onsdag 30 september 2009

Gick precis fran datorn for det kandes som om jag anvant den for mycket. Gick in i puben igen. "Har du kollat in mina bilder pa facebook an?" fragade Castor da. For femte gangen idag. "Nej inte an. Men jag ska gora det." "Kan du inte gora det nu?" "Skulle det gora dig glad?" "Det skulle gora mig jatteglad". "Ja, men da gor jag det nu." "Tack".

Sa nu har jag gjort det. 500 fyllebilder fran den har puben och andra pubar. Varfor vill han att jag ska glo pa det?

Pa lordag smaller det

Pa lordag ar det de stora hastkapplopningarna har i Cunnamulla. Oj oj som alla langtar efter det. "Ska du pa hastkapplopningarna?" fragar alla. Klart som fan jag ska. Jag och Kari ska kanske till och med mala naglarna.

Min chef (Castor) sitter just nu i baren. Aspackad. Han forsoker hela tiden bjuda pa drinkar. Jag sager nej varenda gang. "Tanker du bli full pa hastkapplopningarna da?" fragade han nar han fattade att nej, jag vill inte dricka nagot alls ikvall. "Ar jag ledig pa lordag?" fragade jag da. "Ja, det ar klart. Det ar ju HASTKAPPLOPNINGARNA". "Ja, men da sa" svarade jag "da ska jag bli full".

HAHAHAHAHAHA skrattade han. "Da ska jag ta massa bilder och lagga ut pa facebook".

Min chef kanns inte sa jatteserios.

Uteliv

Jag och Kerry var lediga i garkvall sa hon drog med mig ut for att jag skulle fa testa pa utelivet har i Cunnamulla. Jo, det ar sant, uteliv. Forst gick vi till en pub som heter kort och gott Cunnamulla. Vi drack rom och cola. I baren jobbade en man som hette Cowboy. Sen kom Costar. Han tog ledigt fran Warrego en stund for att kunna dricka i en annan bar. Efter ytterligare en rom och cola bad Kerry Cowboy att kalla pa en taxi. "Oh my god! Finns det taxi i Cunnamulla?" fragade jag. "Ja, en taxibil finns det" sa Kerry. Cowboy tog da upp en walkietalkie och anropade denna taxi. Haha. Taxin korde oss till Billabong. Kerrys kille stod i baren. Dar fanns inga flatscreens med MTV. Dar fanns en jukebox. Det var enda sattet att lyssna pa musik. Sa vi stoppade ett 2$-mynt och gjorde en spellista. Jag kunde inte sluta skratta. Billabongs chef satt i baren. Eller halvlag over bardisken rattare sagt. Han var aspackad. Han tyckte det var sa lite folk att han bestamde att det skulle stangas. Men vi fick stanna kvar. Han tog da fram en hel flaska med rom och hallde upp den ena rom och cola efter den andra. Till mig och Kerry. Sjalv drack han whisky. Vi spelade biljard. Nar vi inte hade mer mynt till Jukeboxen tog vi taxi tillbaka till Warrego. Bara de som jobbar satt kvar i baren. Costar hallde upp ytterligare varsin Rom och cola till mig och Kerry. Och Kari, som slutat for kvallen.

Ja, sa festar man i Cunnamulla. Rom och cola is the shit.

Mina kollegor

Nu ska jag beratta vilka som jobbar pa Warrego (hotellet), forutom jag. Forst tankte jag att det kanske ar elakt att skriva om folk sa har, men de som forstar vad det star kommer anda aldrig att traffa de har manniskorna. Se dem som romanfigurer.

Richard: en av cheferna. Han ar mycket snall och jag tror att han skulle ha problem att trampa ihjal sa mycket som en myra. Skulle jag komma springande och saga att jag rakat satta eld pa hotellet hade han formodligen svarat "no worries". Han gillar trance-musik, ar kort, rodharig och typ 37 ar. Han kommer fran guldkusten och jag tror han saknar havet. Har jobbat i Cunnamulla i tio manader och planerar att dra i slutet av nasta ar.

Costar: Den andre chefen. Har inte riktigt funderat ut honom an. Han ar snall men samtidigt bitchin' pa nagot vis. Kanske 28 ar eller sa. Ar nagot av en charmor. Brukar ragga upp genomresande tjejer. Vi har hittat kondomtrad utanfor hans fonster. Urk! Har jobbat i Cunnamulla ett ar. Tror han trivs faktiskt. Verkar inte som om han planerar att sticka an pa ett tag.

Kerry: Jobbar i baren. 26 ar gammal. Liknar Willow i Buffy fast tjockare. Skrattar jattehogt at sina egna skamt vilket gor att jag kanner att jag ocksa maste skratta jattehogt. Blir latt lite krystat. Mycket hogljudd och pratig. Har ihop det med en av bartendrarna pa Billabong, ett annat Hotell har. Alskar vastkusten och har rest runt i Europa en del. Ska jobba i Cunnamulla i atta manader for stt spara pengar sa hon kan resa igen. 

Anitha: Snall. Den enda australienare jag traffat som inte ar hogljudd. Tror hon ar lite bitter pa livet i allmanhet och Cunnamulla i synnerhet. Bor har darfor att hennes alkoholiserade man kommer harifran och hon kanner sig val stuck har.

Vicky: Jobbar i koket. Ser ut att vara runt 60, men hon kan vara yngre. Allt rokande och drickande maste ha satt sina spar. Verkar bitchin' i borjan men ar valdigt snall nar man lart kanna henne. Kommer ursprungligen fran Sydney men har bott i Cunnamulla i 20 ar. Hon tror att hon ar min mamma och vill att jag ska stanna kvar har for alltid. Hemska tanke.

