Jag vill sla ett slag for var storbonde!

En dag forra veckan i bilen pa vag till jobbet gnallde jag och Estelle lite over att de nya snubbarna i vart hus ar sa stokiga. Plus att en av dem alltid sov i soffan pa natterna istallet for i sin sang. Och han fixade aldrig soffan pa morgonen sa vi hade ingenstans att sitta. Den kvallen kom storbonden hit for att hamta vara veckohyror. Han ba "vem ar det som sover i soffan? Det funkar inte. Ni ar atta pers som bor har och da ar det inte rattvist att du har soffan for dig sjalv. Fixa det NU. Och sa stadar ni upp har for det ser forjavligt ut sen ni flyttade in". Jag skrattade sa mycket inombords. For deras stok holl pa att knacka mig. Alltsa jag vet att jag inte ar den mest organiserade och ordningssamma manniskan. Men har skulle jag aldrig dromma om att sprida ut mina saker, att inte diska efter mig eller att lamna uteplatsen i en enda rora. Eftersom att vi delar det har huset. Men de har killarna tanker inte sa. Och de sager inte ens tack nar jag diskar upp i koket. Men nu, nu ar det mycket fraschare har. Och i alla fall. Sen viskade storbonden till mig och Estelle att vi slipper betala var sista veckorhyra har bara for att vi alltid ar i tid med hyran, ar ordningssamma samt kommer till jobbet varje dag. Hur jag alskar nar det lonar sig att vara snall och bra. Det tjanade jag en tusenlapp pa ungefar.

OCH sa har han skjutsat mig, Annie och Estelle till Mareeba tva ganger i veckan for handling i flera veckor nu bara for att han tycker att vi borde fa mer tid an 20 minuter i affaren som vi far om vi aker med Frank. Vad han gor medan vi handlar? Han sitter pa cafeet jamte och dricker kaffe och vantar. Och detta trots att han har typ 35 anstallda. Vi ar lite forfordelade av nagon anledning.

Nar nagon har sin sista dag har i huset kommer han alltid in kvallen innan med ett flak ol eller vin eller cider eller vad den som aker nu gillar att dricka. Och han har inget emot att vi har fest har pa helgerna. De i de andra husen (som ags av Jack och Jennie) far aldrig ha fest. Citat av Jennie "this is not a drinking farm, this is a working farm". De far inte ens ha ac:n pa hela dygnet for att det tar for mycket el. Men alltsa vi betalar 4500 spann i manaden for att bo har och det borde val tacka elkostnaderna kan man tanka?

Plus sa ar han snygg som en filmstjarna, intelligent, berest (han berattar alltid om sina resor till Europa) och sa pratar han mycket om sina barn (han har tvillingar som ar tre ar gamla) och sin fru vilket jag tycker om nar karlar gor. Han ar inte som man forvantar sig att en bonde ska vara. Om man ar fordomsfull som jag vill saga.

Organisationen har ser ut som foljer (kanske ar lite forvirrande nar jag skriver om alla hus och alla manniskor):

Jack och Jennies buisness gar ut pa att hitta arbetare till farmerna harikring. De har vissa krav pa de som jobbar vilket gor att bonderna har gillar att ta de arbetare som de hittat. Jobbet far man pa en resebyra i Cairns och dar far man gora en liten intervju plus att de studerar en fran topp till ta typ. Sen ringer de Jack och Jennie och sa far man en tid nar bussen gar till Mareeba och sa blir man upphamtad av nagon av dem. Sen bestammer de vem som jobbar var. De bistar med arbetare till tre olika bananfarmer, mangofarmer, avokadofarmer, ananasfarmer etc. Jag jobbar for Ashley (storbonden) som ager tre farmer men ar manager pa just den farm jag arbetar pa. Ashley har ett hus som han hyr ut (mitt hus). Men man maste inte arbeta for honom bara for att man bor har. En massa som bor i ett av Jacks och Jennies hus arbetar for Ashley och nagra som bor i detta huset arbetar at andra bonder. Det ar liksom en buisness for sig. Frank och Vicky arbetar at jack och Jennie med att kora alla backpackers till och fran arbete pa de olika farmerna plus kor till och fran affaren nar det ar shoppingdag och till akuten sa fort nagon klant satt en mashete i benet eller armen eller valfri annan kroppsdel. Och sa lite annat praktiskt arbete som behovs. Alla ar valdigt snalla forutom Jennie. Hon ar en riktig ragata. Katarina sa att nar hon flyttade in viskade Jack till henne "Om ni behover nagot eller far problem med nagot, kom till mig da och inte min fru. Hon kan vara en riktig bitch ibland".

