I Love Melbourne!

Ok. Nu har jag varit har i sex dagar och inte haft tid att skriva. Sa jag tankte att jag skriver en kortis om varje dag (aven om jag hatar den typen av bloggande "idag har jag gjort det och sen det").

Dag 1 Onsdag:

Anlande pa eftermiddagen och motte Kari pa tagstationen (flygresan gick bra men var anda mkt obehaglig). Vi kakade sushi pa varldens minsta lilla sushibar som hade minibord och ministolar men som var valdigt mysig. Sen gick vi till hostelet, gjorde oss i ordning och traffade Tom som vi skulle flytta in hos senare i veckan samt hans vanner och nagra andra coutchsurfers som av en handelse rakade vara gamla klasskamrater till Kari. Vi drack vin och lyssnade pa indie i Toms hus. Sen gick vi pa klubb. Ett bra stalle med bra musik. Och sen gick vi pa ytterligare en klubb. Inte lika bra som den forsta men ok.

Dag 2 Torsdag:

Jag och Kari vaknade ratt sent och gick ut pa stan och gjorde lite shopping. Jag fonsershoppade mest. Sen gick vi hem och gjorde oss i ordning och gick till en bar som liksom var supercool. Vi hittade en trappuppgang och gick uppat uppat uppat kanske 15 trappor. Sen ut pa en brandtrappa och gick uppat uppat uppat utanpa huset. Och dar uppe pa taket fanns en indieklubb mitt bland alla skyskrapor. Snyggt folk. Lite som DeLuxe faktiskt, fast mindre posh. Vi drack rodvin.

Dag 3 Fredag:

Vi traffade Estelle som jag jobbade ihop med i Mareeba. Hon rakade vara i Melbourne samtidigt som jag sa det passade bra. Vi drack bubbel-te och akte till Victoria market. Dar kopte jag en supercool rod skinnjacka. For alltsa jag behovde verkligen en jacka. Det ar lite kyligt har. Sarskilt pa kvallarna. Nu hade kanske en praktisk vindjacka passat battre, men man kan inte halla pa att vara sa praktisk hela tiden. Sen gick jag och Kari till hostelet och gjorde oss i ordning och traffade en van till Kari, en supergullig (typ sa gullig att man far moderskanslor for henne) korreanska. Vi drack passion pops tillsammans med henne och drog ut. Vi traffade Tom och alla hans vanner igen och gick till samma klubb som pa onsdagen. Ganska kul. Sen trottnade jag och Kari pa Tom och hans vanner och drog. Forst traffade vi tva italienska gatumusikanter som sjong latar om oss. De var ganska roliga. Sen traffade vi tre snubbar som sag ut som vampyrer allihop. En sag sarsklit mycket ut som Jasper i Twilight. De var valdigt heta. Och mkt mkt unga. 19. En av dem fragade mig hur gammal jag var. "Gissa" svarade jag. Och da intraffade veckans basta handelse. Han sa "du ser ut som 19 och hon (pekade pa Kari) ser ut som 21". Och det lat inte ens som om han skamtade. Och jag ar ju liksom 25 och Kari ar 19. Vi kom tillbaka till hostelet vid 5 pa morgonen.

Dag 4 Lordag:

Vi var tvugna att stiga upp kl 8 (var mkt trott) for att kecka ut. Vi laste in vart bagage och tog taget till St Kilda (ball stadsdel). Gick i second hand affarer. Sen akte vi tillbaka till centrum och gick till konstgalleriet. Dar gick vi utstallning som jag tyckte mycket om. Ron Mueck. Skulpturer av manniskor i vulgara storlekar. Efter det motte vi Karis klasskamrater och kakade Japanskt. Sen hamtade vi vart bagage och flyttade in hos Tom. Pa kvallen gick vi till en klubb som var ett gammalt mentalsjukhus dar sangar och rullstolar och divarse redskap fortfarande var kvar och utgjorde en del i inredningen. Man drack shots ur sprutor. HAHA. Festligt och bisarrt pa samma gang. Det var ett coolt stalle i alla fall och vi kom in fore alla andra och behovde betala $0 bara for att vi kande ratt folk plus att DJ:n som spelade bor i samma hus som vi. OBS! Kandes bra. Tyvarr var vi ganska trotta och jag orkade inte riktigt ha roligt. Och sa var musiken helt psykotisk (passade ju bra). Vi drog vid 2-tiden och det var da helvetet borjade. Det var omojligt att fa tag pa taxi. Varenda en var upptagen. Vi fick vanta vid vagkanten i tva timmar innan vi antligen kunde aka hem.

Dag 5 sondag:

Vaknade vid 13. Akte till ett cafe dar Tom tydligen jobbar ibland. Sen handlade vi pa second hand. Kopte en scarf. Sen handlade vi kak och akte hem och lagade till tomatsoppa. Och sa gick vi och la oss tidigt men varken jag eller Kari kunde sova for vi var tvugna att dela en 80-sang.