Ken: Vickys man. Har stor mustach, snaggat har med en lang tofs i nacken. Hemma hade han stuckit ut valdigt mycket, har passar han perfekt. Valdigt, valdigt snall. Han jobbar som lite alltiallo och har hand om spritbutiken.

Rocky: Ar den som har hand om renovering och malning och sadana saker. Valdigt trevlig. Verkar varldsvan fast han bor har. Ar gift med en chick skottska som ar harfrisorska och klipper alla i byn. Rocky brukar ha hawaii-skjorta och surfshorts. Valdigt australiensiskt.

Kari: Tyskan. Min van i noden. Vi har valdigt roligt ihop. Hon ar den enda som ocksa blir forvanad nar det typ dycker upp en hast i baren och som ocksa blir glad av kangurus. Valdigt snall. Hon ar dock lite val snygg. Typ 1,80 lang, perfekt branna, perfekt hy, stora bruna ogon, langa ogonfransar, smal som en pinne. Jobbar som modell ibland. Men ja, det kan ju inte hon hjalpa.   

måndag 28 september 2009

Djurupplevelser

Idag korde Richard mig och Kari (tyskan) till ett stalle vid floden dar man kan bada. Det var fint. Pa tillbakavagen sag vi tva kangurus. De kakade gras pa kyrkogarden. Vi hoppade ut ur bilden och kollade pa dem valdigt lange. De ar inte sa skygga. Man kommer nara.

Ene chefen fragade idag vad jag ville ha till lunch. "Nagot som innehaller gronsaker i nagon form och som inte ar friterat". Vet ni vad han kom med? Pizza. Haha. Men det var en god hemlagad pizza som hotellets vaktmastares fru gjort. Pumpa och grejer pa.

Vi har sagt till att vi maste ha gronsaker varje dag och att vi inte kan ata fritert hela tiden. Vi kommer komma harifran med skorbjugg om vi inte gor nagot at matsituationen. Sa Richard korde oss till en tant som heter Rosa som odlar sina egna gronsaker som man kan kopa. Hon var inte hemma, men vi ska atervanda. Vi har aven infort det har med att det behovs handskar nar vi stadar toaletter och att vi ska fa vara tva nar vi baddar sangar. Det ar for tungt att badda dubbelsangar ensam. Sliter jattemycket pa ryggen. Det ar valdigt chill har. Man kan stalla krav. Innan jag akte hit horde jag att alla chefer ar hemska och typ avskedar en om man rakar satta sig ner nar det inte ar rast. Har ar det inte sa. Hart arbete visserligen, men chill.

Man far betalt i cash. Haha igen. En gang i veckan. MEN vi betalar i alla fall skatt.  

söndag 27 september 2009

In Sweden we have this thing called Systembolaget

Till hotellet jag bor pa hor aven en drive in-spritbutik. Folk kor in med pa baksidan och koper sprit genom fonstret pa bilen. Helt lagligt. Inga konstigheter. Jag forklarade hur man koper sprit i Sverige. De fann det helt hapnadsvackande.

Folket

Folket som bor har har grava alkoholproblem, ar kraftigt overviktiga, ar spelberoende och alla saknar tander.

Traffade en kvinna som jobbar som guide har. Hon lovade att ta med oss ut pa kajakpaddling i floden och att lara oss klippa far. Sen drack hon sex rom och cola under loppet av en halvtimme och fick krypa ut.

Det bor valdigt manga aboriginer har och de har varst halsoproblem av alla.

Men jag har strikta mat och dryckregler for mig sjalv. Sa oroa er inte.

Ingenstans nagongang tidigt 40-tal

Igar nar jag satt i baren och drack rom och cola vande jag mig om mot dorren. Da tittade en hast in. Pa hasten satt en kille med cowboyhatt. Han hoppade av hasten, parkerade den utanfor, klev in och bestallde en ol. Ingen reaggerade. Utom jag och min tyska van (den andra backpackern). Killen med hasten fragade efter ytterligare sju ol, om jag ville rida pa hasten. "Kom tillbaka med den i morgon och ta med en hjalm och jag kommer rida pa den" sa jag. Sen gick jag ut och klappade den. Da klev killen (som saknade fyra framtander) in under hasten for att visa hur snall den var. "Den enda hjalm du behover ar en cowboyhatt" sa han. Han verkade aldrig nagonsin ha hort talas om nagot sa lojligt som en hjalm.

Tidigare under dagen nar jag stod i koket och friterade pommes hordes ett besynnerligt ljud. Det ekade over hela byn. Lat ungefar Brrrrurrrrp brrrrurrrrp. "What's that noice" fragade jag Vicky i koket. "That's a frog" svarade hon. Jag vantade pa att hon skulle saga att hon skamtade. Det gjorde hon inte. Det var en groda. "How big?" fragade jag da. "You don't wanna know" svarade hon.

Annu tidigare samma dag forsokte jag ringa hem fran en telefonautomat jag hittade i byn. Det funkade inte. Da fragade jag nagra tjocka och skitiga ungar som stod och glodde pa mig med stora ogon om hjalp. Det kunde de tanka sig, om jag gav dem pengar. Sa jag gav dem 50 pence var. Men de fattade inte heller hur man gjorde. Sa det blev inget telefonsamtal.

Det enda pa det har stallet som gor att man fattar att man inte befinner sig pa 40-talet ar att det finns flatscreen-tv's overallt. Ikvall stangde baren tidigt och kollade pa Scrubs allihopa som jobbar har (jag ska sriva en presentation av alla nagon dag). Ibland nar jag vill kanna av 2000-talet gar jag in pa mitt rum och haller i min mobiltelefon.

Annars har jag jobbat tio timmar om dagen sen jag kom hit.