Ja det var det. Inte sa intressant kanske.

Hemma igen!

Det var en riktigt bra camping. Vi holl till vid en sjo och badade och solade och grillade och spelade spel och drack ol och vin. Om det inte vore for att skogen runtikring var regnskog och for att faglarna i traden var papegojjor skulle man kunna tro att det var en svensk sommaridyll.

Tva minus bara:

1. Flugorna. De var enorma. Alltsa de sag ut som vanliga flugor fast skitstora. Har aldrig sett dess like. Och de bets nagot fruktansvart. Sa det borjade bloda. De var precis overallt och det var lite laskigt nastan.

2. Det fanns inte tillrackligt manga talt. Sa jag och ett par till sov pa marken under en pressanning som vi spant upp mellan nagra eucalyptustrad. Det var kallt som satan och hart och blott. Idag ar jag otroligt trott och kommer nog ga och lagga mig senast kl 19.

Men annars har jag haft en superhelg.

Alla var sa hungriga nar vi blev upphamtade att vi tjatade oss till att fa aka till McDonalds. Det fick vi. Det kandes som att det raddade livet pa oss alla. Ingen tog med tillrackligt med mat namligen. Jag kakade lite nudlar pa kvallen, det var allt. At inte ens frulle innan jag drog for jag kunde inte fa ner nagot.

Har tre veckor kvar pa farmen nu. 19 dagar, 456 timmar, 27360 minuter, 1641600 sekunder.

Langtar efter lite frihet men samtidigt kommer jag sakna farmen. Det trodde jag ju inte direkt min forsta vecka har. Da hatade jag det. Laser vad jag skrev i min dagbok de forsta dagarna. Typ "jag hatar det har stallet och jag hatar alla manniskor och jag langtar sa jag kan do efter att fa aka harifran. Tror inte jag kommer sta ut". Men nu, nu gillar jag det. Inte jobbet, men resten. Och jag alskar att aldrig behova vara ensam. Det finns alltid nagon runt omkring en och det ar sa himla bra for jag far ensamhetspanik nar jag maste spendera for mycket tid med mig sjalv. Nar man ar pa resande fot traffar man ju sa klart folk hela tiden men ingen stannar pa samma stalle tillrackligt lange for att man ska hinna lara kanna varandra. Man hanger ett par dagar och sa ar det hej da. Det ar bara att vanja sig. Har pa farmen ar det skitjobbigt varje gang man sager hej da till nagon for da har man hunnit lara kanna varandra och man vet att man med storsta sannolikhet aldrig kommer ses igen.

Antiklimax nar det ar som varst

Jaha. Nu undrar kanske ni varfor jag skriver? Jag skulle ju ut och campa. Jo, det ska jag tala om for er. Fick ett sms igar om att nagon skulle hamta upp mig efter fem nagongang (jag var enda fran mitt hus som ville hanga pa). Klockan blev fem. Fick ett nytt sms om att de kommer vid sex istallet. Klockan blev sex. Ingen kommer. Klockan blir sju. Ingen kommer. Klockan halv atta borjar jag fa sms som "var ar du?" "varfor kommer du inte?" "har det hant nat?". Men jag har inga pengar pa mitt kort sa jag kunde inte svara. Till slut ringer Katarina. Da visade det sig att Frank trodde att Jack skulle hamta mig och Jack trodde att Frank skulle hamta mig. Vilket resulterade i att ingen hamtade mig. Katarina sa att hon skulle ringa Jack och be honom komma och plocka upp mig mig idag istallet. Jag halsade alla sa mycket att jag hoppas det regnar pa dem hela natten.

Sa jag oppnade en vinflaska och drack, spelade kort (de tva varsta sakerna man kan gora om man inte vill hamna i helvetet) och hade djupa samtal (eller ja, de kandes djupa i alla fall) tillsammans med de tre kvarvarande fransmanen. Vi hade ganska kul faktiskt. Sent fick jag nytt sms om att Jack kommer vid 9 pa morgonen. Hurra. Sa har sitter jag nu och ar superbakis och vantar pa att fa campa.

