Enough is enough

Idag pa jobbet blev jag arg och fick nog. Man kan saga att jag forvanade mig sjalv lite grann. Jag ar ju inte den som brukar hoja rosten.

Arbetsdagen borjade som vanligt med att Hitler skallde utan anledning och sa till mig att "sta dar istallet, gor sa har, nej sa har, nej sa har". Och sa favoriten "ni maste gora det langsamt for annars skadas bananerna, men se till att gora det fort". Sa kom det ovantat en kontrollant fran det multinationella foretaget som hyr farmen (fattar inte riktigt hur det dar funkar, men skitsamma). Han tyckte att vi skulle sta sa har och sa har nej inte sa utan sa har. Till slut hade de styrt upp mig pa en javla trapall sa att jag fick sta och jobba i 90 graders vinkel och holl pa att bryta av ryggen. Och det var ett stalle dar jag i forra veckan hoppade upp bara for att racka nagra bananer som jag inte kunde fa tag pa annars och det sag Hitler och kom till mig och sa att jag absolut inte kunde sta dar for att da riskerade jag att sprattas upp (jo sprattas upp, huga) av han som skar bort bananerns fran bananstocken. Sa jag idag ba "jaha, sa nu ska jag alltsa sta har? Du sa ju att jag inte skulle gora det?" Och han ba "Ja, jag vet, men nu ska du det". "Jaha, sa jag ska sta har och kanske bli uppsprattad?" fragade jag. "Ja" sa Hitler "men du far inte passera den har gransen" (pekade pa en stolpe). Och om jag inte passerade den gransen kunde jag inte na en enda bananjavel. Hitler holl med om att det var ett problem men det var inte nagot han kunde gora at det. Jag skulle bara se till att jobba snabbt utan att ha nagra bananer att jobba med. Efter typ 15 minuter i den obekvama jobbstallningen hade jag sa extremt ont i ryggen och var skitforbannad och da kom kontrollanten och skulle visa ett annat satt att skara bananerna pa. Ett mycket battre satt sa klart. Da fick jag nog och ba "jag kan INTE sta sa har och arbeta. Jag tanker inte riskera min egen kropp for de har bananerna". Kontrollanten holl med och placerade om mig for 28 gangen den har dagen. Bra. Tankte jag. Gissa vem som kom och flasade mig i nacken da? Hitler sa klart. Han borjade skrika och skalla som vanligt och det var da jag liksom overraskade mig sjalv. Jag kande att jag skiter i det har nu. Det kan komma nagon annan dum javel och skara de har bananerna. Det ar inte vart pengarna. Sa jag sa till Hitler att "jag har inget emot att jobba hart, jag bryr mig inte om att jag har blamarken och sar over hela kroppen, att jag ar smutsig fran topp till ta eller att jag maste vara blot hela dagarna. MEN jag tanker INTE ga till jobbet varenda dag och bli behandlas som skit. Jag gar harifran NU om det ska vara pa det har viset". Jag trodde att han skulle sparka mig all varldens vag. Men nej, se det gjorde han inte. Han sa "forlat, jag ska inte skrika mer, du gor ett bra jobb och jag vill att du stannar. Jag ska forsoka att skarpa mig". Sen hamtade han tre stora karlar som kunde bara ivag den dar tragrejen han ville att jag skulle sta pa och sa sagade de av den till halften sa att jag kunde sta bredvid och anda na bananerna. Och sen pratade han med mild stamma resten av dagen och sa "skulle du vilja bla bla bla tack" istallet for att skrika och peka med hela handen. Helena - gubbjavel 1-0.