Mamma undrar i ett mail vad folk ater har. Och det ska jag tala om. Folk ater friterat. Friterad kyckling, friterad fisk, friterade rakor, friterade stekar. Och kott, kott, kott. Stora berg med kott. Och potatismos med pommes pa. Jo, det ar sant. Sen haller de en brun sorja over alltihopa. Jag och min tyska van hittade en butik som var sondagsoppen och kopte lite egen mat. Typ vanligt brod, flingor, mjolk och frukt. Maten har ar helt vidrig. Vicky i koket sager at oss att ata mer och kor upp nagra pommes under nasan pa oss, men det gar inte. Prova att sta och fritera hela dagarna och ni vill aldrig mer veta av det dar. Basta bantningssattet nagonsin.

Igar gick jag en runda mitt pa dagen nar jag hade rast. Da forstod jag att affarerna stanger kl 12 pa dagen. Alla dagar utom fredagar. Da stanger det vid 17. Lyckodagen.

Finns mycket pappegojjor. En sort som ar roda och stora och en sort som ar lite mindre och rosa-gra.

Kollade aven in floden idag. Det ar valdigt fint dar. Och mamma, det finns inga krokodiler i Queensalnd dar jag befinner mig. Gjorde bort mig totalt nar jag fragade om det var safe att ga nara floden.    

fredag 25 september 2009

Hej hej. Jag lever. Fortfarande.

Oj oj oj. Sakerna jag upplever har. Ni skulle bara veta. Kan omojligt beskriva allt nu. Har lanat en dator lite snabbt bara. Men jag skriver ratt mycker for hand som jag kan skriva ner har sen nar jag ar tillbaka i civilisationen.

Sag hundratals med kangurus pa bussresan hit. Det myllrade av dem. De var overallt. Bussen korde pa tva. Och emus sag jag. Strutsfaglar som ranner omkring som ingenting i naturen. Herregud. Men mest facinerande har ar alla manniskorna. Jag har traffat pa sa mycket udda folk att ja... nej. Och som de glor pa den dar nya tjejen (och den nya tjejen ar jag). Och som de skrattar at mig. Idag till exempel nar jag dammsog sprang det en stor kackelacka over golvet. Och jag fick panik. Rusade ut i koket och hamtade en av mina chefer och sa att det ar ett jattestort monster pa golvet. Han kom och tittade och konstaterade torrt att ja, det ar en kackelacka. Jag stod fem meter bort och bad honom doda den. Han kollade pa mig som om jag kom fran yttre rymden. Sen tog han av sig sin ena flippflopp och slog ihjal den. Sen skrattade han och skrattade och skrattade at mig. Nat for honom att beratta i baren sen.

Och den andra chefen, han ar sa snall. Han fixar och donar for att jag och den andra backpackern har ska kanna oss som hemma. Han kopplar in tv-apparater, fixar vattenkokare, snabbkaffe, mjolk, DATOR, insektsmedel (som jag har bredvid sangen) och han ar mycket orolig att vi inte ska trivas. Hela tiden sager han att vi MASTE saga till ifall det ar nagot vi saknar.

Ska skriva mer sen. Det har maste dokumenteras.

Det ar tio timmar till narmsta stad. Det bor 1200 personer har. Det ar lite skrammande att vara sa isolerad. Men det ar en bra provning. Tjanar fett med pengar och kapitalisten inom mig jublar.  

tisdag 22 september 2009

Tva snabba till bara:

1) Ursakta kvaliten pa den har bloggen. Men jag har begransat med tid nar jag skriver sa jag hinner inte lasa igenom sa noga efterat.

2) Hoppas det inte ar allt for svart att forsta utan prickarna pa bokstaverna som egentligen kraver det. Jag sjalv tycker det ar skitirriterande men jag kanner inte till nagot satt att fa dit dem.

Hej pa ett tag

Jag aker till den dar byn i morgon. Trodde jag skulle aka idag men hittade en buss som tar 15h mindre och ar framme samma tid. Sa, ja valet var inte sa svart. Vet inte om det ar galet att bara ge sig ut i varsta bushen sadar. Men det ar val sant man gor har va? Tank om en Australienare kom till Sverige och fick ett jobb i typ Jamshog eller Rottne eller vilken hala som helst, inte skulle vi da tanka "var forsiktig dar ute".

Nu har jag kommit pa namnet pa det dar lustiga djuret i Hyde Park i Sydney. Som jag har tankt pa detta! Possum heter det och ser ut sa har.

Sag en mega-odla igar ocksa. Ar egentligen skitradd for odlor men jag beharskade mig och tankte "Helena, odlorna var har forst" sen tog jag ett foto och levde vidare mitt liv.

Har varit ute och shoppat hela dagen idag. Bara nodvandigheter saklart. Typ ett par brallor man kan arbeta i som ar anstandigt langa, en troja som tacker armarna (solen steker), en keps (av samma anledning) och ett par flipflopps (for att inte vara utanfor. ALLA har flipflops har).

Hostelet har ar som ett hotel i jamforelse med det i Sydney. Det ar tyst och lugnt och rent och inte flackar pa lakanen. Nagon kommer och stadar varje dag och ja, det luktar inte avlopp. For att namna nagra saker. Brisbane ar en valdigt trevlig stad. Kanns som om den ar i storlek med Malmo eller sa. Men har egentligen ingen aning. Synd att de tva forsta dagarna har bara ar en enda dimma.

Hoppas hoppas det finns en dator i Cunnamulla. Tror inte det gar att ringa darifran for sa fort jag lamnar de stora orterna hoppar mitt sim-kort over pa ett annat nat som kostar supermycket att ringa ifran.

Hoppas ocksa att jag skoter mig sa att jag inte blir av med jobbet. For det behovs verkligen jobbas nu. Om allt verkligen stammer kommer jag fa mer betalt an pa nagot jobb jag haft i Sverige. Plus att jag for endast 60$ i veckan far bade mat och boende. OCH det lar ju inte finnas nagonstans att spendera pengar pa skit dar. Undrar om det ens finns Wollworth (Australiens motsvarighet till Ica).