Skulle inte forvana mig om ingen kommer.

(Ps: tre pers flyttade ut igar ((Estelle, Fabien och Emma)) och det sags att tre nya kommer i morgon. Ar mkt mkt forvantansfull)

Vi ar ett gang pa 20 pers som ska campa hela helgen. Det kan ga precis hur som helst. Att slappa los 20 backpackers pa det dar viset... det skulle vara sakrare att slappa los 20 dagisbarn utan froknar. Forutom att dagisbarn for det mesta haller sig nyktra och sa.

Oj oj vad lilla mamma blev orolig nu. Men du kan vara lugn. Jag skriver pa sondag.

Om jag overlever.

Muhahaha.

Somnsvarigheter

Fransmannen (singularis) som sover i vart rum ar nagot jobbig om natterna. I natt vaknade jag forst av att nagon babblade. Det var han. Sen vaknade jag av att nagon stod upp vid sidan av min sang och forsokte tanda lampan. Han igen. Sen vaknade jag av nagot som dunkade. Det var han som satt upp i sin sang (med Estelle i sangen ovanfor, han har bytt till Annies gamla sang sen hon flyttade ut) och holl i sangstolparna och gungade fram och tillbaka sa hela sangen dunkade i vaggen. Allt detta gor han i somnen. Herregud. Det ar skitlaskigt. Jag hatar nar folk gor annat an bara ligger tyst och stilla nar de sover. Harromnatten sa han enligt Estelle foljande i somnen "lagg undan motorsagen". Det var nar de glott pa skrackfilm har innan de gick och la sig.

Ute minsann!

Igar var jag ute pa nattklubb! Sant sant. Vi var ett gang backpackers som akte till Atherton. Det var riktigt kul och varsta omvaxlingen fran allt jag varit van vid i sju javla veckor. Det var dansgolv, barer och massa folk. Liv helt enkelt. Jag dansade och drack rodvin. Frank korde oss dit och sa tog vi taxi hem. Taxin slappte bara av vid det andra backpackerstallet sa jag lanade en sang i Katarinas och Fredrikes rum och sov over. Pa morgonen ville jag promenera de 45 minuterna hem. "Ar du saker pa att du hittar nu da?" fragade nagon. "Ja ja" svarade jag. Jag promenerade i 40 minuter innan jag insag att jag vandrat i totalt fel rikting. Torstig var jag och varmt var det och huvudvark hade jag. Jag vande om gick och gick och gick och var helt forvirrad och hade inte en aning om vart jag var. Jag stannade vid en gard, hittade en bonde och fragade om han visste vart min bananfarm lag. Han informerade om att det finns valdigt manga bananfarmer harikring. Jag forsokte beskriva min farm men han hade ingen aning. Tyvarr hade jag helt glomt bort namnet pa vagen. Men sa sa jag namnet pa var storbonde da visste han precis! Han pekade ut vagen och jag borjade ga igen. Men efter ett par minuter kom han korande och fragade om jag ville ha lift. Han hade tagit med sin dotter (typ jamnarig med mig) sa att jag inte skulle tro att han var mordare eller nat. Sa en och en halv timmes promenad och en bilresa senare var jag hemma. Valdigt valdigt typiskt mig. Fy fan vad jag hatar mig sjalv vid sadana tillfallen.


Ps: Hanna! Jag mailar dig den ocencurerade versionen av gardagskvallen lite senare nar jag sovit nagra timmar.

Idag pa jobbet fick jag hora foljande: "Du ar en av de basta arbetarna (tack sa hemskt mycket for komplimangen) men du har attitydproblem (tack sa inte hemskt mycket for okomplimangen)"

Det var nat nytt. Har jag aldrig hort forr. Och mina problem blev inte battre kan jag saga. Vi diskuterade och diskuterade detta tills vi bada kom overrens om att det ar han som har attitydproblem och inte jag.

Lite till om paddor

Jo, paddorna har, de tillhor inte Australien egentligen. Pa 30-talet hade man problem med skalbaggar pa sockerfalten. Da kom nat ljushuvud pa att man kunde slappa ut ett gang paddor och lata dem ata upp skalbaggarna. Sagt och gjort. Man impoterade ett hundratal giftiga agapaddor (cain toads pa engelska) fran Sydamerika och slappte dem losa. Problemet var bara att paddorna at inte skalbaggarna. Inte en enda. De tyckte de smakade ackligt helt enkelt. Vad paddorna daremot gillade var att gora nya paddor. Sa nu far man dras med miljoner och ater miljoner av dessa ackliga fula djur. Och det mest skrammande ar deras storlek. De kan vaga upp till 2 kg.