Dag 6 mandag (idag):

Gjorde oss i ordning, kakade frulle och drog till stan. Forsoker leta ny couchsurfer for vi kanner att Tom tagit in lite for manga backpackers i sitt hus sa det ar svart sova ordentligt och sa borjar vi trottna bade pa honom och hans vanner. Sa vi letar i detta nu. Ingen superbradska, men hade varit skont att flytta ut och flytta in nagonstans lite narmre centrum. Har eventuellt en pa G. Annars har vi kakat sushi och shoppat.

Alskar verkligen Melbourne. Stan har allt det som varken Sydney eller Brisbane har. Om jag aker till Australien igen ska jag aka bara hit.

En natt kvar i Cairns

I morgon flyger jag till Melbourne och jag ser sa himla mycket fram emot det (Melbourne, inte flygresan). Jag har i alla fall fatt for mig att Melbourne ar supercoolt och det mesta i mitt liv gar ut pa jakten pa det som ar coolt.

Jag och Kari ska testa couchsurfing. Jattebra satt att spara pengar. Det finns en sida pa natet dar man lagger ut sin soffa som ledig att sova pa och i utbyte far man sova gratis pa andra manniskors soffor. Om ni fattar. Skitbra ide och det finns over hela varlden. Alla haller pa med detta och jag har velat testa men inte ensam och nu nar vi ar tva passar det perfa. Vi har tre natter pa hostel innan vi flyttar in hos nagon schysst person.

Ridturen

Var pa den dar ridturen idag som jag skrivit om. Herregud vilken pers. "Ingen ridvana behovs" stod det klart och tydligt i broschyren. Och "perfekt familjetur da vara hastar ar lugna och snalla". Jag tankte mig att hastarna kommer vara sega och trotta (passar mig perfekt) och att vi kommer rida pa ett rakt och fint spar och att hastarna kommer ga snallt pa led. Men nej nej. Vi red ner for stup, upp for stup, over stockar och stenar, over en a, rakt igenom en sjo, i hogt gras dar varken jag eller hastjaveln sag ett skit. Plotsligt skenade hasten framfor min ivag och tjejen som satt pa flog av och hamnade i en pol med lera. "Om hasten borjar springa sa hall i er hart i sadeln" sa cowboyen som ledde gruppen.

Vi red genom lera rakt ner for branta sluttningar och cowboyen fortsatte sitt "hall i er nu annars flyger ni all varldens vag". Var tvungen att lagga mig bakat, trycka i med fotterna av alla krafter och halla krampaktigt i sadeln. Min hast behovde precis innan ett stup plotsligt kissa (det behovde jag ocksa men holl mig) och vi kom pa efterkalken. Nar hon var klar med vad hon holl pa med sa cowboyen till mig att "nu kommer hon vilja rusa ikapp de andra sa som sagt hall i dig". Och som hon rusade sen, rakt nerfor. Och som jag holl i mig.

Plotsligt stotte vi pa en gris. En vildgris som blivit tam. Den brukar tydligen dyka upp vid de har turerna och den foljde efter oss en lang bit. "Hastarna gillar inte den har grisen. Den retar upp dem sa kommer den nara, hall i er". Grisfan rannde runt min hasts ben hela tiden och vid ett tillfalle blev hon skitarg och sprang ivag. Men jag gjorde som jag blivit tillsagd. Jag holl i mig. Javligt hart. Och overlevde.

Min hast hette Cheeky vilket betyder typ trotsig och nar vi var halvvags sa cowboyen till mig att det finns en anledning till att hon heter sa. Och sa skrattade han. Sen la han till "det brukar vara hon som slanger av folk och inte Donkey (hasten framfor)". "Men oddsen for att tva flyger av pa samma dag kan inte vara hoga?" sa jag. "Jag har aldrig sagt att blixten inte slar ner tva ganger" svarade cowboyen och flinade annu mer. Jag vet inte hur manga ganger jag ville hoppa av och ga tillbaka. Men jag holl ut. Man maste ju gora sant man ar radd for och jag ar egentligen skitradd for hastar. Utom sadana som gar snallt pa led da alltsa.

Nar vi var framme och jag antligen hoppat av kom det nagon och ledde ivag hasten. "Sa du overlevde Cheeky" sa denne nagon och hohoho:ade.

Innan turen fick vi fylla i ett papper dar man bland annat skulle skriva hur mycket ridvana man har. Jag skrev BEGINNER och jag undrar vad i det det var de inte forstod.

Det var en skrackupplevelse.

Men samtidigt hade jag kul. Det var en bra skrackupplevelse.

Vart ar cyklonen?

Alla svenska nattidningar rapporterar om den oerhorda cyklon som ar pavag in over kusten i Queensland. Men har marks inget av nagon cyklon. Och da befinner jag mig anda typ precis dar den borde vara nu (den skulle komma under sondagen). Lite vindigt emellanat mojligen men that's it.

