Har anlant pa bananfarmen. Cheferna verkar trevliga faktiskt. Har inte traffat alla, men det verkar vara trevlig stamning i alla fall. Jag forvantade mig nagot annat. Typ en skitig gammal bonde som skriker pa en och som man bara far tilltala om han tilltalar en forst. Nu har jag ju inte borjat jobba an, sa man vet ju aldrig. Det ar ett forsta intryck bara. Fast att bo sa har i tva manader. Det blir tufft.
Bor i ett stort hus tillsammans med en massa backpackers. En Tjeck, tva fransyskor och fyra engelsman, och en tjej till som jag inte minns vart hon kom ifran. Alla trevliga. Annars brukar fransman vara dumma i huvet och engelsman skitjobbiga.
Man far anvanda dator nar man vill. Det ar faktiskt viktigt.
Ska jobba fem dagar i veckan. Atta timmar. Borjar redan kl 05:30. Gode Gud i himelen gor sa att jag star ut med det har! TVA MANADER. Med bananer. Jag som hatar lukten av bananer.
Jag minns nar jag var liten och kollade pa jordgubsfalten hemikring och sag alla polacker som arbetade dar. Da tankte jag alltid "stackars dem som ar sa fattiga att de maste aka till ett annat land och plocka bar for att overleva. Och bo sadar trangt, tillsammans med en massa andra i ett hus. FY VAD HEMSKT!" Nu ar jag en av dem. Typ.
Horde just att Engelsmannen spelade Cure ute pa verandan. Jag alskar Cure. Det ar ett positivt tecken i alla fall.
tisdag 5 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Lycka till!
Jag ska tänka på dig varje gång jag äter bananer! Två månader går fort (Om man har roligt!)
om ett par veckor kan du dessutom tänka "det kan vara min syster som packat ner den här bananen".
Du måste ta bilder så man känner igen dina bananer, kanske sätta ett litet bomärke på dem??
Skicka en kommentar