Efter det modknat har vi alltid en fyra fem sex atta paddor pa var uteplats. En kvall satt jag och pratade med Kari telefon och under tiden studerade jag deras beteende. Det star en cykel i ett horn. En av paddorna hoppade upp pa bakdacket, klattrade upp pa sadeln, vidare ner pa ramen, upp pa styret, ut pa handbromsen och ramlade ner pa golvet. Sen samma sak igen. Och igen. Skitlabbigt. Som om de vore lite manskliga. Kanske fortrollade prinsar allihop. Och aldrig kommer de bli kysta.

Bokat!

Nu har jag bokat alla biljetter for resterande Australienresa. Det ar ju pa ett satt dumt att boka allt nu, man vet ju inte hur lange man kommer vilja stanna pa varje stalle innan man varit dar. Men det ar extremt mycket billigare att boka langt i forvag. Sa det vager over. Och sa ar det ratt skont att inte behova tanka pa att leta upp internetcafe och boka biljetter sen nar man ar runt och draller.

Flyger fran Cairns till Melbourne den 24 mars (innan dess ska jag hinna med lite grejer i Cairns).
Flyger fran Melbourne till Hobart (Tazmanien) den 10 april.
Flyger tillbaka till Melbourne den 20 april.
Flyger fran Melbourne till Perth den 21 april.
Aker buss fran Perth till Monkey Mia den 28 april (tolv javla timmar tar den resan. Men det ar bara ett bolag som flyger den strackan vilket innebar noll konkurrens vilket gor att priserna ar svinhoga)
Aker buss tillbaka till Perth den 3 maj.
Flyger fran Perth till Sydney natten mellan 3 och 4 maj.
Flyger fran Sydney tillbaka till Sverige den 7 maj.

Puh!

Jaha, sa kom det, det stora ANTIKLIMAXET

Jag kan inte tro att det ar sant. DET VAR EN FRANSMAN.

Jag gjorde mitt basta for att fa honom att kanna sig valkommen. Han klev in genom dorren tillsammans med Frank. Frank sa "har kommer jag med en ny fransman". Det forsta jag sa var "NI MASTE SKAMTA MED MIG?? EN FRANSMAN TILL? VARFOR GOR NI SA HAR MOT MIG???"

Ovriga fransman blev ocksa tjuriga.

Jag rokte sju cigg pa raken.

Det ar inte det att jag har nagot emot dem egentligen. Det ar bara det att man vill ha lite variation. Och det ar inte sa himla kul att man inte fattar vad folk sager nar de pratar med varandra.

Annars da? Det kom nagra fran ett annat backpackerhus och vi firade det kinesiska nyaret. Annie bjod pa lite kinesiska delikatesser och det var ju trevligt. Men ar fortfarande sur.

Ar sa uppspelt over att det ska komma en ny manniska hit att jag knappt kan sitta still. Antiklimax nu om det inte kommer nan. Eller om denne nagon kommer fran Frankrike da.

Annars kanner jag depp idag. Vet inte varfor. Eller jo, det ar nog det har med fodelsedagen. Ahhhh!

Egentligen borde jag inte ha angest det har aret, for det har alltid handlat om att jag kanner att jag inte astakommit nat sen forra aret. Att jag bara blivit ett ar aldre men inte kommit nan vart. Men sen forra fodelsedagen har jag bade sett till att fa ut min examen samt akt utomlands en langre tid. Och bada de sakerna ar bra saker. Typ det enda bra jag nagonsin gjort.

Men anda, kanner bara depp.

Ett rykte

Ryktet sager att en ny person ska flytta in har idag. Jag ber till Gud att det inte ar en fransman.

Personen kommer att sova ovanfor mig for det ar enda sangen som ar ledig, sa jag hoppas aven att den inte snarkar, pratar i somnen, vander och vrider for mycket, har dalig hygien eller liknande.

En trevlig svensk eller svenska hade val varit kul?

Eller egentligen spelar det ingen roll sa lange personen inte pratar franska och ar hyffsad pa engelska.

