Akvarium

Idag har jag varit pa Akvariet har i Perth. Det var ett bra akvarie tycker jag. Australiens storsta tydligen. Allt i det har landet marknadsfors i stort sett pa tva satt: Attraktionen ar alltid det storsta och attraktionens personal ar alltid den trevligaste. "The worlds BIGGEST bla bla with the friendliest staff EVER". Det dar akvariet var alltsa storst i Australien, det stod forst i broshyren. Men sen stod det att det har varldens storsta samling av vastra Australiens fiskar och koraller. Jaha, det ar val inte sa konstigt? Om det ar storst i hela Australien och ligger i vastra Australiens enda stad, da kan man val nastan anta att...

I vilket fall. Rockor, det ett fascinerande djur. Hade det statt i broschyren att detta akvarium har varldens storsta rockor, da hade jag trott dem direkt. Man gick i en san dar tunnel dar det ar vatten runtomkring en och dar simmade enorma rockor over huvudet pa en. Kanske fyra meter langa fran nasa till svanstipp. Och sa ganska stora hajar. Och enorma skoldpaddor. Skoldpattorna var roligast. Det var en dykare i tanken som rengjorde och en av de har skoldpaddorna, storre an dykarensjalv, ville inte sluta javlas. I typ en halvtimme holl den pa att forsoka bita bade dykaren och hennes utrustning och knuffa pa henne och simma runt runt bara for att irritera. Dykaren knuffade bort den gang pa gang, men det hjalpte inte.

Det skrattade jag lite at. Sen gick jag och kopte glass och sa tog jag tunnelbanan tillbaka till stan igen.

Far val skriva vad jag gjort sen sist da

I fredes gick vi pa klubb. Jag och Kari och Karis kusiner. Och sa traffade jag Elliot fran farmen. Det var kul tycker jag. Han ar sa ljuvlig pa nat satt.

Igar var det lordag och den spenderade jag i sangen med jordens huvudvark. Det var en mix av rodvin och en small i huvudet som jag fick nar jag rakade sta for nara ett slagsmal. Har bula. Gick upp vid 17-tiden, duschade, tog pa finklanning och gick ut igen. Dansade hela natten. Gick och la mig vid 5-tiden.

Idag ar det Karis sista dag har. Vi har gatt pa marknad i Freemantle (vet inte exakt hur det stavas men det ar i alla fall en forort till Perth), kakat middag ute och snart ska vi till flygplatsen och saga hej-da. Sen flyttar jag in pa hostel. 12 natter kvar innan jag aker hem till Sverige.

Och ja just det ja. Glomde det viktigaste. Idag nar vi tog taget till Freemantle akte vi over en bro med hav under. Och nar jag kollade ner dar i havet sag jag tre livs levande och vilda delfiner. Blev sa glad att jag nastan fick tarar i ogonen. For det blir inget av med den dar delfinmatningen i Monkey Mia namligen. Bussresan ar installd av nagon anledning. Vilken besvikelse!

I vilket fall. Gillar Perth.

Flygkaus

Ar i Perth nu. Det var ett javla meck. Missade bussen till flygplatsen i Hobart. Eller rattare sagt, det kom ingen buss. Ringde nummer som stod pa busshallplatsskylten och ba "hej jag vantar pa en buss har men det kommer ingen buss. Vart ar den?" Mannen i telefonen undrade vilken hallplats jag stod vid och nar jag sa vilken gata jag befann mig pa sa han att det inte var nagon riktig hallplats. Inte langre. Jag ba "Nahe, har star jag vid en skylt dar det star 'hallplats for buss till flygplatsen' men det ar alltsa ingen riktig hallplats. Vad logiskt'". Han bad om ursakt och sa att jag tyvarr inte kan ta nasta buss heller for da skulle jag inte hinna i tid. Panikspringer till uttagsautomat, ringer taxi under tiden, vantar i hundra ar pa att den ska dyka upp, kommer till flygplatsen fem minuter innan incheckning stanger.

