HEMMA

Är alltså hemma igen. Det var en plågsamt lång flygresa såklart och självklart störtade vi nästan flera gånger. Men jag överlevde. Det firade jag med att gå på kalas hos Jennie och Magnus det första jag gjorde när jag kom hem. Eller nej, allra först tog jag en dusch.

Nu slutar den här bloggen. Jag ska starta en ny snart. Är beroende av att skriva.

Postar en länk härifrån vad det lider.

Inte acceptabelt

Pratade med Hanna igar (det var hennes fodelsedag). Hon var pa vag till jobbet och sa att "fatta att det bara ar tre grader har idag". Sa jag angrar mig. Jag stannar nog har. Tre grader i maj ar inte normalt. Hannas fodelsedag brukar vi fira utomhus iforda finklanning UTAN strumpebrallor under.

Ska ta mig till flygplatsen nu, sen far vi se om jag vander dar eller ej.

Sista stopp

Ar alltsa i Sydney nu. Atta manader sen jag var har sist. Kan inte fatta att tiden ar inne for att aka hem. I morgon horrni. I morgon ar det jag som satter mig pa planet mot Sverige. Tio timmar till Hongkong, tre timmars vantetid dar, 13 timmar till London och sa tre timmars vantetid dar. Sen ar det bara tva timmars flygresa kvar till kopenhamn och en yttepyttetagresa till Skane och sen tva timmars bilresa och sa ar jag i Sverige (Olofstrom). Latt som en platt.

Idag ska jag fixa ytterligare lite arenden. Och sa kanske kaka en glass vid operahuset. Var dar och drallde igar ocksa, det ar sa harligt dar. Sa chill. Till skillnad fran ovriga stan.

Maste verkligen aktivera mig sa fort jag ar hemma. Annars kommer jag bli uttrakad. Blir ju det sa latt.

4 viktiga grejer

Det har har kanske inte sa mycket med reseanteckningar att gora. MEN...

Det ar en javla gubbe bakom mig som knuffar med sin stol pa min stol sa att jag ska flytta mig sa att han far mer plats FAST jag haller mig pa min sida av mitten. Jag knuffar sa klart tillbaka. Det ar viktigt det har.

Det finns fyra grejer man maste se efter har i livet:

1. Kroppen. Man maste leva halsosamt och rora pa sig for annars blir man trott och tjock (ja, jag jobbar pa det dar).
2. Sjalen. Ibland maste man dricka och roka och kaka pa McDonalds. Och ga pa bio och konsert och ut och dansa och sant som ar kul. Det ar upp till var och en VAD som ar kul, men sant som gor att man inte bara overlever utan ocksa lever livet. Kanske giftemal och barnafodande passar in har for vissa till exempel. Galler att forsoka kombinera punkt 1 och 2 pa ett bra satt.
3. Pengar. Man maste ha pengar. Vad folk an sager. Jag HATAR nar folk ba "pengar ar inte viktigt har i livet". Det ar det val for fan visst det. Allt som ar kul kostar pengar och man maste bo nanstans och man maste ata varje dag. Och sa kanske man vill unna sig det lilla extra ibland ocksa. Eller varfor inte det STORA extra. Och sa ar det skitviktigt att inte vara beroende av nagon endaste. Foraldrar, karlar vad fan som helst. Mitt storsta mal i livet ar att vara helt ekonomiskt oberoende av andra manniskor. Kom ICKE och sag att pengar inte ar viktigt (alltid folk med bruna klader som sager sant dumt).
4. Nar gubbar knuffar pa en, da maste man knuffa tillbaka.

Australienarna ar som besatta av olika forsakringar. Framst livforsakring och begravningsforsakring. Det ar reklam om detta ungefar var sjunde minut pa alla tv-kanaler. Begravningsforsakringarna ar roligast. Da ar det alltid ett aldre par som fornuftigt berattar att de skaffat en sadan forsakring, for man vill ju inte att barnen och barnbarnen ska behova lagga ut tusentals kronor efter ens dod. Sen ar det en man eller kvinna som berattar om villkoren: "om du dor far dina anhoriga ut $ 15 000 for att tacka kostnaderna vid en begravning. Om dodsorsaken ar en olycka sa tredubblas den summan". HAHA. Kan inte sluta skratta at det. Ar det inte att liksom uppmana folk att kuffa farfar ner for trappen. Han var ju anda sa gammal.

$ 45 000 (ca 300 000 kr) kan man gora mycket skoj for.

Ar sjuk. Ar inte pa nagot satt doende, men det ar jobbigt anda. Halsont och feber. Igar skulle jag gatt ut med Elliot men det blev inget med det. Lag i sangen och laste ut Stieg Larsson-boken istallet.

Idag kanner jag mig inte lika hangig som igar men ar inte frisk heller. Har jag gatt pa konsthallen har i Perth. Javligt bra faktiskt. Australienarna ar ju inga stjarnor pa konst och kultur, men ibland lyckas de.

Gar evetuellt ut ikvall. Aven om halsen fortfarande gor ont. Och febern liksom slar till da och da. Men inget som inte gar att losa med paracetamol.