25

Jaha. Idag fyller jag 25. PANIK. Har haft angest varenda fodelsedag sen 19 och nu ar det liksom kulmen. 25. Halvvags till 50. En fjardedel av 100. Herregud.

Och hur ska jag nu hantera detta?

Jo, jag maste bli battre pa att ta hand om hyn. Ska skaffa mig en sista solbranna har i Australien sen ar det slut med det. Vet ni hur otroligt gamla alla Australienare ser ut? Praktiskt taget alla ser tio ar aldre ut an de ar. Och det ar solen som gor det. Det ar jag helt saker pa. Rokandet och alkoholen gor val sitt till men jag har faktiskt traffat Australienare som varken roker eller dricker (jo, det ar sant) och de ser skitgamla ut anda. Varan storbonde till exempel. Jag var saker pa att han var nat pa 40. Men han ar 32. TRETTIOTVA! Bara sju ar aldre an mig. Och minns ni Vicky och Ken fran Cunnamulla? De ser ut som ett par i 65:arsaldern men ar i sjalva verket 52 respektive 47!

Sa ja. Nar jag slutat jobba har ska jag se till att bli brun och snygg infor Svenska sommaren. Sen ska jag for resten av mitt liv skydda hyn fran sol. Den ar ungdomens fiende nr 1. Och sa ar det peeling och antirynkkram som galler (Hanna, du skrev och undrade vad jag onskar mig. En antirynkkram vill jag ha. En som enligt kliniska tester verkligen fungerar. Vill du med ha det i 25:arspresent eller? Vi kan bara utbyta kramer nar jag kommer hem. Bra ide?)

I ovrigt hade jag en fantastisk fodelsedagsfest har i gar. Folk kom hit och vi drack vin och hade kul och nar klockan passerat tolv och det faktiskt var min fodelsedag pa riktigt forsvann alla in och nagra minuter senare kom de ut med en stor tarta med 25 ljus och tomtebloss och sjong happy birthday. Och sa fick jag en present. En cowboyhatt. Alla gnaller om att jag inte har huvudbonad nar jag jobbar utomhus namligen.

Blev fantastiskt glad bade for tarta och hatt!

Traktor

De tva senaste dagarna har jag kort traktor. Jag ar helt fascinerad av detta fordon. Kanner att det kanske ar det jag ska halla pa med har i livet. Kanske ar det som ar mitt kall? Har varit ute pa faltet och sprayat gift namligen. Da kor en person en traktor och tva gar bakom med en slags grej som sprutar sjalva giftet. Tanken till detta gift sitter alltsa pa traktorn och sa kor man sakt sa att de andra hinner med att ga bakom. Men det basta kommer nar man natt slutet av raden med banantrad och man maste kora over ett djupt vattenfyllt dike och man gasar pa och sedan svanger runt hela traktorn och sa ner i ett nytt djupt dike och man och hoppas hoppas hoppas att man inte ska kora fast och leran flyger at alla hall och man gasar ytterligare for nu ar det nara och man lyckas och liksom kanner makten over den enorma maskin man sitter i. Det ar en otroligt harlig kansla. Jag ar som en trearig pojke.

En gang korde vi fast idag (inte jag som satt bakom ratten da. Thank god). Da hamtade vi en kedja och ytterligare en traktor och drog upp den som satt fast. Poff sa lossnade den. Tractor power!

Ja, traktor, det ar the shit. Testa sjalva far ni se!

Vanlig dag pa kontoret

Vi hittade en orm bland bananerna idag igen. Men jag vet inte, ar inte det lite old news nu? Kanns inte lika spannande langra. Man drar bort pasen som bananerna vaxer inuti (bananer vaxer alltid inuti plastpasar och plockas fran tradet med pasen pa och sen drar vi vack dem medan de hanger i kedjor i taket i skjulet) och ut trillar en orm. Och man ba "jaha IGEN".

Nat annat som hande var att jag blev attackerad av en groda. Den hoppade upp ur bananbadet, satte sig i min uringning och ramlade in innanfor trojan. Herregud som jag skrek. Allt arbete stannades upp och alla kom springande och jag hoppade och fladdrade med i trojan och sa ramlade grodan ner pa mina fotter och alla suckade och skakade pa huvudet.

Men stoppa en groda innanfor trojan sjalva sa far ni se hur javla kul det ar!