Det var dock en mycket rolig taxichauffor som korde. Han hade pluggat i Lund pa 70-talet och pratade lite svenska. Typ "tjenare laget? Hur mar du?". Nar jag berattade att det nu mer finns en bro mellan Sverige och Danmark blev han eld och lagor. Skrattade sa hela taxibilen skakade. Han gav mig sitt nummer och sa att om jag nagonsin kommer tillbaka till Tasmanien, aven om det ar om flera ar, sa maste jag ringa honom sa att han och hans fru kunde bjuda mig pa middag.

Pa flyget mellan Melbourne och Perth var det turbulens. Usch vad jag avskyr det. Nar piloten ba "alla passagerare och alla i besattingen maste omedelbart atervanda till sina platser och ta pa sakerhetsbaltet". Och sa hoppar hela planet i flera minuter. "Nu stortar vi med allra storsta sannolikhet" tankte jag. Men folk runtomkring fortsatte lasa sina tidningar som inget. Helt blase infor doden. Och nej, vi stortade ju inte heller. Men jag ar glad att jag lever nu. Ska fira det pa nagot satt.

Kari och hennes kusin hamtade mig pa flygplatsen och just nu bor jag hemma hos Karis slaktingar. Ska gora det nagra dagar sen far jag se.

Ska upptacka Perth idag. Spannande.

Och forresten. Om jag inte kan komma hem till sverige den 7 maj pa grund av vulkanutbrott. Vad gor jag da? Vore inte det forskrackligt? Jag vill inte bli fast har. Kanske kan ta bat? Mamma betalar (mamma?).

I morgon lamnar jag Tasmanien och jag har gjort nagot nast intill kriminellt. I alla fall om man som jag reser med begransad budget. Jo, jag har bokat in mig pa hotell. Det ar sant. I Melbourne. Raknade lite och kom fram till att en natt pa hotell pa flygplatsen kostar ungefar lika mycket som att ta flygbussen in till stan, taxi till hostel (det ar nastan en nodvandighet i Melbourne om man har stor packning och inte ar expert pa hur sparvagnssystemet fungerar och inte vet precis vilken hallplats som ar narmst gatan dar man ska bo), en natt i en sovsal, tillbaka till stationen med taxi och flygbuss fran stationen tillbaka till flygplatsen. For alltsa jag flyger fran Melbourne till Perth dagen efter.

Men guuud vad skont med hotell. Ett crappigt sadant visserligen, men ett eget rum! Med egen tv! Och egen toa! Ska ligga i sangen och zappa hela kvallen.

Tasmanien del 2

Jag kan inte tro att det ar sant (# 28 typ), men gissa vad jag var tvungen att kopa igar? Jo... hall i er... vantar, halsduk och raggsockor. Det ar sa javla kallt. Eller alltsa inte om man har ratt klader, men en tunn skinnjacka racker inte langt. Och pa hostelet har de dorrar oppna i bada andarna dygnet runt. Och det ar typ 12 grader utomhus. Fryser konstant.

Har pa internetcafeet ar det en spegelvagg precis framfor mig och jag kan nu konstatera att den fantastiska solbranna jag en gang hade ar borta. Jag ar vit som ett lik i ansiktet. Som vanligt da. Skit med. Kommer alltsa inte vara brunast i stan nar jag kommer tillbaka.

Annars da? Jo, tack det ar bra. Tankte promenera over den langa langa bron har i Hobart och se vad som finns pa andra sidan. Kanske idag. Kanske i morgon. Det vet man inte.

