Lite trakig skit

Det basta med att vara i Cunnamulla ar att allt ar sa crazy och att man aldrig vet vad som vantar. Aven om det ar langtrakigt ibland sa ar det ju inte precis trakigt som nar det ar trakigt hemma. Nar det inte hander ngt veckovis i strack och man kollar ut pa allt det gra och vill grava ner sig ngn stans. Har blir aldrig sa trakigt eftersom jag bara ar har for en kort period.

Det varsta ar alla konflikter dar jag jobbar. Forra veckan var det Richard jag verkligen ville banka hart i huvudet. Denna veckan ar det Castor. Ahhhh. Jag ar inte den enda som kanner sa. Det ar alla. MEN vad som ar bra med problemen har ar att for min del ar det inga riktiga problem. Det ar bara latsasproblem eftersom nar jag aker harifran om nagra veckor kommer det inte vara problem langre. Om ni fattar. Det ar varre for de vars liv ar har pa riktigt.

Behover inte ga in pa de har konflikterna sa djupgaende men mest ar det vi anstallde mot vara sa kallade managers. De ar snalla personer, verkligen, men som chefer ar de inte sa proffessionella om man sager sa.

Jag namner inga namn har men person nr ett ar alltid sen, roker hash regelbundet vilket gor honom lite bakom, ar full nastan varje dag samt ligger med en av de anstallda vilket ar lite obehagligt eftersom ja... det ar inte sa isolerat har och DET AR MORALISKT FEL OCH OPROFFESSIONELLT HERREGUD. Idag satt han vid Facebook medan jag fick gora ALLT infor oppnandet av baren och blev sedan arg nar det inte blev gjort tillrackligt snabbt. Haromdagen fick jag vanta en timme i trappen pa att han skulle gora klart vad han nu gor med tjejen han har ihop det med innan jag kunde borja. EFTERSOM JAG INTE HAR NGN NYKEL OCH AR BEROENDE AV ATT MINA CHEFER AR I TID. Da gjorde det minsann inget att arbetet blev sinkat.

Nummer tva gor inget annat an pratar i telefon och gar runt och ser viktig ut samt pekar pa olika saker som behover bli gjorda (men gor naturligtvis inget av det sjalv). Inte ens de uppgifter som bara han kan gora gor han, vilket i sin tur gor att alla andras uppgifter blir lidande. Dessutom ar han pa daligt humor varannan dag och da gar det knappt att prata med honom alls. Jag hatar nar folk ar pa daligt humor pa jobbet och framfor allt hatar jag nar folk tjatar om hur mkt de har att gora och sen inte gor naganting. Det racker liksom inte med att bara vara pa plats.

Det gor mig arg att se exempelvis Rocky och Vicky jobba arslet av sig sex dagar i veckan utan att klaga medan Richard var tvungen att aka bort i tre dagar for att han "holl pa att branna ut sig" nar han knappt aldrig ror pa sitt lata arsle.

Men som sagt. Bara latsasproblem. Bara latsasproblem. Hela tiden sa fort jag kanner mig for egnagerad tanker jag att jag bara ar har och observerar.