En dum grej jag inte reflekterade namvart over nar jag bestallde flygbiljetten fran Perth till Sydney ar att flyget avgar kl 23:55. Och landar kl 06 pa morgonen efter. Jag maste lamna hostelet kl 10 pa morgonen och sen vad ska jag gora till klockan ar sa sent? Och morgonen i Sydney, ar kanske inne i centrum vid 07 och inget hostel i varlden later en flytta in sa tidigt. Ni fattar att jag kommer vara trott sen va? Jag ar for gammal for sant.

Akvarium

Idag har jag varit pa Akvariet har i Perth. Det var ett bra akvarie tycker jag. Australiens storsta tydligen. Allt i det har landet marknadsfors i stort sett pa tva satt: Attraktionen ar alltid det storsta och attraktionens personal ar alltid den trevligaste. "The worlds BIGGEST bla bla with the friendliest staff EVER". Det dar akvariet var alltsa storst i Australien, det stod forst i broshyren. Men sen stod det att det har varldens storsta samling av vastra Australiens fiskar och koraller. Jaha, det ar val inte sa konstigt? Om det ar storst i hela Australien och ligger i vastra Australiens enda stad, da kan man val nastan anta att...

I vilket fall. Rockor, det ett fascinerande djur. Hade det statt i broschyren att detta akvarium har varldens storsta rockor, da hade jag trott dem direkt. Man gick i en san dar tunnel dar det ar vatten runtomkring en och dar simmade enorma rockor over huvudet pa en. Kanske fyra meter langa fran nasa till svanstipp. Och sa ganska stora hajar. Och enorma skoldpaddor. Skoldpattorna var roligast. Det var en dykare i tanken som rengjorde och en av de har skoldpaddorna, storre an dykarensjalv, ville inte sluta javlas. I typ en halvtimme holl den pa att forsoka bita bade dykaren och hennes utrustning och knuffa pa henne och simma runt runt bara for att irritera. Dykaren knuffade bort den gang pa gang, men det hjalpte inte.

Det skrattade jag lite at. Sen gick jag och kopte glass och sa tog jag tunnelbanan tillbaka till stan igen.

Far val skriva vad jag gjort sen sist da

I fredes gick vi pa klubb. Jag och Kari och Karis kusiner. Och sa traffade jag Elliot fran farmen. Det var kul tycker jag. Han ar sa ljuvlig pa nat satt.

Igar var det lordag och den spenderade jag i sangen med jordens huvudvark. Det var en mix av rodvin och en small i huvudet som jag fick nar jag rakade sta for nara ett slagsmal. Har bula. Gick upp vid 17-tiden, duschade, tog pa finklanning och gick ut igen. Dansade hela natten. Gick och la mig vid 5-tiden.

Idag ar det Karis sista dag har. Vi har gatt pa marknad i Freemantle (vet inte exakt hur det stavas men det ar i alla fall en forort till Perth), kakat middag ute och snart ska vi till flygplatsen och saga hej-da. Sen flyttar jag in pa hostel. 12 natter kvar innan jag aker hem till Sverige.

Och ja just det ja. Glomde det viktigaste. Idag nar vi tog taget till Freemantle akte vi over en bro med hav under. Och nar jag kollade ner dar i havet sag jag tre livs levande och vilda delfiner. Blev sa glad att jag nastan fick tarar i ogonen. For det blir inget av med den dar delfinmatningen i Monkey Mia namligen. Bussresan ar installd av nagon anledning. Vilken besvikelse!

I vilket fall. Gillar Perth.

Flygkaus

Ar i Perth nu. Det var ett javla meck. Missade bussen till flygplatsen i Hobart. Eller rattare sagt, det kom ingen buss. Ringde nummer som stod pa busshallplatsskylten och ba "hej jag vantar pa en buss har men det kommer ingen buss. Vart ar den?" Mannen i telefonen undrade vilken hallplats jag stod vid och nar jag sa vilken gata jag befann mig pa sa han att det inte var nagon riktig hallplats. Inte langre. Jag ba "Nahe, har star jag vid en skylt dar det star 'hallplats for buss till flygplatsen' men det ar alltsa ingen riktig hallplats. Vad logiskt'". Han bad om ursakt och sa att jag tyvarr inte kan ta nasta buss heller for da skulle jag inte hinna i tid. Panikspringer till uttagsautomat, ringer taxi under tiden, vantar i hundra ar pa att den ska dyka upp, kommer till flygplatsen fem minuter innan incheckning stanger.

Det var dock en mycket rolig taxichauffor som korde. Han hade pluggat i Lund pa 70-talet och pratade lite svenska. Typ "tjenare laget? Hur mar du?". Nar jag berattade att det nu mer finns en bro mellan Sverige och Danmark blev han eld och lagor. Skrattade sa hela taxibilen skakade. Han gav mig sitt nummer och sa att om jag nagonsin kommer tillbaka till Tasmanien, aven om det ar om flera ar, sa maste jag ringa honom sa att han och hans fru kunde bjuda mig pa middag.