Min forsta dag i frihet

Borjade dagen med frukost pa cafe. Italiensk toast och latte. Vilken lyx! Sen gick jag till shoppingcentret och kopte ett par jeans, en klanning, smink, rott nagellack och solglasogon. Sen bokade jag en klipptid pa ett skitcoolt stalle som ar inrett i femtiotalsstil med bakdelen pa en bil som disk. Medan jag vantade pa klipptiden drack jag en underbar vattenmelonjordgubbssmoothie.

Pa klippstallet kallades frisorerna for staylister. "Vanta har sa kommer snart din stylist". Det var kul tyckte jag. Klippet blev bra. Sen gick jag till lagunen och chillade lite.

Och efter det gick jag till The Nightmarket for massage. Kinesisk sadan som alla pratat om att de ska gora nar de jobbat klart. Dar blev jag lurad pa pengar men antog mitt stranga jag och fick tillbaka dem igen.

Det skulle kosta 15$. Det tycker jag ar valdigt billigt for helkroppsmassage. Det borjade med fotbad och sa kom en kinesisk pojke och tryckte pa mina fotter och vader. Gjorde skitont. Sen fick jag lagga mig pa en brits och samme pojke borjade trycka pa olika punkter pa min rygg och det gjorde ont sa in i helvete. Kinesisk tortyr borde det kallas. I alla fall. Plotsligt sa pojken att min rygg och mina axlar var sa fruktansvart stela men att han lyckligtvis hade bot for det. Namligen nagra slags plaster. Han ville satta ett pa varje axel, tva i mitten av ryggen och tva nertill pa ryggen. Detta skulle kosta $5 per plaster. Snabb huvudrakning och jag kom fram till att det i sa fall skulle kosta $30. 45 tillsammans med massagen. Jag tankte att det skulle vara vart det om det kan hjalpa mot min onda rygg. Sa han satte pa dessa plaster som luktade tigerbalsam och nar jag skulle betala sa han "det blir $95". "Va?" sa jag. "Jag kom in for en massage for $15 och nu ska jag plotsligt betala 95?". Han forklarade att det var alla plaster han satt pa. Jag fattade inte men jag betalade och gick darifran. Jag tog fram mobilen och raknade ut att for det priset skulle han ha satt 16 plaster pa min rygg. Jag gick in pa en toa och raknade dem (det ar inte latt att rakna nagot som sitter pa ryggen) och dar satt sex stycken. SEX stycken. "Fan heller" tankte jag och gick tillbaka och ba "jag betalade $50 for mycket har alldeles nyligen" och drog upp historien om plastren. Snubben jag pratade med hamtade snubben som satt pa dem och han hade en forklaring till varfor det blivit sa extremt dyrt. Nagot med att det ar flera plaster i ett plaster. Jag ba "nej nej nej. Sa kan det inte ga till. Du kan inte satta saker pa min rygg utan att forst tala om hur mycket det kommer kosta. Det sitter sex stycken dar nu och de kan jag betala for men jag ska ha $50 dollar tillbaka". Och da fick jag det, av snubbe nummer ett som sag skrackslagen ut.

Helena - sluga kineser 1-0.

Men det kanns javligt bra i kroppen efter denna massage i alla fall.

I did it!

Yes. Overlevde 11 veckor pa bananfarm. Mycket bra jobbat Helena! Inget kommer nagonsin vara jobbigare an det

Sa. Mina tva sista dygn pa farmen. Lat oss prata om dem.

I onsdes var det Stephs fodelsedag samt St Patriks day (manga Irlandare som ville bli fulla pa den dagen. Det ar sa man firar tydligen) sa vi skulle ha lite fest. Jennie hade forbjudit besokare i de andra husen och alla som kom dit blev portade redan pa uppfarten. Men inte jag. For jag akte dit direkt efter jobbet och Frank korde anda fram till dorren och sa smet jag in och lyckades undkomma. Vi drack "vin" och hade trevlig och jag skulle inte dricka for mycket eftersom det var jobbdag dagen efter. Sa bestamdes det att vi skulle spela fingers (ett drickspel). Alla haller lite av sin drink i en skal och den som forlorar maste dricka upp alltihopa. Jag har spelat detta spel varenda helg sen jag kom till farmen. Och jag har aldrig forlorat. Nagonsin. Tvart om brukar jag aka ut redan i borjan (det galler att aka ut sa fort som mojligt). I onsdes hande det ofattbara. Jag loosade. Var tvungen att dricka nagon halvliter av en blandning av Guiness, ol och vin. Sen var det kort. Vid tiotiden ville jag ga hem. Det var planen redan fran borjan, att jag skulle promenera tillbaka till mitt hus. Jag gick pa dass och horde hur de diskuterade utanfor "vi kan inte lata henne ga hem sjalv. Det gar inte. Vi maste prata med henne. Hon far sova har, varesig hon vill eller inte". Ja, sa da gjorde jag det. Det fanns en ledig sang. Dagen efter var vi tvugna att stiga upp 04:30 och det var ganska tufft.

