det bloder overallt. Sprang just in pa ett apotek och ba "hej kan ni hjalpa mig mot detta eviga kliande eller?". Tanten rekomenderade tabletter med antihistamin. Jag kopte och nu hoppas jag fan att det hjalper. Det ar inga vanliga myggor vi pratar om har. Det ar monstermyggor. De ar sma, men deras kli ar horribelt.

Blir val bade malaria och denguefeber nu kan jag tanka mig.

Tva bilder fran nyar!

Borjan av kvallen
Mot slutet av kvallen

fredag 1 januari 2010

Nyar blev bra!

Men det regnade sa fruktansvart mycket. Gick barfota till bussen nar jag kande mig klar med firandet och jag hade vatten upp till vaden. Nar jag kom "hem" var hostelet oversvammat. Men det ar val sa det som menas med regnperiod antar jag.