En helt annan grej bara: Har skriver man inte pa matforpackningar hur mycket fett det innehaller. Har skriver man hur mycket av innehallet som inte innehaller fett. Till exempel 98% fat free. Det tycker jag ar speciellt.

måndag 21 september 2009

Ortsnamn

Orterna har valdigt roliga namn har. Stadsdelen jag bodde i i Sydney hette exempelvis Wooloomooloo. Dit jag ska och jobba heter Cunnamulla. Sen har vi ju Katoomba. En ort vi akte forbi pa vag till Blue Mountains hette Bullaburra och en ort pa vag till Brisbane hette Woolgoolga. Ja och sa fortsatter det. Kanske ar det Aboriginska namn?

Tillbaka fran de doda

Jo, nu har det hant grejer! For det forsta, jag har haft svininfluensan. Jo, det ar sakert. Ungefar precis nar jag hoppade pa bussen till Brisbane (uttalas Brisbenn och inte Brisbejn) fick jag feber. Riktig javla feber. Fros och svettades hela resan. Nar jag antligen kom fram var det stekhett och sol och alla gick i shorts och linne, utom jag som hade heltackande svarta klader, huva uppe och raggsockor. Jag var helt vack. Hittade saklart inte till Hostelet fast det lag precis runt hornet. Fick stanna en taxi som kunde kora mig dit. Checkade in och somnade. Sov och sov och sov. Hade forutom febern ont i hela kroppen. Men ett par dagar senare var det nastan helt borta. Har fortarande lite ont i musklerna, men det ar tusen ganger battre nu. Har typ minnesluckor fran feberperioden. Alltsa, det ar ju inte bekraftat att det var svininfluensan, men det maste det val vara va?

Kande mig lite deppig eftersom jag inte fatt nagot jobb an. Trots att jag egentligen inte riktigt sokt nagot. Sa jag gick in pa jobbklubben som finns pa hostelet har och mannen bakom disken fragade: "can I help you with anything?" och jag ba "Yes, I'm looking for a job, can you help me with that?" och han fragade vad jag gjort tidigare och sen sa han att han hade ett jattebra jobb till mig. Som bar maid. Han ringde upp chefen pa stallet och jag fick prata med honom och han ville anstalla mig! Kan borja sa fort som mojligt. Och det basta av allt: det ligger langt som fan fran allt vad stader heter. Det ar en liten country pub ute in the outback. Ska skara gronsaker, stada och kanske sta i puben och halla upp ol. Han fragade om jag kunde tanka mig tradgardsarbete och jag svarade att det kunde jag absolut om nagon bara larde mig. "Yes of course, it's relly easy" svarade han da, och det kanns ju bra. Har en natt kvar har sa jag aker i morgon tankte jag. Chefen sa att det var ett valdigt gemytligt stalle och att det fanns MASSOR av kangurus dar. Ska tydligen finnas en tjej fran Holland som jobbar dar och jag gillar Hollandskor. De ar sa trevliga.

Har kommit fram till att om man uppfyller tva viktiga kriterier har sa har man valdigt latt for att fa jobb har. De kriterierna ar 1) var Svensk. 2) var tjej. Och det uppfyller ju jag med latthet. En annan sak som ar bra med det har jobbet: jag tjanar pengar per timme och inte per skalade potatis eller sald mobiltelefon (eller vad det nu kan vara). Att tjana per timme ar ett privilegium har.

Hoppas nu att detta funkar och att jag inte blivit lurad. Men varfor skulle jag det? Verkar vara en serios jobbklubb och den ar ju en del av Hostelet som ar ett valdigt stort Hostel som ligger extremt centralt.

Minuset ar val att jag kanske varken kan ringa eller komma at internet dar. Sa mamma, bli inte hysterisk om du inte far tag i mig pa ett tag.

torsdag 17 september 2009

Blue Mountains

Har haft en helt underbar dag! Steg upp kl 5, gjorde mig i ordning, packade en ryggsack och gav mig av. Promenerade med karta i handen till Sydney central station och kopte en biljett till Katoomba. Resan tog tva timmar. Vi akte genom supergulliga sma byar med yttepyttesma tagstationer som sag ut att vara en kvarleva fran 1800-talet. Katoomba ar en fantastisk liten by. Kanns som om den ligger mitt i ingenstans. Valdigt pittoreskt. Om jag var tvungen att bosatta mig pa ett litet stalle for all framtid hade jag valt Katoomba.

Kopte en biljett till en sightseeingbuss. Man akte en viss runda och nar man kande for det hoppade man av. Sen var det bara att hoppa pa nasta buss igen nar man ville vidare. Mitt forsta stopp var vid nagat som heter Katoomba Cascades och darifran vandrade jag. HELT fantastiskt. Hisnande utsikt. Vattenfall. Regnskog. Hundratals meter hoga klippor. En enorm dal tackt med eucalyptusskog. Nar man stor vid en klippkant och kollade ner sag man pappegojor flyga over traden i dalen. Och kollade man upp satt det pappegojor pa tradgrenarna ovanfor. Jag vandrade ca en timme till Scenic World. Dar drack jag en kopp kaffe och hoppade pa bussen igen. Nasta stalle jag hoppade av var Honeymoon lookout. Guiden rekomenderade det och pastod att det var ett bra stalle att traffa sin blivande. "You never know who you will meet. Every lover is a stranger in the begining". Det tyckte jag lat trevligt. Darifran gick jag till Three sisters. Hisnande hojder och smala trappr som stupade rakt ner som jag tog mig ner for. Fran Three sisters akte jag till Gordon falls. Vandrade i ca en timme men da borjade skyltarna dit jag skulle att visa bade lite hit och dit. Kom bara till atervandsgrander. Jag var mitt ute i ingenting och vagade inte riktigt chansa. Tankte pa alla varningstexter som star i anknytning till all info om Blue mountains. I min guidebok star det till exempel "It's rough, broken country and even experienced walkers get lost. Get reliable information, walk with a friend and tell someone where you're headed". Jag gick ensam och hade inte ens en fungerade mobiltelefon med mig. Sa jag gick tillbaka samma vag som jag kom. Det som skulle ta en timme tog tva timmar. Men det var egentligen bara bra. Det var sa fint. Vattenfallen var underbara. Valdigt aventyrligt dessutom och det ar det jag ar har for.