Nar jag inte promenerar eller lyssnar pa musik sa laser jag andra boken i Stieg Larsson-triologin. Lanade den av Kari. Eller snarare, hon tvingade mig att lana den av henne. Tva saker som irriterar mig: 1. Jag ar sa javla besviken pa Lisbeth Salander. Brostforstoring? Ar hon inte coolare an sa eller? 2. Mikael Blomkvist och alla hans kvinnor. Det ar sa tradigt att lasa om och sa himla meningslost for historien. En gammal gubbe som ligger runt HELA tiden med allt och alla. Jaha, varfor ska vi behova veta det? Och det ar sa himla orealistiskt att till och med en 17-aring raggar pa honom. Sant hander inte. Bara i medelalders forfatteres snuskiga fantasier. Och om Lisbeth Salander funnits hade hon icke, jag upprepar ICKE legat med Mikael Blomkvist.

Det var det som irriterat mig hittills. Har bara hunnit en fjardedel, sa det kommer sakert fler saker.

Laser att det ar flygkaus hemma i Sverige. Mamma mailar att det kan halla i sig i TVA AR (!!!). Haha. Min mamma ar den mest dramatiska mamman pa jordklotet. Men jaja, da far jag val stanna har da.

Tasmanien ar fint och hostigt och kallt och egentligen vad man onskar efter stekhetta i flera manader. Men samtidigt... det ar ratt tradigt har. Har inga pengar att gora nagra utflykter for sa jag far helt enkelt noja mig med vad man kan gora till fots i Hobart. Men just det hostiga ar helt perfa for jag har haft hostlangtningskanslor i hela kroppen ett tag nu. Sa jag tar pa mig massa klader och jumpaskorna och promenerar med mitt favvohostband, David & the Citizens, i horlurarna hela dagarna. Vadret ar precis som i Vaxjo i borjan av oktober. Kommer bli som att resa i tiden att aka hem i borjan av maj.

Hm hm hm...

De senaste dagarna har jag mest hangt runt och sa. Bott hos Lachlan, flyttat ut fran Lachlan, druckit san shuro (eller hur fan det stavas) i StKilda, kollat Alice In Wonderland i 3d format pa vardens (tredja) storsta 3d-biograf (Johnny Depp het aven som psykopat i rod hatt och clownhar), glott pa folk, druckit frappuchino pa starbucks tre ganger om dagen, kakat sushi till frukost, middag och kvallsmat, glott i affarer, varit pa loppmarknad, gatt ut och in i second handbutiker. Och sa vidare.

Igar kollade vi pa Man som hatar kvinnor pa bio. Jag vet, den gar pa tv hemma nu. Och jag vet, jag har redan sett den. Och jag vet, den ar inte ens sa himla bra. Men nu ar det sa att Kari ar som besatt i Stieg Larsson-bockerna och tvingade med mig. Den har precis kommit hit pa bio. Australienarna ar ocksa som besatta i Stieg Larsson. Men det var kul att hora lite svenska for en gangs skull. Var radd att den skulle vara dubbad, men det var den icke.

Efterat skulle vi ga ut tankte vi. Men det var stangt overallt utom pa ett enda stalle (nu finns det ju tusentals med stallen att ga till har och vi kollade sa klart inte in alla, men vi hittade bara ett som var oppet). Trodde inte att det var sant. Vad ar det for fasoner? Bestallde ett glas rott pa detta enda stalle vi kunde hitta och nar jag druckit halva kom det en vakt och sa att vi var tvugna att ga for att de skulle stanga. Trodde inte att det var sant. Men det var det. Sa jag hallde i mig vinet och sa gick vi tillbaka till hostelet. Kunde inte sova sa jag ringde runt lite. Forst till Hanna som inte svarade. Sen till Agnes som satt i en bil och hade dalig tackning sa vi inte kunde prata alls lange. Sen till mamma som jag faktiskt pratade en stund med (om typ det javliga i hur mycket pengar prinsessorna spenderar pa handvaskor). Och sa ringde jag till Hanna igen som faktiskt svarade den har gangen. Vi pratade i tva timmar. Det ar helt fantastiskt hur lange vi kan prata skit om folk (det ar mest det vi gor nar vi pratar i telefon). Sen var klockan 04:30 och jag gick och la mig. Om det intresserar er alltsa.

Ren lyx!