Hade fight pa idag ocksa. En fight som var pa samma niva som de fighter jag hade pa dagis: Det har kommit en hagga till farmen. Hon har jobbat dar ett tag men varit sjukskriven fram till forra veckan da hon borjade arbeta halvtid igen. I typ en timme holl hon pa att kasta bananer mitt framfor mig sa vattnet skvatte upp i nyllet pa mig. VI FAR INTE KASTA MED BANANERNA. De far blamarken da. Men det skiter jag i. Det var vattnet i nyllet det hangde pa. Sa sa hon till mig med bitchin' ton "kan du se till att de bananer som inte blivit skurna ligger pa den har sidan och de som blivit skurna pa den har sidan?" Alltsa ni skulle ha hort tonen. Och det ar inte som att jag lagger bananerna pa fel sida medvetet, de simmar dit av sig sjalva. Och det har aldrig varit nat problem forren hon kom och demonstrativt kastade tillbaka dem pa ratt sida. Da tappade jag fattningen och ba "OCH KAN DU SLUTA KASTA BANANER I ANSIKTET PA MIG??" Da sa haggan ngt i stil med "ursakta mig, men hur lange har du jobbat har? Jag har i alla fall jobat har i tva ar". "JAG BEKLAGAR" svarade jag och sen pratade hon inte mer med mig pa hela dan. Men varje gang hon plockade ner en pase skakade hon den jamte mig sa att det skvatte vatten at mitt hall. Jag holla mig i skinnet. Jag sanker mig inte till den nivan, jag sanker mig inte till den nivan, jag sanker mig inte till den nivan upprepade jag tyst for mig sjalv.

I ovrigt fragade storbonden oss en dag nar han korde hem oss vem som ar storsta problemet i skjulet. Han sa att han vill gora det till ett trevligt stalle att jobba pa. Bill (hitler) svarade jag. Da berattade storbonden att han bestamt sig for att placera om honom. "Jag skiter i vad han gor, han kan ligga och sova under ett trad om han sa vill. Men jag vill inte ha honom i narheten av mina backpackers. Helst skulle jag avskeda honom men jag har inte tillrackligt for att kunna gora det an". Mohahaha. Sa nu har vi en ny manager i skjulet. Och storbonden fragar oss varenda dag i bilen hur det funkar for han vill ha utomstaendes asikter. Kanns som om jag och Annie got the power och I love it!

Forresten. Hur fan kunde de vara sa elaka att de latit bara fransman flytta in? Inte ens fransmannen sjalva tycker det ar kul.

Larver

Idag nar vi kom hem fran jobbet fick vi se en rolig overraskning. Det va vita spyflugelarver over golvet i hela huset. En imponerande samling hade klackts i soptunnan och under dagen smitit och spridit ut sig. Alla tyckte sa klart att det var skitackligt och borjade direkt arbetet med att fa ut dem. Alla utom Estelle. Estelle sprang in i duschen och nar hon var klar klattrade hon upp i sin sang och sag chockad ut. Jag fragade hur det var med henne. "Inte sa bra" svarade hon. Sen sag hon en larv nedanfor sangen och borjade storgrata. Sen berattade hon att hon har en stor fobi i livet och det ar larver och maskar. Spindlar, ormar, rattor ar helt ok. Men larver och maskar, NEJ. Tydligen kan hon inte sitta pa marken for hon vet att det finns daggmaskar under henne.

Sen berattade hon en hjartskarande historia om en gang da hon fann en larv i ett plommon.

Tva timmar senare vagade hon sig ner fran sangen. Men hon sitter fortfarande valdigt tyst.

Och vi har val bestamt det att nu gar vi ut med soporna varje dag istallet for varje vecka. Det dar var nagot av det vidrigaste jag varit med om. Och da har jag inte ens fobi.

Annars hittade vi en orm bland bananerna idag igen. Den lag och sov. Storbonden vackte den med en pinne och slog ihjal den.

Det var det.

