Ridturen

Var pa den dar ridturen idag som jag skrivit om. Herregud vilken pers. "Ingen ridvana behovs" stod det klart och tydligt i broschyren. Och "perfekt familjetur da vara hastar ar lugna och snalla". Jag tankte mig att hastarna kommer vara sega och trotta (passar mig perfekt) och att vi kommer rida pa ett rakt och fint spar och att hastarna kommer ga snallt pa led. Men nej nej. Vi red ner for stup, upp for stup, over stockar och stenar, over en a, rakt igenom en sjo, i hogt gras dar varken jag eller hastjaveln sag ett skit. Plotsligt skenade hasten framfor min ivag och tjejen som satt pa flog av och hamnade i en pol med lera. "Om hasten borjar springa sa hall i er hart i sadeln" sa cowboyen som ledde gruppen.

Vi red genom lera rakt ner for branta sluttningar och cowboyen fortsatte sitt "hall i er nu annars flyger ni all varldens vag". Var tvungen att lagga mig bakat, trycka i med fotterna av alla krafter och halla krampaktigt i sadeln. Min hast behovde precis innan ett stup plotsligt kissa (det behovde jag ocksa men holl mig) och vi kom pa efterkalken. Nar hon var klar med vad hon holl pa med sa cowboyen till mig att "nu kommer hon vilja rusa ikapp de andra sa som sagt hall i dig". Och som hon rusade sen, rakt nerfor. Och som jag holl i mig.

Plotsligt stotte vi pa en gris. En vildgris som blivit tam. Den brukar tydligen dyka upp vid de har turerna och den foljde efter oss en lang bit. "Hastarna gillar inte den har grisen. Den retar upp dem sa kommer den nara, hall i er". Grisfan rannde runt min hasts ben hela tiden och vid ett tillfalle blev hon skitarg och sprang ivag. Men jag gjorde som jag blivit tillsagd. Jag holl i mig. Javligt hart. Och overlevde.

Min hast hette Cheeky vilket betyder typ trotsig och nar vi var halvvags sa cowboyen till mig att det finns en anledning till att hon heter sa. Och sa skrattade han. Sen la han till "det brukar vara hon som slanger av folk och inte Donkey (hasten framfor)". "Men oddsen for att tva flyger av pa samma dag kan inte vara hoga?" sa jag. "Jag har aldrig sagt att blixten inte slar ner tva ganger" svarade cowboyen och flinade annu mer. Jag vet inte hur manga ganger jag ville hoppa av och ga tillbaka. Men jag holl ut. Man maste ju gora sant man ar radd for och jag ar egentligen skitradd for hastar. Utom sadana som gar snallt pa led da alltsa.

Nar vi var framme och jag antligen hoppat av kom det nagon och ledde ivag hasten. "Sa du overlevde Cheeky" sa denne nagon och hohoho:ade.

Innan turen fick vi fylla i ett papper dar man bland annat skulle skriva hur mycket ridvana man har. Jag skrev BEGINNER och jag undrar vad i det det var de inte forstod.

Det var en skrackupplevelse.

Men samtidigt hade jag kul. Det var en bra skrackupplevelse.