Torsdagen da. Vi hade fest for att det var min sista kvall. Baryl och Paul (underbart irlandsktyskt par som jag jobbar ihop med men som bor inne i Mareeba och inte tillsammans med ovriga backpackers) kom. Likasa Fieben och Claudia fran andra huset. Storbonden horde om vara planer och kopte stora mangder ol och vodka cruiser till oss. Jag bestamde att inte dricka for mycket eftersom jag skulle jobba dagen efter. Fransoir gjorde lasange till oss alla och allt var trevligt och liksom vuxet. Fram tills vi borjade spela drickspel. ALLA gick ihop mot mig och skulle fa mig att dricka sa mycket det bara gick. Baryl blandade vin i min cruiser (berattade hon idag) och vi spelade och jag drack och blev valdigt pahejjad. "Kom igen. Det ar din sista kvall". Sen minns jag inget mer och i morse vaknade jag en kvart innan jag skulle till jobbet (i gardagens klader). Jag drog pa mig arbetskladerna, tog pa ett par solbrillor och fyllde en flaska vatten och hoppade in i storbondens bil. Oj oj vad han skrattade. Och pa jobbet sa han till alla "ta det forsiktigt med Helena idag. Hon ar extremt bakfull". Och pa rasten lag jag och vilade pa nagra banansackar och da horde jag honom igen. "Vart ar Helena? Ni skulle sett henne nar jag hamtade upp henne i morse. Jag var radd att hon skulle krakas i bilen". Ja det var en fruktansvard dag. Som tur ar behovde jag bara spraya gift och vi har uppfunnit ett nytt satt att spraya som ar mycket mer chill. En kor traktorn och tva sitter ner och aker och sprayar samtidigt. Det var dock stekhett idag och jag kunde inte dricka vatten. Det liksom akte upp samma vag igen. Fruktansvart. Verkligen. Har aldrig varit med om dess like. Kunde heller inte ata pa hela dagen. Forst kl 18 nar jag anlant i Cairns kande jag att jag nog skulle kunna fa ner nagot och gick till McDonalds. Ikvall ska jag lagga mig tidigt och sova sova sova. Det ar med somn jag ska fira min frihet.

Sitter i detta nu pa hostelet och surfar. Klockan ar 19:16 och jag kan knappt halla ogonen oppna. I morgon ska jag utfora lite serios shopping. Alla varma klader jag hade med mig har jag kastat under resans gang. Det har ju varit sa varmt och jag ville inte dra runt pa dessa klader. Men nu ska jag snart till Melbourne och Tasmanien och dar ar det inte shorts och linne-vader alla dygnets timmar. Vintern ar pa vag namligen. Men jag ar vard att fa shoppa. Efter ELVA javla veckor pa en javla BANANFARM. Har inte ett enda par langbrallor och bara en enda langarmad troja. Och ingen jacka och inga strumpor.

Och sa vill jag avsluta med att citera mig sjalv:

Skrivet den 4 januari (om lon och hyra pa da nya arbetet)

"Dessutom ar det betalt per timme. Ungefar samma lon som innan, fast jag maste betala mer i hyra. Tanker kompensera det med att INTE dricka och INTE roka".

Haha. Inte dricka och inte roka. Jag holl inte det loftet riktigt. Men nu, nu ska jag sluta med vardagsrokandet. Nu ar det tillbaka till festrokande som galler och inget annat. Har aldrig haft daligt samvete for det dar eftersom jag inte hallt pa dagligen och inte rokt sa mycket. Men i Mareeba. Herregud. Tva paket i veckan. Det lovar jag verkligen mig sjalv och mina lungor och mamma att sluta med omedelbart. Mina regler hemma ar onsdag kvall (om det ar fest), fredag kvall och hela lordagen. Och verkligen ALDRIG aldrig roka pa jobbet. Det ar sa himla vidrigt med folk som roker nar de arbetar (aven om det ar pa rasten). Jag tycker inte det ar ok faktiskt.

Ja och det ar dessa regler jag ska aterga till nu.

Har har ni den

Jag kommer sova sa himla gott i natt. INTE.

Storbonden ba "it wont hurt ya". Hur javla manga ganger har jag hort den meningen sen jag kom till det har landet? Orakneliga!

HE.RE.GUD.

Har just haft varsta Australienupplevelsen hittills.

Satt i min sang och laste. Plotsligt borjade alla skrika och vrala. Nagon ropade pa mig. HELENA DU MASTE SE DET HAR. Jag gick ut i uterummet. Och dar pa vaggen satt DEN STORSTA SPINDEL jag NAGONSIN sett. Den for nagra helger sen var ingenting i jamforelse. Denna var i storlek med min hand. Och jag overdriver inte. FY FAN. Vi fotade. Storbonden kom och kollade pa bilden. Han sa att det var en fagelspindel. En riktig fagelspindel. Ahhhhh.

Vart den tog vagen? Det vet vi inte. Den sprang ivag och forsvann nagonstans i uterummet.