Sen tog jag bussen tillbaka till Katoomba dar jag kakade. Sen taget tillbaka till Sydney. Nu ar klockan ca halv nio pa kvallen. Hittade intenetcafe pa vag fran stationen dar jag sitter nu. Mkt billigt. 1,50 $ per timme.

Lamnar den har stan i morgon. Antligen! Satter mig pa en buss mot Brisbane vid 22 pa kvallen. En resa som kommer ta 16 timmar. Har bokat hostel for de tre forsta natterna.

onsdag 16 september 2009

Det regnar i Sydney idag

Sitter pa ett nytt internetcafe i centrala Sydney. Har en "ledig dag" och nya planer. Ar innerligt trott pa Sydney nu och det senaste dygnet har val liksom blivit droppen. Var ju ute igar pa nagot som personalen pa hostelet anser vara "en av Sydneys basta klubbar". Langs med gatan utanfor stod prostituerade med tio meters mellanrum och i dorren till klubben stod en halvnaken tjej och satte stamplar pa alla som gick in. Pa overvaningen dar inne stod tjejer pa baren och dansade till Rednex, iforda hotpant, BH och cowboyhat. Pa nedervaningen fanns manliga strippor och bland tjejerna pagick en typ av wet-t-shirt-tavling. Vart man an gick fick man hander dar man INTE ville ha dem. Riktigt javla sunkigt!

Drog darifran sa fort det bara gick. Pa hostelet pagick en annan fest i tv-rummet. I morse lag det spagetti och vin over hela golvet. Och varst av allt var att mitt i natten forsokte nagon ta sig in genom fonstret till vart rum. Killen som ligger precis under fonstret lyckades knuffa ut personen i fraga och stanga. Jag vaknade vid 4 och kunde inte somna om. Steg upp vid sex, duschade kladde pa mig och gick ut for att kaka frukost. Sen promenerade jag till hamnen (det enda stallet har som jag verkligen gillar), och gick aterigen vid operahuset och harbour bridge.

Alla pa hostelet vill jobba i Sydney for att det ar har man kan festa sju dagar i veckan. Jag forstar inte hur man kan aka till andra sidan jorden for att bara festa. Man maste vara mer eller mindre dum i huvudet i sa fall.

Min nya plan ar att aka sjalv till Blue mountains i morgon. For dit vill jag verkligen. Det gar tag fran centrum till Katoomba och darifran kan man aka en endagarstur med sigtseeing-buss. Pa fredag tanker jag packa min vaska och aka vidare. Skiter i att jag har betalat pa hostelet fram till sondag, jag orkar inte vara dar langre. Formodligen aker jag till Brisbane. Vill garna till Darwin men det ar sa himla dyrt att ta sig dit. 

Men innan jag bestammer mig sakert for vart jag ska aka ska jag ga till arbetsformedlingen och fraga om jobbsituationen i Brisbane och ovriga platser. 

Jag vill inte lata for negativ for jag kan verkligen rekomendera Sydney. Men tva, tre dagar racker. Det finns inte tillrackligt att gora for att stanna langre. Om man inte vill festa da forstass. Det ar det som personalen pa hostelet forutsatter att vi ar har for att gora. "Ga och drick er riktigt fulla nu sa ses vi senare. Ni kan kopa sprit pa andra sidan gatan". Sen gar personalen och gor just det och gar sedan ut tillsammans med alla andra. 

En sak som dock ar riktigt bra har ar att det ar omojligt att ga vilse. Man hittar overallt. Till och med jag. Man bara gar och gar men det ar alltid superenkelt att hitta tillbaka till hostelet igen. Antingen ar det stan eller ar det jag som vid 24 ars alder plotsligt fatt lokalsinne. Chansar pa det forsta.

Hej!

tisdag 15 september 2009

Lite till

Har kollat in operahuset, botnical gardens och en massa hav idag. Akte bat i darling harbour. Alskade allt! Har tagit en massa bilder men vagar inte publicera dem just nu. Han som jobbar i cafeet verkar ganska arg av sig och jag vet inte om han gillar att man kopplar in kamera. Kanske i morgon.

Har ar det inte kajor som sitter pa telefonledningarna, har ar det pappegojor. Och i traden i botanical garden hangde TUSENTALS flygande hundar. Helt packat. Ni kan inte fatta. Ascoola. Tror att de dar fladdermossen fran igar kan ha varit just flygande hundar och inte fladdermoss. Pa nara hall, herregud, de ar verkligen enorma. Som hundar fast med vingar. Har foton! Vet inte varfor jag alltid blir helt galen nar jag ser markliga djur. Australienarna tycker formodligen att jag ar dum i huvudet nar jag glor upp i traden och ropar look look, it's flying dogs everywhere.  Melanie har sett dem forr och blir inte lika excalterad.

En dalig sak. Jag HATAR verkligen svenskarna i vart rum. De agnar tva timmar om dagen at att sminka sig och platta haret. Bade killarna och tjejerna. Och vem fan svaljer ett piller man fatt fran nagon pa krogen for att sedan ligga och spy i en stekpanna hela natten? Och jag tror att de hatar mig ocksa. Kanske for att jag inte plattar haret och for att det tar en minut for mig att sminka mig och for att jag inte svaljer nagra frammande piller. Och min hollandska van lamnar mig i morgon. Vi har bytt nr och sa, men kommer formodligen inte fa mojlighet att ses igen.