Pa flyget mellan Melbourne och Perth var det turbulens. Usch vad jag avskyr det. Nar piloten ba "alla passagerare och alla i besattingen maste omedelbart atervanda till sina platser och ta pa sakerhetsbaltet". Och sa hoppar hela planet i flera minuter. "Nu stortar vi med allra storsta sannolikhet" tankte jag. Men folk runtomkring fortsatte lasa sina tidningar som inget. Helt blase infor doden. Och nej, vi stortade ju inte heller. Men jag ar glad att jag lever nu. Ska fira det pa nagot satt.

Kari och hennes kusin hamtade mig pa flygplatsen och just nu bor jag hemma hos Karis slaktingar. Ska gora det nagra dagar sen far jag se.

Ska upptacka Perth idag. Spannande.

Och forresten. Om jag inte kan komma hem till sverige den 7 maj pa grund av vulkanutbrott. Vad gor jag da? Vore inte det forskrackligt? Jag vill inte bli fast har. Kanske kan ta bat? Mamma betalar (mamma?).

I morgon lamnar jag Tasmanien och jag har gjort nagot nast intill kriminellt. I alla fall om man som jag reser med begransad budget. Jo, jag har bokat in mig pa hotell. Det ar sant. I Melbourne. Raknade lite och kom fram till att en natt pa hotell pa flygplatsen kostar ungefar lika mycket som att ta flygbussen in till stan, taxi till hostel (det ar nastan en nodvandighet i Melbourne om man har stor packning och inte ar expert pa hur sparvagnssystemet fungerar och inte vet precis vilken hallplats som ar narmst gatan dar man ska bo), en natt i en sovsal, tillbaka till stationen med taxi och flygbuss fran stationen tillbaka till flygplatsen. For alltsa jag flyger fran Melbourne till Perth dagen efter.

Men guuud vad skont med hotell. Ett crappigt sadant visserligen, men ett eget rum! Med egen tv! Och egen toa! Ska ligga i sangen och zappa hela kvallen.

Tasmanien del 2

Jag kan inte tro att det ar sant (# 28 typ), men gissa vad jag var tvungen att kopa igar? Jo... hall i er... vantar, halsduk och raggsockor. Det ar sa javla kallt. Eller alltsa inte om man har ratt klader, men en tunn skinnjacka racker inte langt. Och pa hostelet har de dorrar oppna i bada andarna dygnet runt. Och det ar typ 12 grader utomhus. Fryser konstant.

Har pa internetcafeet ar det en spegelvagg precis framfor mig och jag kan nu konstatera att den fantastiska solbranna jag en gang hade ar borta. Jag ar vit som ett lik i ansiktet. Som vanligt da. Skit med. Kommer alltsa inte vara brunast i stan nar jag kommer tillbaka.

Annars da? Jo, tack det ar bra. Tankte promenera over den langa langa bron har i Hobart och se vad som finns pa andra sidan. Kanske idag. Kanske i morgon. Det vet man inte.

Nar jag inte promenerar eller lyssnar pa musik sa laser jag andra boken i Stieg Larsson-triologin. Lanade den av Kari. Eller snarare, hon tvingade mig att lana den av henne. Tva saker som irriterar mig: 1. Jag ar sa javla besviken pa Lisbeth Salander. Brostforstoring? Ar hon inte coolare an sa eller? 2. Mikael Blomkvist och alla hans kvinnor. Det ar sa tradigt att lasa om och sa himla meningslost for historien. En gammal gubbe som ligger runt HELA tiden med allt och alla. Jaha, varfor ska vi behova veta det? Och det ar sa himla orealistiskt att till och med en 17-aring raggar pa honom. Sant hander inte. Bara i medelalders forfatteres snuskiga fantasier. Och om Lisbeth Salander funnits hade hon icke, jag upprepar ICKE legat med Mikael Blomkvist.

Det var det som irriterat mig hittills. Har bara hunnit en fjardedel, sa det kommer sakert fler saker.

Laser att det ar flygkaus hemma i Sverige. Mamma mailar att det kan halla i sig i TVA AR (!!!). Haha. Min mamma ar den mest dramatiska mamman pa jordklotet. Men jaja, da far jag val stanna har da.

Tasmanien ar fint och hostigt och kallt och egentligen vad man onskar efter stekhetta i flera manader. Men samtidigt... det ar ratt tradigt har. Har inga pengar att gora nagra utflykter for sa jag far helt enkelt noja mig med vad man kan gora till fots i Hobart. Men just det hostiga ar helt perfa for jag har haft hostlangtningskanslor i hela kroppen ett tag nu. Sa jag tar pa mig massa klader och jumpaskorna och promenerar med mitt favvohostband, David & the Citizens, i horlurarna hela dagarna. Vadret ar precis som i Vaxjo i borjan av oktober. Kommer bli som att resa i tiden att aka hem i borjan av maj.

Hm hm hm...