Ar sa glad att jag lamnar detta stalle. Sa jag det?

Jag kanner att jag har sjuka i kroppen som bara vantar pa att bryta ut. Det kommer att komma fredag eftermiddag och pa fredag kvall kommer jag ligga nedbaddad i sangen pa mitt hostelrum. Jag vet att det kommer bli sa. Har man inte tid att bli sjuk sa kommer sjukan sa fort man kan slappna av. Det ligger bara och lurar just nu.

Tre natter kvar i detta hus. Herregud. Kommer kannas sa sjukt harligt och tradigt pa samma gang att aka tillbaka till Cairns. Har lite angest. Eller har haft angest sen alla borjade lamna farmen. Men samtidigt langtar jag. Ahhhh. Men mest kul kommer det bli (forutom sjukan som kommer att komma da).

Har varit har tva veckor langre an jag var i Cunnamulla. Och det kanns det inte som. Cunnamulla var en evighet. Mareeba tva sekuner. Typ.

Inte vara bitch

Det ar sondag morgon och jag vaknade av mig sjalv kl 06:38. Det ar en arbetsskada. Kommer kanske aldrig mer att kunna ta sovmorgon.

Kanns lite konstigt att har sitter jag morgonen efter lordagen medan hemma sa har lordagskvallen precis borjat.

Hela kvallen igar satt fransmannen (plural) och glodde pa dubbade avsnitt av Malcolm in the middle. De fragade om jag ville att de skulle leta upp subs sa jag med kunde titta. Jag vet inte hur manga ganger jag forklarat for detta folk att jag inte kan titta pa dubbat oavsett subs eller ej. Det gar inte. Och det ar samma visa varenda kvall. "Vill du kolla pa film med oss?" och jag tanker att denna gangen har det gatt in. Nu forstar de att jag inte kan glo pa amerikanska filmer med franskt tal. Denna gangen ar det en amerikansk film med originalsprak. Sa satter jag mig i soffan, nagon trycker pa play och dar star Jake Gyllanhall och pratar franska och ser efterbliven ut.

Sa jag fick roa mig med annat hela kvallen. Tv-rummet var ju liksom ockuperat.

Bara en vecka kvar Helena. Bara en vecka. Hoppas hoppas att jag klarar mig utan att vrala "HUR JAVLA SVART KAN DET VA ATT DISKA EFTER SIG NAR MAN LAGAT MAT???" innan jag aker. Vill inte vara en bitch. Ni fattar inte hur mycket jag kampar med att inte en enda gang visa att jag blir irriterad. Det ar bara for att jag ovar mig infor framtiden. Har alltid varit en san himla agressiv och stingslig person, men jag ska sluta med det nu. Det ar darfor Gud sande mig till Mareeba for att bo ihop med skitiga fransman (plural).

Nar Estelle bodde har skallde hon och hade sig varenda dag (inte pa mig, men pa ovriga) och ni ska veta vad det snackades om henne nar hon lamnade farmen. "Javla subba, javla bitch, javla kossa" osv. Jag vill inte vara den personen. Kanske att jag skramlade lite extra nar jag diskade for andra gangen igar, men det ar ju ett lite mer subtilt satt att saga ifran pa.

Och nu nar jag vaknade sa var det fullt med disk igen. Men denna gangen gor jag det bara inte.

I fredes nar jag handlat klart satte jag mig pa en bank jamte kvinna och vantade pa att storbonden skulle dricka klart sitt kaffe. Plotsligt tittade en kanguru ut ur kvinnans vaska. Jag ba "herregud, ar det en kanguru du har dar?" Hon berattade att det var en wallabyunge vars mamma blivit pakord och dodad. Hon hade passat denna unge sen november forra aret och matat den sex ganger om dygnet (natt som dag) och tog den med sig vart hon an gick. Ett himla jobb helt enkelt.

Jag berattade for storbonden. Han ba "det finns idioter overallt i den har varlden". HAHA.

Min sista helg

Var och varannan helg har det varit nagon som haft sin sista helg. Den har helgen ar det jag. Tjohoo!

Det var en JAVLA fest har igar. 35 pers och rena fylleslaget. Nar jag vaknade i morse (bakis) hade jag ett helvete att ta tag i. Fransmannen (plural) de satt och degade och glodde pa film medan jag stadade upp hela huset. Slangde ett ton med sopor, diskade en megadisk, sopade upp all skit fran golvet, torkade alla golv, torkade alla andra ytor, satte tillbaka var sak pa sin plats, letade olflaskor i alla husets vrar samt hela tradgarden. Hittade dem pa de mest ovantade platser. Men det ar ok. Jag drar ju om nagra dagar och da kan de stada sin egen skit. Tycker bara att det skulle vara sa himla pinsamt om storbonden kom hit och vi inte stadat efter oss. Sarskilt som Jennie ringt honom och forsokt overtala honom till att forbjuda denna fest och att han sa till henne att han inte tanker forbjuda nagonting och att vi far gora vad vi vill (eftersom vi alla ar vuxna) bara vi inte sabbar stallet och bara vi stadar efterat. Och sa kom han in med ett flak ol till oss alla och hjalpte oss fixa grillen. Och da tycker jag att man inte ska bryta det fortroendet. Eller hur? Det marks sa himla mycket att jag ar 25 och ovriga familjemedlemmar ar 20.