Har bestamt att jag ska aka till Brisbane nasta vecka. Har hort mycket bra om den staden. Plus att vadret ar battre dar just nu. Har ar ratt kallt. Eller ja, kanse 20 grader eller sa. Men jag vill ha lite mer hatta. Tyvarr sa ar trippen till Blue Mountains forst pa sondag och dit vill jag varkligen. Annars hade jag nog lamnat Sydney tidigare an planerat. Vill ha natur NU! Sydney ar mycket prostitution, hemlosa, droger och annat mindre trevligt. 

Har haft group dinner ikvall och ska snart till nagon klubb. Kommer en buss och hamtar oss snart.

Jag ar glad att jag bokade startpaketet for man far massa hjalp fran lokal personal. Men det later lyxigare pa STAs hemsida an det ar i verkligheten. Middag pa taket med utsikt over Sydney ar snarare middag pa en bakgard ute i ett getto.

Lite om livet i Sydney

Hurra, internet! Sitter pa ett intenetcafe. 2 dollar i halvtimmen.

Har varit i Sydney i tva dagar. Bor i ett rum tillsammans med fem andra. Fyra svenskar och en tjej fran Holland. Den hollandska tjejen (Melanie) och jag hanger. Hon ar super! Tyvarr ska hon vidare i morgon.

Jag sover i en sang som ar tre meter hog, smal, ranglig, utan stege och staket. Ligger platt pa rygg hela natterna och anstranger mig fran att inte trilla ur. Lakanen ar bruna med gula flackar. Frukosten som ingar i priset bestar av vitt brod och choklad att kleta pa. Inget kaffe. Som tur ar finns det ett litet cafe precis runt hornet. Dar koper vi vart kaffe.

Inatt somnade jag och Melanie vid ett. Vid fyra kom resten av de som sover i rummet. De hade varit ute och de fortsatte nagon form av fest i vart rum. En av dem valdigt drogad. "Jag tog en tablett av engelsmannen". Jag somnade aldrig om.

Sydney ar som viken annan storstad som helst egentligen. Forutom djuren! Jag och Melanie har promenrat ratt mycket i en park som ligger i narheten. Pa dagen ar dar valdigt konstiga faglar med langa ben och langa nabbar. Har aldrig sett nagot liknande. Pa natterna springer det runt markliga djur som ser ut som en blandning mallan rattor och tvattbjornar. Vet inte vad de heter pa svenska. Inte pa engelska heller for det har jag glomt. Och det basta av allt: pa natten, om man kollar upp sa ser man helt ENORMA fladdermoss som flyger over staden. De australiensiska falddermossen skulle kunna ata de svenska som lordagsgodis.

Jag gillar Sydney, jag gillar hostelet och jag gillar livet. Men en vecka kommer att racka mer an val har. Trodde aldrig jag skulle saga det har, men jag langtar ut pa landet! Jag ska aka fran Sydney sa fort som mojligt. Jag vill inte ha bilar. Jag vill ha kangurus.

Idag ar det Sydney harbour cruise. Vet inte vad det innebar. 

måndag 14 september 2009

I'm alive!

Allt ar bra. Sa mycket jag vill skriva, men sa lite tid. Flyget gick bra forutom att vi nastan stortade 20 ggr. Ar pa hostelet och ska pa ngn form av introduktion nu. Utforligt va?

fredag 11 september 2009

Puss hej!

Jaha nähä åker inatt. Lämnar Olofström kl 03:00.  Anländer i Sydney på söndag kl 20:10 (lokal tid).

Hittills har ju denna resedagbok varit ett skämt. En resedagbok av någon som inte reser liksom. Det är nu det börjar. Har ingen aning om hur ofta jag kommer kunna uppdatera i fortsättningen. Men jag lovar att göra att så ofta jag kan.  

Ha det bäst flodhäst!

torsdag 10 september 2009

Vad ska man ha med sig herregudihimmelen?

Nu har jag packat nästan allt. Men jag har ingen aning om vad man egentligen ska ha med. Har säkert glömt något viktigt och har säkert alldeles för mycket av något annat (kläder). Är allra mest nojjig över det här med vilka olika åkommor man kan drabbas av. Har ett väldigt stort reseapotek med mig. När jag befinner mig hemma har jag ju huvudvärk 300 dagar om året, mår illa jämt, får migrän ibland och blir superlätt förkyld. Hur blir det med det nu?

Detta har jag i mitt apotek:
plåster
skoskavsplåster
sårtvätt
kräm mot brännskada
imodium
novalucol
vätskeersättning
åksjuktabletter
åksjukarmband
ipren
migräntabletter
kräm mot muskelvärk
nässpray
halstabletter

Nu känner jag genast att jag borde ha med bandage också. Kan faktiskt komma sår som inte plåster rår på.

Det här med åksjukearmband. Det är inte på riktigt va? Jag frågade på Apoteket om det var buffel och båg, men tanten sa att det funkade på hennes barn. Ja, så jag köpte det. Det är en slags plastkula på bandet som trycker på en viss punkt på handleden som gör att illamående minskar. Verkar skumt. Typ som spikmattorna folk köper som dårar nu. Men placeboeffekten är väl lika bra som vilken annan effekt som helst. Gäller bara att börja tro. Köpte tabletter mot åksjuka också för säkerhets skull. De vet jag funkar men man blir så trött av dem bara. Somnar och sover som en sten i tolv timmar. Obehagligt! Men man vill ju heller inte kräkas på sina medpassagerare. Inte så väluppfostrat va? Jag kan inte ens titta på något som rör sig utan att må illa och att sitta på ett plan och känna suget i magen, det är extremkräkvarning på det. 