De senaste dagarna har jag mest hangt runt och sa. Bott hos Lachlan, flyttat ut fran Lachlan, druckit san shuro (eller hur fan det stavas) i StKilda, kollat Alice In Wonderland i 3d format pa vardens (tredja) storsta 3d-biograf (Johnny Depp het aven som psykopat i rod hatt och clownhar), glott pa folk, druckit frappuchino pa starbucks tre ganger om dagen, kakat sushi till frukost, middag och kvallsmat, glott i affarer, varit pa loppmarknad, gatt ut och in i second handbutiker. Och sa vidare.

Igar kollade vi pa Man som hatar kvinnor pa bio. Jag vet, den gar pa tv hemma nu. Och jag vet, jag har redan sett den. Och jag vet, den ar inte ens sa himla bra. Men nu ar det sa att Kari ar som besatt i Stieg Larsson-bockerna och tvingade med mig. Den har precis kommit hit pa bio. Australienarna ar ocksa som besatta i Stieg Larsson. Men det var kul att hora lite svenska for en gangs skull. Var radd att den skulle vara dubbad, men det var den icke.

Efterat skulle vi ga ut tankte vi. Men det var stangt overallt utom pa ett enda stalle (nu finns det ju tusentals med stallen att ga till har och vi kollade sa klart inte in alla, men vi hittade bara ett som var oppet). Trodde inte att det var sant. Vad ar det for fasoner? Bestallde ett glas rott pa detta enda stalle vi kunde hitta och nar jag druckit halva kom det en vakt och sa att vi var tvugna att ga for att de skulle stanga. Trodde inte att det var sant. Men det var det. Sa jag hallde i mig vinet och sa gick vi tillbaka till hostelet. Kunde inte sova sa jag ringde runt lite. Forst till Hanna som inte svarade. Sen till Agnes som satt i en bil och hade dalig tackning sa vi inte kunde prata alls lange. Sen till mamma som jag faktiskt pratade en stund med (om typ det javliga i hur mycket pengar prinsessorna spenderar pa handvaskor). Och sa ringde jag till Hanna igen som faktiskt svarade den har gangen. Vi pratade i tva timmar. Det ar helt fantastiskt hur lange vi kan prata skit om folk (det ar mest det vi gor nar vi pratar i telefon). Sen var klockan 04:30 och jag gick och la mig. Om det intresserar er alltsa.

Ren lyx!

Har flyttat in pa ett nytt stalle nu. Hos en snubbe vid namn Lachlan. Igar akte vi till hans foraldrars sommarstuga vid havet. Eller jag trodde det var en stuga. Jag forvantade mig utedass och avsaknad av rinnande vatten. Nar vi kom dit visade det sig vara en stor villa. Tio sovrum, tre stora badrum, en stor matsal med oppen spis, en stor uteplats med inmurad grill, en tradgard dar det vaxte madariner, passionsfrukt, lime, fikon, pumpor och kryddor av alla de sorter. Ett hypermodernt kok och alla bakvamligheter man kan onska sig.

Lachlan borjade med att laga en "latt" lunch at oss. Grillad kanguru och olika grillade gronsaker som han kryddat med kryddor fran i tradgarden. Kanguru ar outstanding. Alla sager att det ar sa speciellt och svaratet och ganska ackligt men att man ju maste testa nar man ar har. Men det ar inte alls sant. Det smakar som viltkott fast med en konsistens som oxfile. Absolut utsokt. Och i detta fall valdigt blodigt.

Sen kom tva vanner till Lachlan och vi gick till stranden. Forst gick vi en promenad langs med havskanten. Superfint fast kallt. Nar vi promenerat en bit ville alla utom jag och Kari bada. Sa vi tittade pa.

Jag alskar havet. Verkligen.

Nar vi kom tillbaka till huset drack vi vin och spelade spel och diskuterade meningen med livet och sant ni vet. Till middag lagade Lachlan pasta med nagon avancerad pastasas innehallande bland annat pumpa. Och till efterratt mandelpaj eller vad det var. Gott i alla fall. Sen drack vi vodka och rokte vattenpipa.

Sov i en sang vardig en drottning typ. Allt var sa stort och vitt och rent och prydligt och stora fonster som tackte hela vaggar och allt kandes sa lyxigt. Valdigt bekvamt jamfort med hostel och vaningssang och folk som springer omkring en hela tiden. Och jag och Kari tittade oss omkring och undrade "hur hamnade vi har ijenklien?"

Ett problem bara. Bade Lachlan och hans vanner haller pa med massage och gillar att spontanmassera folk hela tiden och ova olika saker pa varandra och jag som har fobi mot nar folk tar pa mig fick liksom gora klart redan fran borjan att jag gillar inte sant. Peta pa mig och jag dodar er (kinesiska massagen i Cairns var forsta gangen jag testade masage over huvud taget och det kandes inte helt bekvamt). Detta var den typen av manniskor som aker till Indien for att meditera och som bara ater narodlat och ekologiskt och som ar sa himla javla oppna och harliga och kramar varandra sa dar helt plotsligt bara. Ni vet, bruna klader-typen. Och jag tror att de tyckte jag var lite... kall. Men samtidigt accepterade de min (i deras ogon) udda personlighet.

