Idag efter att jag och Kari stadat fardig alla rum som skulle stadas tog vi en filt och gick och la oss pa en grasmatta och laste bocker och lyssnade pa musik. Da kom Coop ridande (han som parkerade hasten utanfor puben), och fragade om vi ville rida nu da. Jag blev plotsligt skitradd. Den har hasten var enorm. Eller kanske typ normal haststorlek, men hastar ar skitstora. Men jag tankte det att fan ta mig, jag ska upp pa den dar hasten. Sa jag sprang och hamtade mina sneakers och klattrade upp. Utan hjalm. Han ledde runt oss en stund och jag kande mig nastan exakt som en cowboy. Det var en ratt pigg och skuttig hast, sa det var laskigt, men samtidigt sa himla kul!
Coop ar speciell. Jag tror inte han tagit en dusch det har aret, han ar gravt alkoholiserad, han har inga framtander, bor tillsammans med sin mamma, och han har praktiskt taget inte lamnat Cunnamulla i hela sitt liv. Jag skulle bli forvanad om han ens kan alfabetet. En tragisk historia egentligen. Men nar han sitter pa en hast, da ar han sa himla skicklig. Fruktansvart kunnig. Han har flera stycken egna hastar och han hjalper andra med deras hastar. Sa fort han sitter daruppe ser han ut som en helt annan manniska. Typ lycklig och absolut bast pa det han gor. Da kan han plotsligt ALLT.
söndag 4 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej äventyrare!
Ja hästar är enorma när man kommer nära, men tänk då kameler.......!
Jag saknar dig babe! Det kan bli ganska grått utan dig. Din lägenhet hälsar! Puss&kram
Skicka en kommentar