Har flyttat in pa ett nytt stalle nu. Hos en snubbe vid namn Lachlan. Igar akte vi till hans foraldrars sommarstuga vid havet. Eller jag trodde det var en stuga. Jag forvantade mig utedass och avsaknad av rinnande vatten. Nar vi kom dit visade det sig vara en stor villa. Tio sovrum, tre stora badrum, en stor matsal med oppen spis, en stor uteplats med inmurad grill, en tradgard dar det vaxte madariner, passionsfrukt, lime, fikon, pumpor och kryddor av alla de sorter. Ett hypermodernt kok och alla bakvamligheter man kan onska sig.

Lachlan borjade med att laga en "latt" lunch at oss. Grillad kanguru och olika grillade gronsaker som han kryddat med kryddor fran i tradgarden. Kanguru ar outstanding. Alla sager att det ar sa speciellt och svaratet och ganska ackligt men att man ju maste testa nar man ar har. Men det ar inte alls sant. Det smakar som viltkott fast med en konsistens som oxfile. Absolut utsokt. Och i detta fall valdigt blodigt.

Sen kom tva vanner till Lachlan och vi gick till stranden. Forst gick vi en promenad langs med havskanten. Superfint fast kallt. Nar vi promenerat en bit ville alla utom jag och Kari bada. Sa vi tittade pa.

Jag alskar havet. Verkligen.

Nar vi kom tillbaka till huset drack vi vin och spelade spel och diskuterade meningen med livet och sant ni vet. Till middag lagade Lachlan pasta med nagon avancerad pastasas innehallande bland annat pumpa. Och till efterratt mandelpaj eller vad det var. Gott i alla fall. Sen drack vi vodka och rokte vattenpipa.

Sov i en sang vardig en drottning typ. Allt var sa stort och vitt och rent och prydligt och stora fonster som tackte hela vaggar och allt kandes sa lyxigt. Valdigt bekvamt jamfort med hostel och vaningssang och folk som springer omkring en hela tiden. Och jag och Kari tittade oss omkring och undrade "hur hamnade vi har ijenklien?"

Ett problem bara. Bade Lachlan och hans vanner haller pa med massage och gillar att spontanmassera folk hela tiden och ova olika saker pa varandra och jag som har fobi mot nar folk tar pa mig fick liksom gora klart redan fran borjan att jag gillar inte sant. Peta pa mig och jag dodar er (kinesiska massagen i Cairns var forsta gangen jag testade masage over huvud taget och det kandes inte helt bekvamt). Detta var den typen av manniskor som aker till Indien for att meditera och som bara ater narodlat och ekologiskt och som ar sa himla javla oppna och harliga och kramar varandra sa dar helt plotsligt bara. Ni vet, bruna klader-typen. Och jag tror att de tyckte jag var lite... kall. Men samtidigt accepterade de min (i deras ogon) udda personlighet.

Men i alla fall. Det var en bra utflykt. Nu ar vi i Lachlans kollektiv och har har de sin egen kompost och sa dar och dricker morotsjuice var och varannan timme. Men det ar trevligt anda. I morgon ska jag och Kari forsoka vakna lite tidigare an klockan 13 (som vi gjorde idag) och ta oss in till city. Vi ar sa fruktansvart lata de har dagarna. Ar vi utanfor dorren innan solen gar ner ar det en bra dag.

En liten detalj bara. Inatt vaknade jag av en fruktansvard small. Den var helt oronbedovande. Som om nagot sprangdes precis bredvid mig. Jag fick ont i oronen. Ni vet som man kan fa av riktigt riktigt hoga ljud. Sa jag satte mig upp i sangen helt panikslagen. Kollade pa Kari som lag och sov bredvid mig. Lyssnade om nagon mer an jag vaknat. Men det var helt tyst i huset. Da fattade jag att det bara var en drom. Var inte det markligt? Jag kande verkligen i oronen och hela kroppen att det var nagot som small bara sekunder tidigare. Sen fortsatte jag dromma att hela huset var sprangt i bitar.