Det är i vilket fall bäst att det är varmt när jag kommer fram för jackan fick inte plats i packningen.

Monstren

Jag undrar: hur stora är nattfjärilarna i Australien?
Och så undrar jag: finns det vanliga läbbiga sötvattenskräftor där? Hur stora är de i så fall?

Ormarna och spindlarna och maneterna skrämmer mig inte hälften så mycket som nattfjärilsmonstren och kräftmonstren jag skapat i min hjärna. Å vad jag avskyr dessa djur.

onsdag 9 september 2009

Tillägg

Lägger till fyra avsnitt av tidernas roligaste radioprogram på ipoden. Mammas nya kille alltså. Och Regina Spectors senaste.

tisdag 8 september 2009

Ang flygresan

Jag har många tankar kring det här med flygresan. Mest för att jag är skiträdd och väl sysslar med inre bearbetning i form av överdrivet tänkande.

Detta ska jag roa mig med på flyget: Två pocketböcker i genren lättsmält chick litt. En pocketbok i genren djup. Den djupa ska jag läsa utifall att det uppstår en situation där jag vill verka smart. Till exempel om personen bredvid har bruna manchesterbyxor och läser Kafka. Då kan det hända att jag får ett anfall av underlägsenhet och behöver kompensera.

Musik. Har uppdaterat ipoden. Tagit bort skit och sånt som jag tröttnat på. Har minskat antalet låtar från flera tusen till bara tusen. Det blir för jobbigt att leta upp vad man vill höra annars. Exempel på artister och band som fått stanna är: Anthony and the Johnsons, The Arcade Fire, Babyshambles, Band of Horses, Billie the Vision, Blondie, Brainpool, Broder Daniel, The Cure, David & the Citizens, Death Cab for Cutie, Depeche Mode, Dolly Parton, Editors, Empire of the Sun, Familjen, Hello Saferide, The Hidden Cameras, Håkan Hellström, Jakob Hellman, Jesus and Mary Chain, Johnny Cash, Joy Division, Laakso, Lykke Li, M.I.A, Markus Krunegård, The Mary Onettes, Modest Mouse, Nirvana, Razorlight, Ryan Adams, The Shins, Sigur Ros, Slagsmålsklubben, The Smiths, Säkert! Ted Gärdestad, Uffie, Weeping Willows med mera med mera.

Sen har jag ladat hem 14 styck sommarprat från sommaren som gick. Alla de som jag tänkte lyssna på men som aldrig blev av på grund av tidsbrist, glömska och slött bredband.

Ifall olyckan är framme: Jag har bestämt exakt vilken känsla jag ska ha ifall planet störtar (känslan av lugn) och vilken låt jag ska lyssna på. Det blev Nu kan du få mig så lätt av Håkan Hellström. Ska jag dö så ska det vara till den låten. Utifall att det tar längre tid än en låt att störta ska jag även lyssna på Uppsnärjd i det blå av samme Håkan. Inte på grund av titeln utan för att det är en mycket bra låt.

Ni vet när flygvärdinnorna går igenom vart nödutgångar, flytvästar och syrgasmasker finns? Då tycker jag att de även ska informera om att planet ibland kan hoppa till och att det är helt normalt. OCH att planet ibland kommer luta litegrann men att det inte är något farligt. Men det gör de inte så varje gång det rycker i planet kommer jag tro att min sista stund är kommen.  

Utseende: Jag funderar också på hur man ska vara klädd när man flyger. Ska man vara oartig mot sina medpassagerare och ha mjukisbrallor på sig? Eller ska man vara redigt klädd? Jag var först helt säker på att jag skulle ha mjukisbrallor. Men då sa min syrra att man måste vara snygg när man flyger. Och eftersom jag lyssnar blint på mina systrar så blir det nog det senare alternativet. Snygg men bekväm. Och så stödstrumporna då.

Jaha nähä. Man ska ju hålla sig kort i bloggar sägs det.

Noteringar:

1. Några av er kanske märker att jag tagit bort vissa inlägg. Det beror på att de var så tråkiga att folk blev självmordsbenägna av att läsa dem.

2. Efter detta inlägg slutar jag med det där att det kommer mail till vissa vid nytt inlägg. För alltså mailen skickas direkt jag trycker på publicera. Men jag brukar nämligen ändra och greja efter att jag läst den där första versionen och hittat en miljon fel. Jag vill alltså inte att folk ska få den felaktiga versionen skickad till sig. Den är ju oåterkallelig så att säga.

måndag 7 september 2009

Jag lämnar dig nu Växjö. Ta det inte personligt. Det är inte du, det är jag.

Hade hej då Växjö-helg i helgen. I fredes hade jag och Hanna förfest med oss själva. Sen gick vi på DeLuxe. Först kändes det som att saker inte var sig riktigt likt där. Sen träffade vi lite roligt folk och då kändes det precis som det brukar. Bra alltså. Sen gick vi på efterfest. Mysko ställe uppe på någon vind på öster. Det var helt ok efterfest egentligen men ändå tråkigt på något sätt. Så vi drog därifrån med några som vi träffat och fortsatte efterfest på annat håll. Blaha blaha.

På lördagen förfestade vi med Skanky och en kompis till honom. Sen gick vi på DeLuxe och ja, det var kul igen. Bättre musik på lördagen. I alla fall på övervåningen. På nedervåningen var det blues-kväll och blues är väl inte riktigt min kopp te. Bara folkmusikkväll kan vara värre än det. Eller jazzkväll.