Men i alla fall. Det var en bra utflykt. Nu ar vi i Lachlans kollektiv och har har de sin egen kompost och sa dar och dricker morotsjuice var och varannan timme. Men det ar trevligt anda. I morgon ska jag och Kari forsoka vakna lite tidigare an klockan 13 (som vi gjorde idag) och ta oss in till city. Vi ar sa fruktansvart lata de har dagarna. Ar vi utanfor dorren innan solen gar ner ar det en bra dag.

En liten detalj bara. Inatt vaknade jag av en fruktansvard small. Den var helt oronbedovande. Som om nagot sprangdes precis bredvid mig. Jag fick ont i oronen. Ni vet som man kan fa av riktigt riktigt hoga ljud. Sa jag satte mig upp i sangen helt panikslagen. Kollade pa Kari som lag och sov bredvid mig. Lyssnade om nagon mer an jag vaknat. Men det var helt tyst i huset. Da fattade jag att det bara var en drom. Var inte det markligt? Jag kande verkligen i oronen och hela kroppen att det var nagot som small bara sekunder tidigare. Sen fortsatte jag dromma att hela huset var sprangt i bitar.

I Love Melbourne!

Ok. Nu har jag varit har i sex dagar och inte haft tid att skriva. Sa jag tankte att jag skriver en kortis om varje dag (aven om jag hatar den typen av bloggande "idag har jag gjort det och sen det").

Dag 1 Onsdag:

Anlande pa eftermiddagen och motte Kari pa tagstationen (flygresan gick bra men var anda mkt obehaglig). Vi kakade sushi pa varldens minsta lilla sushibar som hade minibord och ministolar men som var valdigt mysig. Sen gick vi till hostelet, gjorde oss i ordning och traffade Tom som vi skulle flytta in hos senare i veckan samt hans vanner och nagra andra coutchsurfers som av en handelse rakade vara gamla klasskamrater till Kari. Vi drack vin och lyssnade pa indie i Toms hus. Sen gick vi pa klubb. Ett bra stalle med bra musik. Och sen gick vi pa ytterligare en klubb. Inte lika bra som den forsta men ok.

Dag 2 Torsdag:

Jag och Kari vaknade ratt sent och gick ut pa stan och gjorde lite shopping. Jag fonsershoppade mest. Sen gick vi hem och gjorde oss i ordning och gick till en bar som liksom var supercool. Vi hittade en trappuppgang och gick uppat uppat uppat kanske 15 trappor. Sen ut pa en brandtrappa och gick uppat uppat uppat utanpa huset. Och dar uppe pa taket fanns en indieklubb mitt bland alla skyskrapor. Snyggt folk. Lite som DeLuxe faktiskt, fast mindre posh. Vi drack rodvin.

Dag 3 Fredag:

Vi traffade Estelle som jag jobbade ihop med i Mareeba. Hon rakade vara i Melbourne samtidigt som jag sa det passade bra. Vi drack bubbel-te och akte till Victoria market. Dar kopte jag en supercool rod skinnjacka. For alltsa jag behovde verkligen en jacka. Det ar lite kyligt har. Sarskilt pa kvallarna. Nu hade kanske en praktisk vindjacka passat battre, men man kan inte halla pa att vara sa praktisk hela tiden. Sen gick jag och Kari till hostelet och gjorde oss i ordning och traffade en van till Kari, en supergullig (typ sa gullig att man far moderskanslor for henne) korreanska. Vi drack passion pops tillsammans med henne och drog ut. Vi traffade Tom och alla hans vanner igen och gick till samma klubb som pa onsdagen. Ganska kul. Sen trottnade jag och Kari pa Tom och hans vanner och drog. Forst traffade vi tva italienska gatumusikanter som sjong latar om oss. De var ganska roliga. Sen traffade vi tre snubbar som sag ut som vampyrer allihop. En sag sarsklit mycket ut som Jasper i Twilight. De var valdigt heta. Och mkt mkt unga. 19. En av dem fragade mig hur gammal jag var. "Gissa" svarade jag. Och da intraffade veckans basta handelse. Han sa "du ser ut som 19 och hon (pekade pa Kari) ser ut som 21". Och det lat inte ens som om han skamtade. Och jag ar ju liksom 25 och Kari ar 19. Vi kom tillbaka till hostelet vid 5 pa morgonen.

Dag 4 Lordag:

Vi var tvugna att stiga upp kl 8 (var mkt trott) for att kecka ut. Vi laste in vart bagage och tog taget till St Kilda (ball stadsdel). Gick i second hand affarer. Sen akte vi tillbaka till centrum och gick till konstgalleriet. Dar gick vi utstallning som jag tyckte mycket om. Ron Mueck. Skulpturer av manniskor i vulgara storlekar. Efter det motte vi Karis klasskamrater och kakade Japanskt. Sen hamtade vi vart bagage och flyttade in hos Tom. Pa kvallen gick vi till en klubb som var ett gammalt mentalsjukhus dar sangar och rullstolar och divarse redskap fortfarande var kvar och utgjorde en del i inredningen. Man drack shots ur sprutor. HAHA. Festligt och bisarrt pa samma gang. Det var ett coolt stalle i alla fall och vi kom in fore alla andra och behovde betala $0 bara for att vi kande ratt folk plus att DJ:n som spelade bor i samma hus som vi. OBS! Kandes bra. Tyvarr var vi ganska trotta och jag orkade inte riktigt ha roligt. Och sa var musiken helt psykotisk (passade ju bra). Vi drog vid 2-tiden och det var da helvetet borjade. Det var omojligt att fa tag pa taxi. Varenda en var upptagen. Vi fick vanta vid vagkanten i tva timmar innan vi antligen kunde aka hem.

Dag 5 sondag:

Vaknade vid 13. Akte till ett cafe dar Tom tydligen jobbar ibland. Sen handlade vi pa second hand. Kopte en scarf. Sen handlade vi kak och akte hem och lagade till tomatsoppa. Och sa gick vi och la oss tidigt men varken jag eller Kari kunde sova for vi var tvugna att dela en 80-sang.

Dag 6 mandag (idag):

Gjorde oss i ordning, kakade frulle och drog till stan. Forsoker leta ny couchsurfer for vi kanner att Tom tagit in lite for manga backpackers i sitt hus sa det ar svart sova ordentligt och sa borjar vi trottna bade pa honom och hans vanner. Sa vi letar i detta nu. Ingen superbradska, men hade varit skont att flytta ut och flytta in nagonstans lite narmre centrum. Har eventuellt en pa G. Annars har vi kakat sushi och shoppat.

Alskar verkligen Melbourne. Stan har allt det som varken Sydney eller Brisbane har. Om jag aker till Australien igen ska jag aka bara hit.

En natt kvar i Cairns

I morgon flyger jag till Melbourne och jag ser sa himla mycket fram emot det (Melbourne, inte flygresan). Jag har i alla fall fatt for mig att Melbourne ar supercoolt och det mesta i mitt liv gar ut pa jakten pa det som ar coolt.

Jag och Kari ska testa couchsurfing. Jattebra satt att spara pengar. Det finns en sida pa natet dar man lagger ut sin soffa som ledig att sova pa och i utbyte far man sova gratis pa andra manniskors soffor. Om ni fattar. Skitbra ide och det finns over hela varlden. Alla haller pa med detta och jag har velat testa men inte ensam och nu nar vi ar tva passar det perfa. Vi har tre natter pa hostel innan vi flyttar in hos nagon schysst person.

Ridturen

Var pa den dar ridturen idag som jag skrivit om. Herregud vilken pers. "Ingen ridvana behovs" stod det klart och tydligt i broschyren. Och "perfekt familjetur da vara hastar ar lugna och snalla". Jag tankte mig att hastarna kommer vara sega och trotta (passar mig perfekt) och att vi kommer rida pa ett rakt och fint spar och att hastarna kommer ga snallt pa led. Men nej nej. Vi red ner for stup, upp for stup, over stockar och stenar, over en a, rakt igenom en sjo, i hogt gras dar varken jag eller hastjaveln sag ett skit. Plotsligt skenade hasten framfor min ivag och tjejen som satt pa flog av och hamnade i en pol med lera. "Om hasten borjar springa sa hall i er hart i sadeln" sa cowboyen som ledde gruppen.

Vi red genom lera rakt ner for branta sluttningar och cowboyen fortsatte sitt "hall i er nu annars flyger ni all varldens vag". Var tvungen att lagga mig bakat, trycka i med fotterna av alla krafter och halla krampaktigt i sadeln. Min hast behovde precis innan ett stup plotsligt kissa (det behovde jag ocksa men holl mig) och vi kom pa efterkalken. Nar hon var klar med vad hon holl pa med sa cowboyen till mig att "nu kommer hon vilja rusa ikapp de andra sa som sagt hall i dig". Och som hon rusade sen, rakt nerfor. Och som jag holl i mig.

Plotsligt stotte vi pa en gris. En vildgris som blivit tam. Den brukar tydligen dyka upp vid de har turerna och den foljde efter oss en lang bit. "Hastarna gillar inte den har grisen. Den retar upp dem sa kommer den nara, hall i er". Grisfan rannde runt min hasts ben hela tiden och vid ett tillfalle blev hon skitarg och sprang ivag. Men jag gjorde som jag blivit tillsagd. Jag holl i mig. Javligt hart. Och overlevde.

Min hast hette Cheeky vilket betyder typ trotsig och nar vi var halvvags sa cowboyen till mig att det finns en anledning till att hon heter sa. Och sa skrattade han. Sen la han till "det brukar vara hon som slanger av folk och inte Donkey (hasten framfor)". "Men oddsen for att tva flyger av pa samma dag kan inte vara hoga?" sa jag. "Jag har aldrig sagt att blixten inte slar ner tva ganger" svarade cowboyen och flinade annu mer. Jag vet inte hur manga ganger jag ville hoppa av och ga tillbaka. Men jag holl ut. Man maste ju gora sant man ar radd for och jag ar egentligen skitradd for hastar. Utom sadana som gar snallt pa led da alltsa.