Vattenfall och fransman

Den har helgen har varit sa fruktansvart tyst. Det franska paret alltsa, jag har aldrig traffat pa tystare manniskor. De viskar med mig, de viskar med varandra, de viskar till och med nar de brakar. Men sa plotsligt idag fragade de om jag ville folja med till vattenfallet som ligger har i narheten. Det ville jag sa klart. Sa vi begav oss mot bergen. Och jag ska saga er att jag ar glad att jag inte ligger pa sjukhus med brutna ben just nu. Herregud vilket helvete det var att ta sig dit. Jag har ju aldrig varit en stjarna pa att klattra och det var halt och javligt och stenar som borjade rulla nar man trampade pa dem och kvicksand pa vissa stallen och vatten som forsade och flugor som bets sa det borjade bloda. De fick vanta pa mig hela tiden och om fransman kunde skratta sa hade de skrattat at mig dar och da. Jag var helt darrig och liksom klangde fast mig sjalv med nabbar och klor langs med bergvaggarna. Pa ett stalle fick den manliga parten av paret lyfta ner mig for jag fastnade pa en klippa och vagrade hoppa. Det var pinsamt. Och vi hade bara flipflops pa oss sa pa vissa stallen fick vi klattra barfota for att det var for halt. Men nar vi sen nadde malet kande jag att det var vart det. Det var ett hogt vattenfall med en liten, liten sjo under, liksom inklamt i berget. Och vi badade dar under vattenfallet och det var sa harligt! Har inte anvant bikinin sen jag kom hit. Varmt var det i vattnet. Som en svensk insjo i slutet av juli. Typ. Tydligen finns det skoldpaddor dar. Men tyvarr sag vi inga. Men bara kanslan av att det finns skoldpaddor under en dar man simmar ar ju helt fantastisk.

Nar vi kom hem igen var Annie och Estelle tillbaka. Och sa hade tva nya manniskor flyttat in. Jag sag pa hundra meters hall att det var fransman. Herregud. Nu ar det jag och sex franska personer har. Kul. Verkligen. Och de ba "vi ska forsoka prata engelska hela tiden". Det tog 30 sekunder sen borjade de prata franska igen.

Den ena heter Fransoir, eller nat liknande. Den andra heter nagot helt outtalbart.

Jag tog lite bilder dar vid vattenfallet, men jag pallar inte lagga upp dem nu. Gor det inom en snar framtid. Det var mycket vackert namligen!

The Plan

Haller pa att planera vad jag ska gora nar jag jobbat klart har. Just nu ser planen ut sahar:

Jag stannar och jobbar har till den 20 mars. Jag vet, det ar langre an jag planerat men det hade varit sa himla himla bra for ekonomin om jag star ut sa lange. Och nu nar jag vant mig vid det har livet och det blivit vardag har sa gar tiden skitsnabbt. Har jobbat fem veckor nu och det kans det inte som.

Sen aker jag tillbaka till Cairns. Sist jag var dar hann jag inte uppleva regnskogen namligen. I Cairns gor man tva saker, det ar dyka vid barriarrevet (done) och aka pa utflykt i regnskog. Ska gora en endagarstur pa hast tankte jag. Alskar ju att rida men far aldrig mojlighet. Pratade med en tjej som gjort det och hon sa att det var super!

Sen ska jag flyga till Melbourne och traffa Kari. Saknar henne som fan. Vill stanna dar ett par veckor eftersom jag hort att Melbourne ar coolt och det ar dar Australiens kulturutbud finns och alla klubbar och allt som ar kul. Jens Lekman bor ju dar, maste finnas en anledning till det.

Sen ska jag till Tazmanien. Antingen med bat eller flyg. Enligt manga ar det Australiens basta stalle. Vill se stranderna och sa vill jag aka till nagon nationalpark och kanse se en tazmansk djavul. Det hade val varit kul?

Sen ska jag flyga till Perth och uppleva den stan.

Darifran till Denham (helst med flyg, vill fan inte aka en enda 100-timmarsresa med obekvam buss till) och darifran aka till Monki Mia dar man kan mata vilda delfiner. Jag har dromt om dessa delviner sen jag forst planerade att aka till Australien.

Det var nagon gang pa 1800-talet som fiskarfruarna gick ut i vattnet och slangde fiskrens till delfinerna. De gjorde det vid samma tid pa dygnet under flera ar. Och sen dess ar vagen via Monki Mia en naturlig vag for delfinerna att passera dagligen. Man gar ut i vattnet och matar dem direkt ur handen.

Sen flyger jag tillbaka till Sydney dar jag borjade en gang for tusen ar sen, hamtar lite bagage som jag lamnat dar, kanske drar till hamnen igen och kanske aker till Sydney zoo och glor pa de djur jag inte lyckats se i det vilda (koala, nabbdjur etc). Sen, sen aker jag hem till Sverige igen.