På söndagen jobbade jag några timmar och det är alltid skoj. Sen hade jag och Hanna myskväll. Sista myskvällen. Vi käkade räkor. Hanna har aldrig ätit räkor som man skalar själv förut och när hon såg hur räkan egentligen ser ut så vägrade hon äta den. Sen kollade vi i alla fall på film. Först en skitläskig skräckfilm med någon grå varelse som krälade runt i taket i ett öde hus. Jag kan inte kolla på skräckfilm. Jag får hjärtstopp. Så jag satt och stirrade ner i mitt eget knä istället. Det var Hanna som tjatade sig till att vi skulle kolla på den. Sen kollade vi på Baksmällan. Kvalitetsfilm när det är som bäst (Obs! Ironi).

Idag fikade vi en sista gång på Askelyckan. Sen satt vi en sista gång vid sjön och glodde på ingenting särskilt. Sen åkte jag hem till Olofström. Och SJ alltså. Statens järnvägar. Vilken skit. Deras priser och tider är helt godtyckliga. "Idag känner vi för att ta 100 spänn mer än vi annars brukar göra för denna resa. Ja och så känner vi för att bli försenade med 35 minuter. Frågor på det?".

Nu är jag hemma i alla fall. Och hela detta inlägget kanske är helt off topic för en reseblogg. Men skitsamma. Om jag inte får skriva så kan jag inte andas.

Det finns hopp

Det var falskt svininfluensaalarm. Så du vet det mamma.

Hon ringde nämligen igår och undrade hur det var med mig. Jag frågade om hon inte förstod ironin i det förra inlägget? Att jag hostade till och förmodligen fått influensan? Nej, det gjorde hon inte, sa hon. Och det är klart. Barn och gamla förstår inte ironi.

Jag har köpt ett par stödstrumpor inför flygresan. Mitt pinsammaste köp hittills. "Jag ska ut och flyga, det är därför" sa jag till hon i kassan för säkerhets skull. Hon verkade inte bry sig. Pappa sa att det nog var tur att jag köpt det, för att proppar ligger i släkten. "Gör det?" frågade jag. Har aldrig hört något om det. "Ja, jag fick en propp när jag flög till Azorerna" svarade han då. "Nej, det fick han inte alls det" sa Anita, så jag vet inte vad jag ska tro.  

Pappa har i alla fall fått ett slags hopp om mig nu när jag ska till Australien. "Helena, där kanske du kan hitta någon att gifta dig med. I Växjö verkar ju inte finnas någon i alla fall". Han förstår inte min teori om att karlar förstör och hindrar en från allt man vill göra här i livet och gör att man blir personlighetsförändrad och börjar anpassa sig. Så är det med all säkerhet vart i världen man än befinner sig. Herregud.

söndag 6 september 2009

Influensan?

Från det att jag jobbat sista dagen för sommaren började jag hoppas på att få en snabb släng av svininfluensan. Så att det skulle vara över innan jag åker menar jag. Vill inte ligga och febersvettas i en sovsal på något hostel. Det är oartigt och jobbigt. Jag hade några veckor där jag hade tid att bli sjuk men inget hände. Ingenting alls. Jag som verkligen välkomnade både hostan, huvudvärken och febern. Men nu, nu är det för sent. Blir jag sjuk nu hinner jag inte bli frisk igen innan jag åker.

Och i morse kom det förmodligen. Jag låg och torrhostade i sängen innan jag steg upp. Det har inte brutit ut riktigt än, men nyss hostade jag till igen. Typiskt. Och om detta mot förmodan är falskt alarm blir jag med all säkerhet smittad på flygresan ner. Så många människor på så litet utrymme. Hostar man på planet blir man säkert förpassad till lastutrymmet. Där får man väl sitta på en bit wellpapp och huttra.

torsdag 3 september 2009

Späckat

Jag har aldrig upplevt jetlag. Så jag vet inte hur det känns. Men jag har hört att man ska vara väldigt trött. Extremt trött. Särskilt efter en så pass lång resa som till Australien. Det sägs att den här tröttheten håller i sig i en vecka. Det gör mig lite orolig. För just första veckan (som är den enda jag vet något om) är fullspäckad. Tänk om jag ramlar ihop och dör? 

Jag anländer på söndagen den 13, sen ser schemat ut så här:

Måndag: Resa genom Sydney med stopp i Botanical Gardens. Gruppmiddag på kvällen.
Tisdag: Stadsorientering och informationsdag. Råd och tips kring jobb, resa och boende i landet. På kvällen BBQ på taket till Woodduck Hostel med utsikt över Sydneys hamn.
Onsdag: Sydney Harbour cruise med besök vid de klassiska turistattraktionerna; Darling Harbour, Watson´s bay, Taronga Zoo och Sydney Opera House. Middag vid hamnen och på kvällen party på Sydneys bästa klubbar.
Torsdag: Sovmorgon (thank god!), buss till Bondi Beach för strandaktiviteter. På kvällen ”Aussie pub crawl” (vad är det?) genom Rocks area vid hamnen.
Fredag: Heldagstur till The Blue Mountains inklusive Sydney Olympic Park. Även besök vid Three Sisters, Katoomba och Wentworth Falls. Vid skymningen får man mata kängurus! På kvällen är det ”Aussie wine and cheese night” följt Sydneys nattliv.
Lördag: Surflektioner (haha!). Besök på Sydneys North Head och Manly Beach.

Allt det där verkar jätteroligt och jag kommer ju träffa supermånga människor och det vill jag hemskt gärna och det känns skönt att få turistgrejerna serverade på en gång. Men just nu känner jag att efter den veckan får det räcka med storstadsliv och party och nattliv. Jag vill INTE fastna i det. Jag skulle nog vilja åka till de norra delarna så fort som möjligt. Innan det blir bastuvärme där. Och där finns inga stora städer. Där finns landsbyggd och öken öken öken. Men jag vet inte. Kan ju inte säga någon innan jag ens varit i landet. Och vad jag för allt i världen heller INTE vill så är det att planera för mycket i förväg. För en gångs skull vill jag bara göra det jag känner för för stunden. Don't worry eller hur man nu säger.