Ute minsann!

Igar var jag ute pa nattklubb! Sant sant. Vi var ett gang backpackers som akte till Atherton. Det var riktigt kul och varsta omvaxlingen fran allt jag varit van vid i sju javla veckor. Det var dansgolv, barer och massa folk. Liv helt enkelt. Jag dansade och drack rodvin. Frank korde oss dit och sa tog vi taxi hem. Taxin slappte bara av vid det andra backpackerstallet sa jag lanade en sang i Katarinas och Fredrikes rum och sov over. Pa morgonen ville jag promenera de 45 minuterna hem. "Ar du saker pa att du hittar nu da?" fragade nagon. "Ja ja" svarade jag. Jag promenerade i 40 minuter innan jag insag att jag vandrat i totalt fel rikting. Torstig var jag och varmt var det och huvudvark hade jag. Jag vande om gick och gick och gick och var helt forvirrad och hade inte en aning om vart jag var. Jag stannade vid en gard, hittade en bonde och fragade om han visste vart min bananfarm lag. Han informerade om att det finns valdigt manga bananfarmer harikring. Jag forsokte beskriva min farm men han hade ingen aning. Tyvarr hade jag helt glomt bort namnet pa vagen. Men sa sa jag namnet pa var storbonde da visste han precis! Han pekade ut vagen och jag borjade ga igen. Men efter ett par minuter kom han korande och fragade om jag ville ha lift. Han hade tagit med sin dotter (typ jamnarig med mig) sa att jag inte skulle tro att han var mordare eller nat. Sa en och en halv timmes promenad och en bilresa senare var jag hemma. Valdigt valdigt typiskt mig. Fy fan vad jag hatar mig sjalv vid sadana tillfallen.


Ps: Hanna! Jag mailar dig den ocencurerade versionen av gardagskvallen lite senare nar jag sovit nagra timmar.