Skiter i Nya Zeeland. Alltsa skulle valdigt garna vilja och jag skulle kanske kunna, men da skulle jag fa leva extremt snalt och inte ha rad med nagonting. Sa jag tanker att jag gor Nya Zeeland en annan gang. Nar jag har rad att hitta pa nat ocksa.

Igar hittade jag en orm bland bananerna. Det var ju spannande. Ingen farlig dock. Den hade klattrat in i en bananklase och ramlade ur nar jag rensade bort bananblommor och de ormar som klattrar ar aldrig farliga. Men det blev ett javla liv. Alla skrek och sprang omkring och hade sig.

Britterna flyttade ut idag. Det har jobbat har i fyra manader och ska resa vidare nu. Kanns mycket tomt. Jag gillade tva av tre. Vi hade lite fest igar. Jag var mycket bakis nar jag gick till jobbet idag. Men det var det val vart antar jag. Jobbade bara till tio pga nan ny lag som kommit om att ingen far jobba mer an 38 timmar per vecka. Skitlag!

Denna helgen kommer bli trakig. Inga britter som sagt och Annie och Estelle har hyrt en bil och akt till Cairns. Jag ar ensam med det franska paret som bor har och de ar sa tysta och blyga och daliga pa engelska att det praktiskt taget ar omojligt att prata med dem.

Nastan alla backpackers i alla hus ar i Cairns. Ingen fest med andra ord. Klockan ar bara 16:20 och det ar fredag och jag ar fruktansvart uttrakad. Kopte en flarra rodvin (riktigt vin och inte fiskvin) och ett paket cigg for att inte avlida. Vill inte aka till Cairns for jag vet att jag kommer gora av med for mycket pengar om jag gor det. Ska stanna har och spara tills dess att jag slutar i mars nan gang.

Ja, nej det var val bara det jag ville saga.

Rutiner

Manniskan mar bra av rutiner. Sa fort man bara vant sig vid att nu ar det sa har det ar, da ar det riktigt bra. Jag vet att kl 04:30 da ska jag stiga upp. Kl 05:50 kommer storbonden och hamtar oss (han tycker inte att jag och Annie och Estelle ska behova aka i den obekvama pic upen utan hamtar oss i sin bil nu mer istallet). Kl 06:30 borjar arbetet. Vid 09:30 ar det rast. Vid 12:30 ar det lunch. Vid 15:30 ar arbetsdagen slut och vi blir hemkorda. Da ar det dusch, matlagning, forberedelse av lunch och mellanmal till dagen efter. Sen ar det tv- och dator-tid. Laggdags ar mellan 20:00 och 21:00. Ar det tisdag, da vet man att det ar storshopping efter jobbet. Ar det fredag, ja, da ar det liten shopping plus spritaffaren. Fredag och lordag kvall = party. Sondag ar vilodagen. Som en sann kristen. Typ. Ja, det var det. Inget mer. Inget kan rubba den rutinen. Ganska trivsamt. Och jag kan inte fatta att jag redan varit har i fyra veckor. Tiden gar kvickt.

Men framfor allt. Jag gillar verkligen alla backpackers har. Alla jag bor ihop med (utom ett par undantag, men de har blivit battre), alla jag jobbar med, alla som bor i de andra husen och som jag traffar pa helgerna. ALLA ar sa himla roliga, snalla, harliga och gulliga.

Och pa jobbet ar alla snalla utom tre. Och vi som ar snalla, vi hatar det vi gor, men vi har samtidigt liksom kul for att vi pratar mycket. Bland annat om vara hemlander och hur det ar dar och vilket land som ar bast och sa vidare. Dar jag star och arbetar ar det forutom jag, en tjej fran Tyskland, en snubbe fran Colombia, ett gift par fran Indien och en Fransyska. Det ar nyttigt.

Av alla backpackers ar jag den enda svensken. Pa gott och ont. Bra att jag kan ova min engelska och lara kanna folk fran precis hela varlden. Daligt for att jag saknar mitt eget sprak. Kanner att jag kan uttrycka mig och engelskan ar mycket battre an innan, men det ar alltid nagot som saknas. Vissa saker som helt enkelt bara gar att uttrycka pa svenska.

Forresten, jag har hort att ni har det kallt dar hemma? Jag forstar er, har har det ocksa varit lite kyligt de senaste dagarna. Idag till exempel hade vi bara 33 grader.