Nar vi var framme och jag antligen hoppat av kom det nagon och ledde ivag hasten. "Sa du overlevde Cheeky" sa denne nagon och hohoho:ade.

Innan turen fick vi fylla i ett papper dar man bland annat skulle skriva hur mycket ridvana man har. Jag skrev BEGINNER och jag undrar vad i det det var de inte forstod.

Det var en skrackupplevelse.

Men samtidigt hade jag kul. Det var en bra skrackupplevelse.

Vart ar cyklonen?

Alla svenska nattidningar rapporterar om den oerhorda cyklon som ar pavag in over kusten i Queensland. Men har marks inget av nagon cyklon. Och da befinner jag mig anda typ precis dar den borde vara nu (den skulle komma under sondagen). Lite vindigt emellanat mojligen men that's it.

Min forsta dag i frihet

Borjade dagen med frukost pa cafe. Italiensk toast och latte. Vilken lyx! Sen gick jag till shoppingcentret och kopte ett par jeans, en klanning, smink, rott nagellack och solglasogon. Sen bokade jag en klipptid pa ett skitcoolt stalle som ar inrett i femtiotalsstil med bakdelen pa en bil som disk. Medan jag vantade pa klipptiden drack jag en underbar vattenmelonjordgubbssmoothie.

Pa klippstallet kallades frisorerna for staylister. "Vanta har sa kommer snart din stylist". Det var kul tyckte jag. Klippet blev bra. Sen gick jag till lagunen och chillade lite.

Och efter det gick jag till The Nightmarket for massage. Kinesisk sadan som alla pratat om att de ska gora nar de jobbat klart. Dar blev jag lurad pa pengar men antog mitt stranga jag och fick tillbaka dem igen.

Det skulle kosta 15$. Det tycker jag ar valdigt billigt for helkroppsmassage. Det borjade med fotbad och sa kom en kinesisk pojke och tryckte pa mina fotter och vader. Gjorde skitont. Sen fick jag lagga mig pa en brits och samme pojke borjade trycka pa olika punkter pa min rygg och det gjorde ont sa in i helvete. Kinesisk tortyr borde det kallas. I alla fall. Plotsligt sa pojken att min rygg och mina axlar var sa fruktansvart stela men att han lyckligtvis hade bot for det. Namligen nagra slags plaster. Han ville satta ett pa varje axel, tva i mitten av ryggen och tva nertill pa ryggen. Detta skulle kosta $5 per plaster. Snabb huvudrakning och jag kom fram till att det i sa fall skulle kosta $30. 45 tillsammans med massagen. Jag tankte att det skulle vara vart det om det kan hjalpa mot min onda rygg. Sa han satte pa dessa plaster som luktade tigerbalsam och nar jag skulle betala sa han "det blir $95". "Va?" sa jag. "Jag kom in for en massage for $15 och nu ska jag plotsligt betala 95?". Han forklarade att det var alla plaster han satt pa. Jag fattade inte men jag betalade och gick darifran. Jag tog fram mobilen och raknade ut att for det priset skulle han ha satt 16 plaster pa min rygg. Jag gick in pa en toa och raknade dem (det ar inte latt att rakna nagot som sitter pa ryggen) och dar satt sex stycken. SEX stycken. "Fan heller" tankte jag och gick tillbaka och ba "jag betalade $50 for mycket har alldeles nyligen" och drog upp historien om plastren. Snubben jag pratade med hamtade snubben som satt pa dem och han hade en forklaring till varfor det blivit sa extremt dyrt. Nagot med att det ar flera plaster i ett plaster. Jag ba "nej nej nej. Sa kan det inte ga till. Du kan inte satta saker pa min rygg utan att forst tala om hur mycket det kommer kosta. Det sitter sex stycken dar nu och de kan jag betala for men jag ska ha $50 dollar tillbaka". Och da fick jag det, av snubbe nummer ett som sag skrackslagen ut.

Helena - sluga kineser 1-0.

Men det kanns javligt bra i kroppen efter denna massage i alla fall.

I did it!

Yes. Overlevde 11 veckor pa bananfarm. Mycket bra jobbat Helena! Inget kommer nagonsin vara jobbigare an det

Sa. Mina tva sista dygn pa farmen. Lat oss prata om dem.

