Hemma igen!

Det var en riktigt bra camping. Vi holl till vid en sjo och badade och solade och grillade och spelade spel och drack ol och vin. Om det inte vore for att skogen runtikring var regnskog och for att faglarna i traden var papegojjor skulle man kunna tro att det var en svensk sommaridyll.

Tva minus bara:

1. Flugorna. De var enorma. Alltsa de sag ut som vanliga flugor fast skitstora. Har aldrig sett dess like. Och de bets nagot fruktansvart. Sa det borjade bloda. De var precis overallt och det var lite laskigt nastan.

2. Det fanns inte tillrackligt manga talt. Sa jag och ett par till sov pa marken under en pressanning som vi spant upp mellan nagra eucalyptustrad. Det var kallt som satan och hart och blott. Idag ar jag otroligt trott och kommer nog ga och lagga mig senast kl 19.

Men annars har jag haft en superhelg.

Alla var sa hungriga nar vi blev upphamtade att vi tjatade oss till att fa aka till McDonalds. Det fick vi. Det kandes som att det raddade livet pa oss alla. Ingen tog med tillrackligt med mat namligen. Jag kakade lite nudlar pa kvallen, det var allt. At inte ens frulle innan jag drog for jag kunde inte fa ner nagot.

Har tre veckor kvar pa farmen nu. 19 dagar, 456 timmar, 27360 minuter, 1641600 sekunder.

Langtar efter lite frihet men samtidigt kommer jag sakna farmen. Det trodde jag ju inte direkt min forsta vecka har. Da hatade jag det. Laser vad jag skrev i min dagbok de forsta dagarna. Typ "jag hatar det har stallet och jag hatar alla manniskor och jag langtar sa jag kan do efter att fa aka harifran. Tror inte jag kommer sta ut". Men nu, nu gillar jag det. Inte jobbet, men resten. Och jag alskar att aldrig behova vara ensam. Det finns alltid nagon runt omkring en och det ar sa himla bra for jag far ensamhetspanik nar jag maste spendera for mycket tid med mig sjalv. Nar man ar pa resande fot traffar man ju sa klart folk hela tiden men ingen stannar pa samma stalle tillrackligt lange for att man ska hinna lara kanna varandra. Man hanger ett par dagar och sa ar det hej da. Det ar bara att vanja sig. Har pa farmen ar det skitjobbigt varje gang man sager hej da till nagon for da har man hunnit lara kanna varandra och man vet att man med storsta sannolikhet aldrig kommer ses igen.