Det var lyckat i gar i alla fall. Men det var sa himla mycket nytt folk. Jag och Steph stod och kollade pa alla och konstaterade att "shit, det har ar inte vart stalle langre. Det har tagits over helt och hallet". Verkligen dags att dra nu.

Sex dagar kvar tills jag lamnar Mareeba.

144 timmar. 8640 minuter. 518400 sekunder.

Sen SEMESTER!

Bavar bara lite for att jag har sex olika flygresor (inklusive hemresan) framfor mig de kommande veckorna. Alskar och hatar att flyga pa samma gang. Alskar att vara pa vag nagonstans och alskar stamningen pa flygplatser. Men hatar att lyfta och landa pga stortningsrisken och illamaende.

Min dumhet. Samt om folk fran Estland.

Igar skrev jag ett inlagg ang folk fran Estland. Bland annat. Sa vaknade jag kallsvettig mitt i natten och kom pa att jag skrivit fel och var tvungen att ta bort inlagget. Jag kallade namligen folket for estonier. HAHA. Sa heter det val inte? Heter det inte ester? Eller ar det estlanningar? Pa engelska heter det estonians, darav min felskrivning. Ni fattar att jag maste borja prata svenska snart, annars kommer jag forvandlas till Viktoria Silvstedt. Mentalt alltsa. I alla fall. Jag publicerar det dar inlagget nedan. Med felskrivning. Kan inte bestamma mig for om det ar ester eller estlanningar.

Inlagget var:

"Nar jag kom till Mareeba var det Jennie som hamtade mig pa busshallplatsen. Bland det forsta hon sa var 'just nu letar vi efter estonier som kan komma och job'Varfor estonier?' fragade jag. 'Darfor att vi haft nagra och de ar absolut underbara manniskor. Och helt fantastiska arbetare'.

Problemet ar att det inte finns sa manga estniska backpackers har. Men Jennie hon tog saken i egna hander och letade upp nagra pa natet som befann sig i Melbourne (istallet for i Cairns dar alla andra har hittat jobbet) och betalade deras flygbiljett hit.

Darfor ar jag extra glad att alla dessa estonier fatt sparken, placerats om och fatt sparken igen fran farmerna harikring. Nu ar de val inne pa tredje stallet allihop.

Nar vi var i Atherton och festade var dessa estonier med. De var sa otroligt fulla och odragliga (aven med backpacker-matt matt). Och hoga som hus. Ar det verkligen detta Jennie vill ha? Undrade jag. Forra helgen nar vi har i huset satt pa uteplatsen och drack vin kom de igen, estonerna. Med tighta ljusa jeans, vita skjortor uppknappta till naveln och stora guldkors runt halsen gjorde de entre. Och med en flaska hembrand vodka. Jag smakade denna vodka och lat mig saga att det var det vidrigaste jag nagonsin smakat. Det var liksom inte vodka, det var mer decinfektionsmedel. Typ 80ig sprit. Och Jennie som ar allergisk mot nar folk (utom hon sjalv) dricker alkohol over huvud taget. Hur staller hon sig till detta?

Och gissa vart folk far marijuanan ifran? Estonierna sa klart.

Jack har kastat ut en av dem. Resten ar kvar pa en nader och ar helt vardelosa pa att arbeta. Jag jobbade ihop med en av dem en dag och jag tror jag var dubbelt sa snabb som han. Dagen efter var han borta fran min farm. Och da i lordes nar de var har pratade jag en stund med den har killen och fragade vart han skulle aka nast:

Nu citerar jag denna underbara och fantastiska manniska rakt av: 'Till Thailand. Du vet, det ar sa billigt dar. Med sex och droger alltsa.

Jag menar inte att estonier skulle vara samre an andra. Vad jag menar ar att Jennie ar sa javla dum i huvudet. Hur kan hon forutsatta att en nationalitet ar battre an en annan? Alla vi andra har gatt genom en resebyra och blivit studerade och utfragade. Hur kan hon tro att de har manniskorna ar bra bara for att de ar fran Estland och tar hit dem utan minsta aning om hur de egentligen ar?

Jennies senaste grej? Bara killar! Hon vill inte ha fler tjejer till farmen darfor att vi ar for 'problemskapande'. Fast den gick inte hem hos bonderna. Bonderna vill ha bade tjejer och killar namligen".