I onsdes var det Stephs fodelsedag samt St Patriks day (manga Irlandare som ville bli fulla pa den dagen. Det ar sa man firar tydligen) sa vi skulle ha lite fest. Jennie hade forbjudit besokare i de andra husen och alla som kom dit blev portade redan pa uppfarten. Men inte jag. For jag akte dit direkt efter jobbet och Frank korde anda fram till dorren och sa smet jag in och lyckades undkomma. Vi drack "vin" och hade trevlig och jag skulle inte dricka for mycket eftersom det var jobbdag dagen efter. Sa bestamdes det att vi skulle spela fingers (ett drickspel). Alla haller lite av sin drink i en skal och den som forlorar maste dricka upp alltihopa. Jag har spelat detta spel varenda helg sen jag kom till farmen. Och jag har aldrig forlorat. Nagonsin. Tvart om brukar jag aka ut redan i borjan (det galler att aka ut sa fort som mojligt). I onsdes hande det ofattbara. Jag loosade. Var tvungen att dricka nagon halvliter av en blandning av Guiness, ol och vin. Sen var det kort. Vid tiotiden ville jag ga hem. Det var planen redan fran borjan, att jag skulle promenera tillbaka till mitt hus. Jag gick pa dass och horde hur de diskuterade utanfor "vi kan inte lata henne ga hem sjalv. Det gar inte. Vi maste prata med henne. Hon far sova har, varesig hon vill eller inte". Ja, sa da gjorde jag det. Det fanns en ledig sang. Dagen efter var vi tvugna att stiga upp 04:30 och det var ganska tufft.

Torsdagen da. Vi hade fest for att det var min sista kvall. Baryl och Paul (underbart irlandsktyskt par som jag jobbar ihop med men som bor inne i Mareeba och inte tillsammans med ovriga backpackers) kom. Likasa Fieben och Claudia fran andra huset. Storbonden horde om vara planer och kopte stora mangder ol och vodka cruiser till oss. Jag bestamde att inte dricka for mycket eftersom jag skulle jobba dagen efter. Fransoir gjorde lasange till oss alla och allt var trevligt och liksom vuxet. Fram tills vi borjade spela drickspel. ALLA gick ihop mot mig och skulle fa mig att dricka sa mycket det bara gick. Baryl blandade vin i min cruiser (berattade hon idag) och vi spelade och jag drack och blev valdigt pahejjad. "Kom igen. Det ar din sista kvall". Sen minns jag inget mer och i morse vaknade jag en kvart innan jag skulle till jobbet (i gardagens klader). Jag drog pa mig arbetskladerna, tog pa ett par solbrillor och fyllde en flaska vatten och hoppade in i storbondens bil. Oj oj vad han skrattade. Och pa jobbet sa han till alla "ta det forsiktigt med Helena idag. Hon ar extremt bakfull". Och pa rasten lag jag och vilade pa nagra banansackar och da horde jag honom igen. "Vart ar Helena? Ni skulle sett henne nar jag hamtade upp henne i morse. Jag var radd att hon skulle krakas i bilen". Ja det var en fruktansvard dag. Som tur ar behovde jag bara spraya gift och vi har uppfunnit ett nytt satt att spraya som ar mycket mer chill. En kor traktorn och tva sitter ner och aker och sprayar samtidigt. Det var dock stekhett idag och jag kunde inte dricka vatten. Det liksom akte upp samma vag igen. Fruktansvart. Verkligen. Har aldrig varit med om dess like. Kunde heller inte ata pa hela dagen. Forst kl 18 nar jag anlant i Cairns kande jag att jag nog skulle kunna fa ner nagot och gick till McDonalds. Ikvall ska jag lagga mig tidigt och sova sova sova. Det ar med somn jag ska fira min frihet.

Sitter i detta nu pa hostelet och surfar. Klockan ar 19:16 och jag kan knappt halla ogonen oppna. I morgon ska jag utfora lite serios shopping. Alla varma klader jag hade med mig har jag kastat under resans gang. Det har ju varit sa varmt och jag ville inte dra runt pa dessa klader. Men nu ska jag snart till Melbourne och Tasmanien och dar ar det inte shorts och linne-vader alla dygnets timmar. Vintern ar pa vag namligen. Men jag ar vard att fa shoppa. Efter ELVA javla veckor pa en javla BANANFARM. Har inte ett enda par langbrallor och bara en enda langarmad troja. Och ingen jacka och inga strumpor.

Och sa vill jag avsluta med att citera mig sjalv:

Skrivet den 4 januari (om lon och hyra pa da nya arbetet)

"Dessutom ar det betalt per timme. Ungefar samma lon som innan, fast jag maste betala mer i hyra. Tanker kompensera det med att INTE dricka och INTE roka".

Haha. Inte dricka och inte roka. Jag holl inte det loftet riktigt. Men nu, nu ska jag sluta med vardagsrokandet. Nu ar det tillbaka till festrokande som galler och inget annat. Har aldrig haft daligt samvete for det dar eftersom jag inte hallt pa dagligen och inte rokt sa mycket. Men i Mareeba. Herregud. Tva paket i veckan. Det lovar jag verkligen mig sjalv och mina lungor och mamma att sluta med omedelbart. Mina regler hemma ar onsdag kvall (om det ar fest), fredag kvall och hela lordagen. Och verkligen ALDRIG aldrig roka pa jobbet. Det ar sa himla vidrigt med folk som roker nar de arbetar (aven om det ar pa rasten). Jag tycker inte det ar ok faktiskt.

Ja och det ar dessa regler jag ska aterga till nu.