7 dagar av mitt liv

Ser ni mannen pa taket dar? Vi har spenderat 7 dygn och 220 mil ihop. Det var namligen skitdyrt att ta sig fran Alice Springs till Cairns visade det sig. Men jag hittade en annons pa en anslagstavla pa hostelet jag bodde. En snubbe (fransman) vid namn Andy skulle kora med sin van till Cairns och undrade om nagon ville aka med och betala halften av bensinen. Jag ringde honom och bestamde traff. Han verkade inte vara nagon mordare i alla fall sa jag tankte att det kunde vara en bra ide. Han sa att jag inte behovde boka mer hostelrum utan campa tillsammans med honom istallet. Han hade inrett vanen med kok och sangar sa ja, det tyckte jag verkade praktiskt och billigt.

Dag 1:

Vi var fortfarande kvar i Alice. Andy ville saga hej da till nagra kompisar som jobbade med att plocka vindruvor. De skulle ha fest dar pa vindruvsfarmen sa jag hangde pa. Festen gick ut pa att tre franska rasta-man satt pa en aker i kolmorker och spelade trummor och sjong Bob Marley-latar (OBS! En av dem mkt het!). Jag sov i ett rum i baracken tillsammans med tva av dem. Lite bekvamare an van. Den heta av dem tande rokelse i rummet for att hans fotter luktade sa illa att ingen kvinna skulle behova uppleva den stanken.

Dag 2:

Andy parkerade vanen pa en parkering i centrala Alice. Jag gick och shoppade lite, drack en latte pa ett trevligt cafe, Andy fixade med bilen och ja... vi var fortfarande lite framlingar for varandra, vilket innebar att vi var trevliga och artiga. Vi lagade mat pa stormkok. Pa natten korde vi ut i bushen och sov i vanen. Lite obekvamt och sa, men det funkade.

Dag 3:

Andy skulle jobba nagra timmar innan vi kunde bege oss fran Alice (antligen). Jag gick och glodde i affarer. Sen drog vi. Det visade sig att vanen inte kunde kora snabbare an 80 km i timmen. Andy tutade pa alla djur pa vagen. Inklusive alla smafaglar. Han var livradd att kora pa nagot. Jag blev lite irriterad for herregud, faglar flyttar pa sig nar man kommer nara och gor de inte det far de skylla sig sjalva, men jag sa inget. Nar vi stannade for natten la Andy sina smutsiga strumpor (som han anvant i tre dagar) i min handvaska. Jag sa inget om det heller. Jag forsokte med alla mina krafter att inte starta en fight over alla smasaker som irriterade mig.

Dag 4:

Vi vaknade och gjorde kaffe och kakade lite innan vi fortsatte kora. Vi hade ganska trevligt for jag fick valja musik. Vid 5-tiden stannae vi for att tanka. Da traffade vi lite folk som skulle campa pa en campingplats precis i narheten sa vi bestamde oss for att gora det samma. Det var tva tjejer fran Australien som ocksa akte van genom landet. Sen var det tva man som var arkeologer och som jobbade i narheten. Och sa var det en snubbe som jobbade med kor. Vi lagade mat tillsammans och tande en eld och drack vin och badade i en pool. Det var jattetrevligt forutom att jag och Andy borjade braka om hur man skar lok pa basta satt. Jag VET att jag har ratt. Och sa blev det lite jobbig stamning nar Andy tog fram sin hemgjorda digeridoo och spelade den enda ton han kan i flera timmar. Alla blev irriterade, men det markte inte han inte.

Dag 5:

Nar vi akt nagra timmar stannade vi vid en rastplats. Andy stod vid vagkanten och vinkade pa alla som akte forbi. Jag satt i graset och var irriterad. Man masta liksom inte vinka pa alla. Da sa Andy att jag inte ar tillrackligt oppen som person. Jag blev skitarg. Han sag sig sjalv som valdigt valdigt oppen men i sjalva verket var han bara oppen jantemot personer som ocksa hade dreads, skagg och fula klader. Att vara oppen ar val for fan att acceptera och kunna prata med ALLA manniskor eller? Inte att sta vid en vagkant och vinka. Sen satt vi tysta i typ 40 mil. Pa kvallen nar vi stannat borjade Andy snacka om personer han kande som var sa himla spirtuella. Och jag ba "spirituella, hur menar du? Hur ar man om man ar spirituell?". Han ba "man har en massa god energi som liksom stralar ut". Jag sa att han var dum i huvudet och fragade om han tyckte jag var spirtuell. "Nej, absolut inte, du har ingen god energi alls" svarade han. Jag sa att han var ytlig och att man val for fan inte maste se ut som Jesus for att ha god energi. Andy blev sur. Jag var asforbannad. Han trodde att han var sa himla djup och intelligent men efter att han berattat om alla ganger han var sa full att han inte kunde ga sa fanns det inget annat. Inget djup alls. Det gick inte att diskutera en enda grej. For han hade inget att saga om nagonting. ALLT i hans liv handlade om att bli hog och/eller full. Valdigt spirituellt maste jag saga. Nar jag den kvallen upptackte att han lagt sina smutsiga kallingar rakt over mina grejer kokade jag inombords, gick och la mig och smallde igen dorren till vanen.

Dag 6:

Vi korde 60 mil under tystnad. Fort nar vi stannade pa en lastbilsparkering for natten pratade vi litegrann och jag forsokte verkligen, verkligen att vara trevlig. Vi var ju faktist fast dar i bushen tillsammans med varandra sa det var inte mycket att valja pa. Vi tittade pa stjarnorna och pa alla road trains som akte forbi. Nar jag kom tillbaka fran toan (ja, det fanns en toa pa detta stalle, absolut lyx!) satt Andy och sa "absolute terrible. Uh, so disgusting. Terrible, terrible" (tank det med grav fransk bryting). "What?" fragade jag och Andy svarade "I just farted and it smells so bad. Uhhh disgusting. I think I'm gonna fart all night". Jag blev skitforbannad.

Dag 7:

Andy klev upp forst, stallde sig utandor vanen och pruttade hogt och ljudligt och fortsatte sitt terrible terrible. Jag sa att jag tanker hoppa av i Townsville (vilket innebar att jag kunde slippa honom en dag tidigare). Det var fine med honom for han behovde egentligen inte aka till Cairns langre utan ville sa fort som mojligt till Brisbane. Nar vi kort nagra timmar den har dagen stannade Andy pa en rastplats. Jag fragade vad vi skulle gora dar.

Andy: I have to go to the toilet.
Jag: Ok.
Andy: I have to shit.
Jag: Thanks for telling me. I really wanted to know that.
Andy: I'm gonna think of you while I'm doing it.

De sista 7 milen borjade vanen att krangla. Det var nagot med kylarvatskan tror jag. Vi var tvugna att stanna da och da och vi kunde inte kora i mer an 40 km i timmen. Vet ni hur det kanns att kora 40 km i timmen i 7 mil med en illaluktande fransman jamte sig? Jag var sa javla arg. Och alla korde om oss och tutade. Och Andy vinkade. Han verkade inte alls bry sig om den hemska situation vi var i.

Men nar vi antligen, antligen kom fram till Townsville mottes vi av det har:

Och da kandes det som om det var vart det. 7 dagar av tutande, vinkande, fightande, digeridoo-spelande, smuts, prutt och "You are stupid" "No YOU are stupid".