Vi ska ha grillparty har i morgon. Den dar festen har vaxt fran att vara "vi grillar nagra stycken" till att ALLA kommer. Storbonden kom nyss och ba "ska ni ha fest har i helgen eller?" Jag ba "ja, vi ska grilla". Han: "alltsa jag bryr mig verkligen inte om ni har fest eller inte, ni gor vad ni vill men jag horde fran Jack att nagon sagt att det kommer folk fran lokalbefolkningen. Och om det kommer australienare hit sa maste ni vara valdigt forsiktiga".

Vet inte riktigt vad han menade med det och jag har inte hort nagot om att det ska komma nagra fran lokalbefolkningen alls.

Lat oss se vad som hander!

Det ar sa bra har nu. Forr bodde det bara folk har som jobbade med bananer och da hade vi huset fullt av den varan. Men nu ar det forutom bananfolk aven mangofolk, avokadofolk och ananasfolk har. Sa nu kan man typ gora fruktsallad varenda dag. Man far ju liksom ta hem hur mycket man vill av frukten man jobbar med. Det ar sa mycket som ar odugligt for forsaljning pga fel form eller helt ofarliga flackar men som ar totalt dugligt att kaka.

Perfa!

Jag alskar min nya blaslagna rygg. Nu ar det ju inte direkt nan som ser den men jag hoppas verkligen det haller i sig till slutet av nasta vecka. Dar ar jag tillbaka i Cairns och kan ga till lagunen och bada och DA kan jag visa upp mina tuffa blamarken. Ser ut ungefar som pa obduktionsbilderna i pa nat offer i en Beck-film.

Hemma

Ar hemma fran jobbet for forsta gangen i mitt yrkesverksamma liv (mitt yrkesverksamma liv ma vara oimponerande kort men har faktiskt jobbat extra sen jag var 17) pa grund av javligt om rygg. Men det ar ok. Mamma went mental och tror nu att jag har bestaende men. HAHA. Ibland skadar man sig. Sa ar det har i livet. Helt enkelt.

Olycka pa jobbet!

Jag har liksom klarat mig relativt olycksfri. Forutom det dar med fingrarna och vark lite har och dar och sma blamarken och smasar och revor pa ben och armar. Men idag nar jag gick bakom traktorn och sprutade gift sa ba PANG och jag flog framlanges och landade mellan tva banantrad. Fattade ingenting.

Men. Bak pa traktorn sitter tva langa metallgrejer liksom uppfallda. Man faller ut dem och anvander dem nar man sprayar direkt fran traktorn istallet for att handspraya som vi gor. En av dem rakade dock fallas ut nar Baryl som korde traktorn bromsade in. Och den traffade mig i ryggen. Liksom upp pa skuldran. Gjorde FETT ont och nu har jag tva stora illroda marken pa ryggen och forvantar mig ett STORT blamarke i morgon (far jag inget blamarke kommer jag bli djupt besviken). Kanner mig yr och illamaende. Och forbannad. Sa kan man val inte ha det? Tre meter langa metallgrejer som kan flyga ut precis nar som helst. Och tank om den traffat mig i huvudet? Kunde vatt dod. Herregud. Vet ni vad det kostar att frakta en kropp fran Australien till Sverige? Det kostar skjortan!

Varning for depp och kursiv skrift.

Var i Cairns igar. Gick ut pa klubb och sa. Det var smartsamt. Alltsa det var tillsammans med en massa som skulle lamna farmen och dra vidare och idag sa alla hej da och alla grinade och var deppiga och jag kande mig supernere och bolade bakom mina solbrillor hela vagen pa bussen tillbaka till Mareeba. Allt kandes sa hemskt. Att saga hej da ar inte kul och det var inte kul (med risk att bli for personlig) att en person jag liksom rakat ha en grej med har pa farmen var skitsur och laste in sig pa sitt rum pa hostelet vi bodde och vagrade saga nagonting (eller ens kolla mig i ogonen en enda gang pa hela helgen) nar jag drog och ja... han ar ett asshole (forsta klassens) men man kan val for fan saga hej da anda val? Ar det for mycket begart? Va? Va? Va? Vi kommer ju liksom aldrig mer att ses nu. Och aldrig ar en javligt lang tid. Vi har visserligen brakat 90% av tiden vi umgatts (bra jobbat Helena) men ar anda deppig over detta nu. Ge mig en dag eller tva och jag ar over det. Javla fransman (singular). Herregud vilket folk.

En ny generation backpackers haller pa att ta over och vi ar inte manga kvar av min generation och allt kanns som slutet. Dessutom i slangde Jennie ut kanske 20 pers fran husen hon och Jack ager for att hon kande lukten av Marijuana. De som skulle stanna manga veckor till fick komma tillbaka sen nar hon nyktrat till och lugnat ner sig. Men de som skulle lamna husen den kvallen blev satta pa en buss till Cairns kl 9 pa morgonen for att hon ville ha bort dem.

Deppigt? Ja!

Man kommer ju inte bry sig sa mycket om det dar och den har varlden nar man lamnar Mareeba men just nu ar jag en av de fa som maste stanna kvar ett tag till och jag vill inte det. Vill aka till Melbourne och traffa Kari i morgon dag. Fast det gar ju inte.

Men...

13 dagar kvar. 312 timmar. 18720 minuter. 1123200 sekunder.

Idag i bilen pa vag hem fran arbete tog storbonden en titt pa mina hander och sa "jag placerar dig ute pa faltet ett tag sa far vi se om det dar blir battre". Hurra! Inte nat ont som inte for nat gott med sig.

Eller jo, jag vet en massa onda saker som inte for gott med sig. Men i det har fallet stammer det gamla ordspraket.

Tre saker

Mina fingrar ar inte fina just nu. Har tappat allt skinn pa fingertopparna och det gor sa himla ont. Bara att skriva detta ar smartsamt sa las med vordnad. Gick in pa ett apotek (shoppingdag idag) och pratade med en tant som var snall som en angel. Hon sa att "det dar ser inte bra ut. Snart kommer huden att spricka och da kommer det bli infekterat och det ar inte kul". Hon rekomenderade att jag hade bomullsvantar under gummihandskarna nar jag jobbade. Sen gav hon gav mig en salva. Gratis! Den ska jag smorja pa tre ggr om dagen och sa ska det forhoppningsvis bli battre. Och sa kopte jag tva par bommullsvantar att vaxla mellan. Det ar allt vatten som gor det. Ni vet om man ligger i badkaret nan timme sa sliter det pa handerna. Tank da att ha handerna i vatten atta timmar om dagen varenda dag (eller i alla fall tre fyra dagar i veckan) i flera veckor.

Bonden kom hit idag och pratade med backpackers pa backpackers vis. Han lovade snubbarna har att varje vecka som de haller rent efter sig sa kommer han att komma hit med ett flak ol. De blev eld och lagor. Jag stadade upp en sista gang efter dem for att liksom ge dem en enklare start. Tanker att det ar lattare att halla stadat om det ar stadat fran borjan. Sen gav jag mig sjalv en small pa kaften. Jag ar inte bekvam med att stada upp efter karlar! Det ar inte min grej.

Tva tjejer har flyttat in! Fransyskor visserligen men det gor inget. Jag har vant mig. Jag gillar det folket nu. Ar kanske innerst inne lite fransk sjalv?

Ny familjemedlem

Forra veckan fragade jag Frank om det skulle komma nagra nya till vart hus nar folk flyttade ut. "Jo, det kommer folk" sa han. Jag fragade om det var tjejer eller killar och vart de kommer ifan. Det visste han inte men undrade om jag hade nagra onskemal. Jag sa att det vore bra med nagra snygga singelkillar. Han skulle se vad han kunde gora.

I alla fall. Pa eftermiddagen igar kom storbonden och sa att han hort att tre nya tjejer skulle flytta in. Jag var overlycklig (det dar med snygga singelkillar var ett skamt). Sa jag satt pa uteplatsen och vantade i timmar for att jag var sa glad over att fa lite tjejsallskap. Jag vantade och vantade och vantade. Sa kom plotsligt en minibuss och stannade vid vart hus. Frank hoppade ut. "Hej Helena, har kommer jag med din nya pojkvan. Ett problem bara. Han ar fransk".

Tre tjejer byttes ut mot en kille.

Ja sa nu bor jag med fyra snubbar och noll tjejer.

I fredes nar jag och fransmannen (plural) drack ihop forsokte jag inleda lite skvallerprat. Men det ar helt vardelost att skvallra med killar. De ba "hur skulle jag kunna veta vem som ligger med vem har pa farmen?" Och jag ba "man behover inte veta. Det racker med att tro for att ha en skvallerkonversation".

Sen informerade jag dem om allt skvaller jag redan vet som de inte vet for att de inte varit har sa lange. Jag kan halla pa att prata om rykten och sa i timtal. Jag alskar skvaller. Utom nar det skvallras om mig forstas.

Nu har jag ett rum med fyra sangar for mig sjalv. Storbonden vill att det rummet ska vara ett tjejrum namligen och eftersom att jag ar enda tjejen sa... Lite skont anda. Jag har inte sovit ensam i ett rum pa over tre manader.

Spindel

Jo, det glomde jag skriva. Nar jag pa lordagen skulle aka till campingplatsen sa hjalpte jag forst Jennie med att lasta in lite ved i picupen som vi skulle ta med. Plotsligt hoppade hon tva meter bak och ba "dar sitter det en jattestor spindel". Jag blev nyfiken och gick fram for att titta. Och JAVLAR det var en stor spindel. Ni vet i storlek med sadana som sjuka manniskor hemma i Sverige har som husdjur. Jag har aldrig sett dess like ute i vilda naturen.

Jack kom och trampade pa den och det som kom ur dess kropp... jag onskar jag aldrig behovt se det.

Har i norra Queensland dar jag befinner mig ar fagel-atar-spindlar ratt vanliga. Fattar inte att jag frivilligt sover pa marken ute i naturen.