söndag 27 december 2009

Nyar raddat

Yes! Jag var lite deppig over att jag inte hade en enda plan for nyar. Tankte att har far val jag sitta ensam och deprimerad och lasa en bok medan alla andra firar det nya arets ankomst. Jag kande liksom inte for att ga ut pa egen hand och stalla mig i en ko nagonstans och vanta i tre timmar for att sen komma in pa nagon snuskig bar och dricka ett glas vin i min ensamhet och sen ga hem och lagga mig runt elva och sova igenom tolvslaget. Det var sa jag sag framfor mig hur det skulle bli i alla fall. ALLA jag traffat har i Cairns ska namligen vidare till Sydney eller Melbourne eller annan storre stad infor nyar.

MEN sa idag i koket nar jag lagade mat traffade jag en supertrevlig amerikanska som inte heller hade nan att va med. Sa vi bestamde att sla vara ensamma och sorgliga pasar ihop och kopa (svindyra) biljetter till ett pub crawl som arrangeras down town. Det var val tur. Da blir kanske nasta ar inte sa deppigt mot alla odds (ni minns det dar med att hela nasta ar blir sa kul som nyar?).

Nu ingar ju inget utom lite pizza (eller vad for kak det nu var det skulle bjudas pa) i den dar biljetten, sa spriten tillkommer och INGEN ska val behova vara helnykter pa nyar heller. Det ar en mansklig rattighet. Sa det kalaset kommer kosta skjortan. MEN direkt efter nyar ska jag leta jobb igen, och gar det bra da ar det ingen fara. Hoppas hoppas den dar kvinnan inte glomt bort mig och vill ge mig ett valbetalt jobb pa attraktivt stalle nara havet.

Alla andra backpackers de reser runt fram tills dess att deras pengar ar HELT slut. Nar de kakat nudlar och sovit pa gatan ett par veckor, da tanker de att det nog ar bast att leta arbete.

San ar inte jag. Jag tanker mer att "nu har jag bara pengar sa att jag klarar mig en manad till, sa det ar bast att snabba sig med jobbletandet". Innan tankte jag att jag skulle spendera de pengar jag har och sen aka hem igen. Jag skulle kunna gora allt jag vill pa de pengar jag har (utom Tazmanien och Nya Zeeland). Men jag andrade mig. Jag vill inte hem mitt i smallkalla vintern och sen sitta hemma och vara arbetslos istallet. Arbetsloshet ar min storsta skrack i livet. Namligen.

Gud vilket meningslost pladder jag skrivit ner har nu. Hoppas inte ni laste. Det var tva minuter av ert liv ni just slosade bort.

Inga kommentarer: